GUDS ÄR herraväldet över himlarna och jorden och Gud har allt i Sin makt. I skapelsen av himlarna och jorden och i
växlingen mellan natt och dag ligger helt visst budskap till dem som vill använda sitt förstånd; de som minns Gud
när de står, när de sitter och när de lägger sig till vila, och som, när de begrundar himlarnas och jordens skapelse
[ber med dessa ord]: ”Herre! Du har inte skapat [allt] detta i blindo. Stor är Du i Din härlighet! Förskona oss från
Eldens straff! (3:189-191)

Vad förstår vi med ordet ”herraväldet” (mulk) i ovanstående vers när vi läser den? Ska vi tro på detta koncept för
det enkla faktum att koranen säger det, eller är vår skyldighet att bekräfta det? Ordet iman, ofta översatt som
”tro”, kommer från det arabiska rot ord E M N som betyder ”visshet.” Därför måste vi bekräfta vår tro och vara
medvetna om det. Först måste vi se ”himlarna och jorden”, för att bekräfta att ”herraväldet” över dem verkligen
tillhör Gud. Därefter är det viktigt att titta inuti oss själva för att se om vi tillskriver detta herraväldet till
Gud allena. Till exempel, säger Gud till oss att allt tillhör Honom.

Har vi verkligen ödmjukheten och framsynthet att förstå att vår kropp, intelligens, värme, blommor, osv. tillhör vår
Skapare?

För att hjälpa dig att se förhållandet mellan Skaparen och Hans skapelse och förstå det djupt, är det viktigt att ta
Koranen som vägledning. Denna bok är en vägledare inte bara för muslimer utan för hela världen, som Han själv säger:
kelamullah (Guds ord). Med andra ord är det Guds bok. Gud är Skaparen av alla människor, oavsett religion eller
social status, så att Koranen är inte enbart för muslimer.

Vad är innebörden av herraväldet? Om jag är ägare av huset, är jag då den enda myndighet i det och man gör där vad
jag säger, huset är mitt herravälde. På samma sätt, säger Gud oss att ”Hans är herraväldet över himlarna och
jorden.” Detta innebär att absolut allt tillhör enbart Honom, och inte till någon eller något annat. Det är viktigt
att vi försöker förstå detta koncept och omsätta det i praktiken.

Låt oss ge ett exempel. Hela skapelsen är Guds tjänare. Skulle det vara möjligt att göra någonting utan att lyda
Guds lagar? Ofta hävdar människorna att de har uppfunnit en ny lag, som ganska ofta namnges med deras eget namn. Men
upptäckten som denna person tror att han/hon har gjort, är ingenting annat än en bekräftelse av en befintlig lag,
skapad av Gud. De är lagar som har stiftats av Gud för att människan, liksom hela Hans skapelse, ska lyda dem och
reflektera över Hans herravälde. Skulle vi sedan gå mot dessa lagar? Svaret finns i vårt dagliga liv. Om vi inte
lyder Hans lagar, då finns det konsekvenser. Ett exempel: Om vi sätter handen i ett eluttag, skadar vi oss, vilket
indikerar att denna väg inte är korrekt, att faktiskt finns en existerande ordning som styrs av lagar som har
designats av den Visaste.

Så vad händer med vår fria vilja? Det är genom Honom som vi kan välja den lag som vi vill genomföra. Fri vilja, som
en del av Hans lagar, har vi fått för att lyda Guds herravälde. Varje människa har en fri vilja och därför skapades
vi fria.

”… Gud har allt i Sin makt.” Denna fras är explicit i att definiera vad som är Guds herravälde. Universum skapades
av Guds vilja. Ingen kan ändra denna ordning. Gud kan önska vad som helst och Han har även makten att genomföra det.

”I skapelsen av himlarna och jorden och i växlingen mellan natt och dag ligger helt visst budskap till dem som vill
använda sitt förstånd…” Denna vers säger oss att när vi reflektera över skapandet, kommer vi att finna att varje
sak som är en del av skapelsen är tecken som avslöjar Guds gudomliga attribut.

”… de som minns Gud när de står, när de sitter och när de lägger sig till vila…” Denna vers påminner oss om att vi
alltid kan vara medvetna om Gud, oavsett tid och plats där vi befinner oss. Han är vår Försörjare. Tydliga spår av
det kan vi observera (zikr) i den försörjning som Han ger oss varje dag, eftersom det speglar Hans gudomliga
attribut.

”… och som, när de begrundar himlarnas och jordens skapelse… ” Om vi ser en bisvärm, bör vi tänka på varför de finns
och reflektera över hur det kommer sig att de kan flyga och varför är bina som de är. Att meditera över skapelsen
kräver att vi observerar de gudomliga egenskaper som manifesteras i Hans konstverk.

Samma sak händer när vi läser Koranen, den heliga bok, som har skickats för en djupt mänsklig utbildning. Dock är
det viktigt att reflektera över den sanna innebörden som finns i Koranen. Till exempel, om vi tittar på ett träd,
prisar vi samtidigt Skaparen av detta träd. I trädet finns olika sätt på vilka Hans namn manifesteras och genom
denna observation, dyrkar vi också Skaparen av alla ting. När vi gör trosbekännelsen (Shahada) är det början på ett
stort engagemang, vilket kommer att pågå tills vi dör, självdisciplin för att se verkligheten (Guds egenskaper) i
hela skapelsen.

