Hädelse som taktik

Thierry Meyssan – Red Voltaire

 

Spridningen på Internet av flera fragment från filmen ”Muslimernas oskuld” har utlöst demonstrationer av ilska. En av dem resulterade, i Benghazi, i en allvarlig händelse som dödade den amerikanska ambassadören i Libyen och flera medlemmar av hans eskort.

Vid första anblicken verkar det hela som en del av en lång rad liknande händelser, allt från publiceringen av Salman Rushdies ”Satansverserna” till Koran bränning anordnad av pastorn Terry Jones. Denna nya attack mot den muslimska religionen skiljer dock sig från ovanstående genom det faktum att filmen i fråga inte är avsedd för den västerländska publiken, men var tänkt enbart som ett instrument för att provocera muslimer.

På det politiska planen kan detta fall analyseras ur två synvinklar. Vi kan se den från en taktisk synvinkel som en antiamerikansk manipulation eller, på en strategisk nivå, som en psykologisk attack mot muslimer.

Filmen har presenterats som en produktion av en grupp bestående av flera sionistiska judar med dubbelt medborgarskap, israelisk-amerikanska, och en egyptisk kopt. Filmen gjort för flera månader sedan men användes det just nu för att få en serie upplopp riktade mot USA. Israeliska agenter utplacerade i flera stora städer var ansvarig för att styra massornas ilska mot amerikanska mål eller koptiska (aldrig israeliska). Som väntat uppnåddes den maximala effekten i Benghazi.

Det är väl känt att i Benghazi finns det många reaktionära och rasistiska grupper. Det räcker med att komma ihåg de salafistiska gruppernas attack mot det danska konsulatet, när Muhammed karikatyrerna publicerades. På den tiden, och enligt Genèvekonventionen, Muammar Khadaffis regering tvingades använda armén för att säkerställa ambassadens skydd som lämnade ett stort antal offer. Därefter västländerna som ville störta den libyska regimen finansierade salafistiska publikationer som anklagade överste Khadaffi för att ha skyddat konsulatet i Danmark eftersom han hade beställt publiceringen av karikatyrerna.

Den 15 februari 2011 organiserade salafisterna i Benghazi ett rally för att minnas årsdagen av protesten utanför det danska konsulatet. Och det var under denna demonstration som inträffade den skottlossning som markerade början av upproret mot Gaddafi i Cyrenaica regionen. Den libyska polisen arresterade då tre medlemmar av Italiens specialstyrkor som erkände att de hade skjutit samtidigt från intilliggande tak på demonstranter och polis för att skapa förvirring. Dessa tre medlemmar av de italienska specialstyrkorna satt i fängelse under Natos krig mot Libyen. När de släpptes under Natos ”rebellers” övertagandet av den libyska huvudstaden smugglades de tre italienska officerare till Malta ombord på en liten fiskebåt, där jag träffade dem.

Den här gången den 11 september 2012, manipuleringen av massorna i Benghazi hade som syfte just att mörda USA: s ambassadör i Libyen, vilket är en aldrig tidigare skådad krigshandling sedan den israeliska flottan sköt mot USS Liberty, 1967 (1). Det är dessutom den första mord, sedan 1979, av en fungerande amerikansk ambassadör. Händelsens allvar förstärks av det faktum att i ett land vars regering är inget annat än en ren politisk fiktion, den amerikanske ambassadören, långt ifrån en diplomat, är faktiskt en sorts regulator, en statschef de facto.

Under de senaste veckorna, med en rad uttalanden där man bekräftade sitt beslut att bryta den onda cirkeln av krig (Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien) som började efter händelserna den 11 september 2001 kom de viktigaste amerikanska militära tjänstemän öppet i konflikt med den israeliska regeringen. Men 2001 informella överenskommelser mellan Washington och Tel Aviv har ännu fler krig (Sudan, Somalia, Iran). Den första varningsskott kom för flera veckor sedan, i form av en attack mot planet som transporterade general Dempsey, chefen för de amerikanska väpnade styrkors gemensamma stab. Den andra, som ni kan se, blev mycket mer brutal.

Om, å andra sidan, analyserar vi frågan i termer av social psykologi, ser vi att den ser ut som ett frontalangrepp på muslimernas övertygelser, och inte olikt episoden med Pussy Riots brott mot religionsfrihet i självaste ortodoxa Kristus Frälsaren katedral och deras tidigare föreställningar med konceptuell pornografi. Det är, kort sagt, verksamhet mot den heligaste i samhällen som står emot den globala dominansens projekt.

I demokratiska och mångkulturella samhällen, uttrycks den heliga endast i den privata sfären. Men en ny kollektiv helig plats håller på att tas fram idag. De västeuropeiska länder har tagit fram lagar över minne som förvandlar ett historiskt faktum, dödandet av judarna av nazisterna i en religiös händelse, ”Shoah” enligt den judiska terminologin, eller ”Förintelsen” enligt den kristna jargongen. Detta brott höjs sedan till kategorin av unik händelse till nackdel för alla andra nazismens offer. Att motsätta sig denna dogm, eller den teologiska tolkningen av detta historiska faktum, straffas idag med straffrättsliga påföljder precis som hände förut med hädelsen.

På samma sätt, år 2001 införde USA, medlemsländer i Europeiska unionen och många av dess allierade genom dekret en tyst minut till minne av offren för attackerna den 11 september. Detta initiativ följdes av en ideologisk tolkning av orsakerna till attackerna.

Både när det gäller Förintelsen som attackerna den 11 september, har det faktum att dödas för att vara jude eller amerikan gett offer en särskild status för vilken resten av mänskligheten ska bugga.

I samband med de olympiska spelen i London, försökte Israel och USA delegationerna att ytterligare förlänga denna heliga plats genom att införa en tyst minut under invigningen av spelen, den mest sedda TV-händelse i hela världen. Det var en påstådd hyllnings gest för gisslan som dödades under OS i München. Förslaget förkastades och den Internationella Olympiska Kommittén begränsade sig till att organisera en diskret högtidlig ceremoni utanför invigningen. I varje fall är det verkliga målet att skapa en kollektiv liturgi som syftar till att legitimera den globala imperium.

I detta sammanhang är filmen ”Muslimernas oskuld” både ett påtryckningsmedel för att påminna Washington, som frestas idag att överge det sionistiska dominans projekt, att de inte bör lämna det bestämda spår och ett verktyg för att säkerställa projektets fortsättning är att trampa övertygelser hos de som erbjuder motstånd.

 

Anteckningar

1. Incidenten med USS Liberty som tillhör den amerikanska flottan refererar till en attack som utfördes av den israeliska armén under sexdagarskriget, närmare bestämt den 8 juni 1967 mot USS Liberty, utformat för att samla information och utrustade av själva amerikanska underrättelsetjänsten d.v.s. NSA (National Security Agency). Attacken utfördes av israeliska flygplan och torpedbåtar. 34 amerikanska soldater dödades och minst 171 sjömän skadades. (Taget från Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/USS_Li …)