David Cameron gick till en Nandos restaurang förra veckan. De andra förvånade gäster i restaurangen som kedjan har
på Park Street i Bristol rapporterade att han njöt av en halv kyckling med de klassiska frites och cole slaw,
serverad med ett glas rött vin. Vi vet inte om kycklingen var halal eller inte, men på Nandos hemsida står det att
34 av deras 314 restauranger i Storbritannien i dag serverar halalkött, så det skulle verkligen vara möjligt.

Låt oss för ett ögonblick anta att statsministerns peri-peri kyckling verkligen var halal. Här finns en man som
några veckor tidigare hade förklarat att vi måste vara ”ståndaktiga i vårt kristna land status” när det gäller att
äta kött slaktat enligt islamiska riktlinjer (Halal på arabiska betyder ”tillåtet”).

Detta skulle ha inneburit att djuret i fråga hade bedövats först och sedan slaktats genom att skära dess hals,
halsvenen och andra blodkärl i syfte att få en korrekt dränering av blod. En muslimsk bön skulle ha reciterats vid
tidpunkten för slakt.

Spelar det någon roll? Ja, men inte av de skäl som du kanske tror.

Den senaste tidens debatt om fördelarna med vårt kött i stormarknader och restaurangkedjor har resulterat i fröet
till en hetsig debatt med större heta en peri-peri såsen David Cameron fick. De som motsätter sig konsumtionen av
icke märkt halalkött i våra pizzor eller kycklingbitar presenterar framförallt tre argument för sitt motstånd.

Först varnar de om oro för religiösa skäl. Vad händer om en jude, en katolik eller ateist föredrar att inte
konsumera ett kött över vilken man har gett en muslimsk välsignelse? Hur är det med sikherna, vars föreställningar
specifikt förbjuder konsumtion av halalkött? För det andra argumenterar de om djurens välbefinnande. Är det inte en
barbarisk metod att skära ett djurs hals?

Slutligen finns denna nebulosans existentiella ångest, den så ofta proklamerat att ”brittiska värden” hotas på något
sätt, att livsmedelskedjorna försöker hävda sig över oss, att företagen fokuserar på en växande muslimsk befolkning
vilket resulterar i uteslutning av resten och att vi borde kunna välja om vi vill att våra lammkotletter är
religiöst välsignade.

Är dessa argument logiska? Det är fullt möjligt att de anslutna till andra icke muslimska religioner föredrar att
äta icke halal kött. Jag kan förstå att där finns en övertygande skäl för att förbättra produktmärkningspolitik och
tydlighet så att konsumenterna kan göra ett informerade val.

Men när det gäller djurskydd, vi lurar oss själva om vi tror att halalslakt är på något sätt mer en barbarisk och
omänsklig form av djuroffer en andra. Enligt Food Standards Agency kommer 88 % av halalkött i Storbritannien från
djur som har bedövats före slakten. I själva verket finns det ingen teknisk skillnad mellan de metoder som används
för att producera merparten av halalkött och konventionella slaktmetoder.

En god kristen slaktare kommer att fortsätta bedriva slakt bedövning genom en penetrerande bultpistol eller med
hjälp av en elektrisk ström som placeras i skallen. Kycklingarna hängs upp och ner rutinmässigt på sina ben i
metallbojor längs ett transportband som går mot ett elektrifierat vattenbad, när fågelns huvud kommer i kontakt med
vatten, sluter en elektrisk krets mellan vätskan och bojorna och chocken sätter fågeln i ett tillstånd av
medvetslöshet. Transportbanden fortsätter sedan med fågeln till en mekanisk kniv som skär genom de stora blodkärlen.
Många fåglar dör också nu i stora gaskammare. Är detta mer tröstande?

Jag har alltid misstänkt att de professionella slaktarhusen inte är de mest känsliga platser. Om du äter kött, bör
du inse att djuret från vilket köttet du har på din tallrik kommer, har någon gång blivit slaktat för konsumtion.

Naturligtvis måste vissa grundläggande djurskyddsnormer respekteras av alla. Och ja, vi skulle kunna ha etiketter
som berättar om ett djur har bedövats eller inte. Men i slutändan är det upp till dig själv att bedöma om offrandet
av ett djur på något specifikt sätt faktiskt kan betraktas som en human handling. I detta sammanhang är debatten om
halal irrelevant.

Det tredje argumentet är den som döljer nyckeln. Skandalen kring halalkött är till stor del på grund av rädslan för
det annorlunda. Den kommer från ångesten av att ser sig ”överkörd”, att vårt gröna och angenäma land är i ”fara” för
att invaderas av människor som på något avgörande sätt är ”inte som vi”. Faktum är att muslimer står för endast
4,8 % av den brittiska befolkningen men konsumerar mellan 12 % och 15 % av allt kött som säljs. Halal
stormarknaderna har helt enkelt en konsumtions bemärkelse.

Men när skandalen kring halalkött dök upp först i median, gjorde det mörka, konspirativa påståenden, som om det
handlade om ”en smygande kupp”.

Brittish National Party (BNP) var snabb att ta tillfället i akt att fördöma ”skräcken och barbari hos denna
utländska praxis.” Enligt BNP webbplatsen av BNP är lagring av halalkött i stormarknader en ”uppenbart erosion av
våra traditioner och seder.” Halal slakt liknar enligt dem ”döden genom stening och halshuggning” och det tillhör
”ett annat århundrade och en annan plats.”

Vi är i klorna på en moralisk panik om islam. Muslimer har blivit, liksom ensamstående mödrar eller opportunister en
symbol av våra mest fruktansvärda rädslor. Precis som med någon annan form av fördomar, är det lömsk, lurar i
skuggorna, som den skadliga gasen. Men det är där man hittar det om man är ute efter det, om man är bekant med
ordboken.

Uttrycket ”ta över” (övertagande) används gång på gång, i Birmingham, till exempel, där 25 skolor utreds för
närvarande amid påståenden om en ”benhård islamist komplott” trots att Birminghams kommunfullmäktiges ledare sade
att han inte tror att det finns någon sådan komplott. Det är då tidningar publicerar sarkastiska och demagogiska
skrivna artiklar om namnet Muhammed som ett populärt namn och det är där man anstiftar rädslan och förutspår att det
kommer att finnas en ”muslimsk majoritet” år 2050.

Vi får inte blanda ihop ett ämne (ursprunget till vårt kött) med något mycket mer obehagligt (rädsla för det
annorlunda, rädsla för den andra). Därför att all den förmodade oro om vad det innebär att äta halal kött, finns det
djupare, hotande efterdyningar efter den nationella debatten. Och det är den mest motbjudande av allt.