”Herre! Du har inte skapat [allt] detta i blindo.” Denna mening är mycket viktigt för att kunna observera skapelsen
på ett djupt sätt och kunna praktisera tron i vårt dagliga liv. Användningen av ordet ”allt” är av största vikt,
eftersom det visar att allt i skapelsen är ett tecken från Skaparen som återspeglar Hans egenskaper. (T.ex. ett
telefonsamtal, en flygande fluga framför oss, osv.). Ingenting är en slump, men allting har en orsak, ”en mening och
ett syfte.”

Gud lär oss också hur man ber och reflektera över de händelser som inträffar varje dag. När något händer med oss,
säger vi: ” Herre! Du har inte skapat [allt] detta i blindo.” Men för att tro på Gud, måste det finnas visshet och
att vi kan koppla vår tro med våra känslor och tankar.

Så allt som händer runt omkring oss, kan vi relatera till begreppet att allt skapades för ett specifikt syfte (att
ha denna visshet är viktigt). Kanske i början, kommer det inte att vara så lätt att kunna se att absolut allt kommer
från Gud, men om vi överlämna oss till utbildning som kommer från Uppenbarelseboken (Koranen), kommer vi att kunna
se en mycket tydlig verklighet varje dag. Om vi förstår att allt kommer från Gud med en viss avsikt, kommer vi att
vara medvetna om vår Skapare varje ögonblick, i stället för att föreställa oss Gud i himlen som kontrollerar allt.

Gud lär oss i Koranen, att reflektera över skapelsen (fikr) och att det finns tecken i den som anger Hans existens.
Genom att reflektera på dessa tecken kan vi vara medvetna om Honom hela tiden (zikr). Till exempel när vi äter ett
körsbär, kan vi reflektera om dess form, färg, kärna, osv. och drar slutsatsen att detta körsbär har omsorgsfullt
ritats av Skaparen. Om vi tänker på det här sättet, är vi i Guds närvaro. Vi inbillar oss inte Hans väsen eller Hans
form. Vi blir inte bara medvetna om vår tro, att vi tror på en Gud utan att iaktta Hans gudomliga attribut i
skapelsen som tecken på Hans existens.

Istället, genom kontemplation av Hans skapelse, inser vi att Den som ger färg och form till en tomat, är Det samma
som ger form och liv åt alla levande ting. På arabiska är detta begrepp känd som marifatullah (kunskap om Gud).

Ju mer vi reflekterar över Hans skapelse, närmare är vi Honom. Vi kan använda ett körsbär, ett brev eller en målning
som en spegel som återspeglar Guds egenskaper. Därför gör vi en tydlig skillnad mellan Skaparen och Hans skapelse.

Likaså när vi tittar på vad den materialistiska filosofin namnger som ”naturlagarna”, observerar vi Guds autonomi
och herravälde. Vi utbildades på ett sådant sätt att vi såg dessa naturlagar oberoende av allt. Dock är skapelsens
sanna verklighet mycket olika. Sunna är det sätt på vilket Gud skapar Guds lagar. Till exempel finns det inte en
gravitations lag, men det finns en Kayyumiyah lag (håller upp hela skapelsen utan att får den att blir icke
existerande). Därför är det Skaparen som upprätthåller existensen av all Hans konstverk. Han är Skaparen och Den
som formar allt, Musawwir. Till allt vad Han skapat, ger han form behåller så. Dessa egenskaper kan vi observera
hela tiden.

Det finns två sätt att analysera dessa egenskaper. Den första är att spekulera att allting existerar av sig själv,
eller den andra, att tro att saker och ting ständigt skapas av Gud med individuella egenheter.

På detta sätt kan vi se skapelsens lagar, vishet och viljans lagar, design och form lagar, inredning och försköning
lagar, osv., och vi ser att det finns ett tydligt samband mellan dem i alla varelser.

Vi kan se hur dessa egenskaper manifesteras ständigt i skapelsen. Men vi kan bara tala om ”lagen om Guds egenskaper”
och vi kan inte hänvisa till dem som ”naturlagar”, eftersom dessa funktioner inte kan existerar av sig själva på ett
”naturligt” sätt. När Gud skapar, också implanteras dessa egenskaper. Vi kan se dem i hela universum och kommer
alltid att vara densamma, eftersom Gud tillsammans med Sina attribut, aldrig ändras. Han är Allsmäktig och Absolut.

Människor kan ha olika sätt att förstå vad ”lagarna” är. Men den materialistiska (eller positiva) vetenskapen
fastställer felaktigt att det finns naturlagar som existerar av sig själva. En troende dock skulle konstatera att
dessa lagar skapades av Gud, vilket inte är helt fel, men det är ett länkat begrepp, en del av verkligheten. Koranen
lär oss att det inte finns några skapade lagar, men Guds skapande, som ständigt utförs (sunnatullah).

Därför, efter att ha gjort en djupgående reflektion, drar vi slutsatsen att i hela skapelsen finns tecken på Guds
existens, Hans allmakt, Hans visdom, osv. Men vi kan inte förstå essensen av arten av dessa egenskaper, eftersom vi
är begränsade av tid och rum, och i och med vi är bara människa, tar vi inte detta ansvar. Vi är endast skyldiga att
tro på existensen av Guds enhet, Hans allmakt och acceptera att det är omöjligt att förstå Hans väsen. Det är genom
reflektera över Hans skapelse vi deklarerar ”Prisa Gud” och påstår att allt skapades perfekt.