Silvia Ribeiro – Revista Pueblos
Mycket av den genmodifierade majs som Monsanto och andra företag trycker på att odla i miljontals hektar i Mexiko, är av den typ som orsakade cancer och andra hälsoskador (lever och njurar, infertilitet, för tidig dödlighet) hos råttor, enligt en nyligen gjort vetenskaplig studie i Frankrike. Studien har varit föremål för många vetenskapliga undersökningar och frågor. Trots att kritiken kommer från forskare kopplade till den genmodifierade industrin är det mycket hälsosamt att diskutera detta och andra vetenskapliga experiment. Det som är sjuk och inte kan ursäktas på något sätt är att under tiden, godkänner man odlingen av genmodifierad majs för konsumtion och med det utsätta befolkningen för sådana risker.
Om den mexikanska regeringen godkänner dessa krav, kommer Mexiko, som är ett av de länder som har den högsta konsumtionen av majs i världen -man äter majs varje dag under en livstid, att förvandlas till ett gigantiskt experiment fält för transnationella företag och kvinnor, barn och män kommer att bli deras labbråttor. Om vi jämför i livslängden kommer cancer och andra problem börjar dyka upp efter flera år av konsumtion, troligen före hos barn.
Ansökan gäller de federala stater Sinaloa och Tamaulipas, stater som Ana de Ita (La Jornada, 10/16/12), förklarade, försörjer Mexico City och andra städer med majs, så att det perversa experimentet skulle börja på ett massivt sätt knappt sex månader efter att majs planterades. Därför växer varningssignaler i städerna och landsbygden som kräver att man inte godkänner genmodifierade majs.
Studien i Frankrike visade så allvarliga resultat att det har blivit ett paradigmatiskt fall om både risken för genetiskt modifierade organismer, och avslöjandet av korruptionen hos vetenskapliga och reglerande organ, som visar att det system som används för riskbedömning är mycket bristfällig.
I september 2012 publicerade Gilles-Eric Séralini och hans team vid Caen universitetet i Frankrike, resultatet av två års experiment med att mata råttor med genmodifierad majs NK603, resistent mot herbiciden Roundup. Den visar att cancer och andra tumörer orsakade allvarliga skador hos råttor. Det är den största studien som har utförts över hela världen och tidskriften som publicerade det är en av de mest prestigefyllda inom livsmedels toxikologi.
Séralini använde samma typ av råttor och samma metodik som Monsanto använde med NK603 majs, men man använde ett större antal råttor och förlängde studien av dessa till hela deras livslängd, medan Monsanto avbröt det efter tre månader. Men Monsanto sade att råttorna inte hade några problem och utifrån deras uppgifter, sade EFSA (Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet) att majs var ”säker” för konsumtion.
Det intressanta är att symtomen efter skadorna dök upp efter den fjärde månaden, vilket ifrågasätter de tre månader som Monsanto använde och som godkändes av EFSA. EFSA har fått många klagomål, bland annat från Europeiska Revisionsrätten, för deras incestuösa relationer med bioteknik, livsmedel och jordbruks kemikaliers industri, för att inklusive ha eliminerat kritiska rapporter (som det gjorde med en annan genmodifierad majs under 2005) och att de flest citerade forskare med vilka de arbetar i viktiga frågor om hälsorisker, har en intressekonflikt.
Strax efter att Séralini studie publicerades, en PR-center finansierad av bioteknikindustrin och andra förorenande industrier, som kallar sig Science Media Centre (SCM) sammanställde citat från ”forskare” som ifrågasatte Séralinis studie. De nämnde metodproblem, att de råttor de använde tenderar att utveckla tumörer, att de var för få, att det finns djur som utfodras med genmodifierad majs på industriell nivå men det finns inte några rapporter om tumörer (men de glömde berätta att de varken begär rapporter eller att det är ojämförbara pga. livslängden är mycket kortare).
Inom några timmar forskare som har en relation till genmodifierade mat över hela världen, bland annat i Mexiko, upprepade som papegojor de argument som utarbetades av detta centrum. Flera forskare som citeras av SCM har kopplingar till Syngenta, Monsanto och andra biotekniska transnationella företag. (Se rapporten ”Smelling a corporate rat”, 12/12/12, Spinwatch).
EFSA uttalade sig mot studien och krävde Séralini på alla dokument som grundade hans studie. Séralini krävde att samma typ av dokument bör offentliggöras i Monsantos studie över NK603, men EFSA vägrade och sade att det var företagets ”konfidentiell information”, vilket visade organisationens dubbelmoral.
I slutet av november publicerade EFSA sin rapport där de ifrågasatte Séralinis metoder och sade att ”vi behöver inte återgå till tidigare säkerhetsanalyser på NK603” med hänvisning till rapporter från andra länder, alla misstänkt liknande. Men Séralini använde samma råttor och samma metod som Monsanto, vilket innebär att det uppenbara slutsatsen är att Monsantos metodik är fel, och därför måste tas bort från marknaden allt som innehåller genmodifierad majs. Séralini publicerade en ny artikel som svarade på alla frågor.
Även om frågan är mycket allvarligare för Mexiko, biosäkerhets kommission (Cibiogem) publicerade endast EFSA:s version och bortsåg från andra vetenskapliga rapporter som stöder Séralini, deras svar, och även andra myndigheter, som ANSES, Frankrike.
Cibiogem forskare och deras organisationer måste förklara sina intressekonflikter och varför e eliminerar kritiska data till genmodifierade produkter.
