Romana Rubeo – The Palestine Chronicle

 

I en exklusiv intervju med FloodGate-podcasten levererar FN:s särskilda rapportör Francesca Albanese brännande insikter om Gaza, västerländsk delaktighet och den sönderfallande globala rättsordningen.

Har internationell rätt kollapsat i Gaza? Vad betyder amerikansk och västerländsk medverkan för palestinier? Och är Förenta Nationerna maktlösa inför folkmord?

Dessa och andra avgörande ämnen diskuterades i en omfattande intervju med Francesca Albanese, FN:s specialrapportör för de ockuperade palestinska territorierna, som jag genomförde tillsammans med min medvärd, Palestine Chronicle Editor Ramzy Baroud, för FloodGate-podden.

Nedan är de åtta viktiga punkter att ta med sig från intervjun.

 

”Den mest uppenbara orättvisan”

Francesca Albanese inleder med att reflektera över den långvariga karaktären av orättvisor som palestinierna ställs inför.

Hon understryker det flagranta och obevekliga förnekandet av ansvarighet och rättvisa för palestinier inom ramen för internationell rätt.

”Palestina har varit det mest uppenbara, det mest flagranta, och inte upplevt en dag eller ett tillfälle av ansvarsskyldighet. Medan många har utstått orättvisor, har palestinier alltid utstått orättvisor.”

Albanese menar att orättvisor för palestinier inte bara är en kontinuerlig kamp utan också en systemisk kamp, ​​som vidmakthålls av en brist på meningsfulla ingripanden eller konsekvenser för dem som är ansvariga för deras lidande.

Denna pågående straffrihet har bidragit till att situationen förvärrats med tiden, och den består till stor del på grund av den globala tystnaden och medverkan kring palestinskt lidande.

 

Möjliggör folkmord

Samtalet övergår sedan till folkmordet i Gaza, som nu ”läcker ut” på den ockuperade Västbanken.

Albanese pekar på de internationella makternas roll, särskilt västerländska nationer, för att möjliggöra Israels handlingar genom okontrollerat politiskt, militärt och ekonomiskt stöd.

”Situationen har blivit så allvarlig, vilket leder till att människor som jag hävdar att Israel har begått folkmord i Gaza. Nu när folkmordet läcker ut i resten av det ockuperade palestinska territoriet har det skett på grund av den straffrihet som Israel har beviljats ​​av vem? Av resten av världen, främst väst. Det är ingen tvekan om det”.

Albanese säger att situationen blir mer och mer allvarlig.

”Det är inte bara så att systemet har förlamats, systemet, en del av systemet, har aktivt gjort det möjligt för Israel ekonomiskt, finansiellt, politiskt och militärt att göra mot palestinierna vad det gör. Vi måste se till att systemet som har lett till detta i Palestina hålls ansvarigt.”

 

Ohälsosam omfamning

Albanese tar upp den moraliska kris som länder som Tyskland står inför, där relationen med Israel har blivit en källa till betydande spänningar.

Trots Tysklands historiska sammanhang och förståelsen att landet har en komplex relation med Israel, kritiserar Albanese landets hållning till Palestina.

”Jag tror att vi redan är bortom den moraliska krisen. Det finns en omfamning mellan Israel och Tyskland. Även om jag mänskligt förstår en del av det, tycker jag också att det är sjukt. Det är ingen hälsosam famn. Jag vet att det här är rakt på sak, men det måste sägas för vad det är för det finns ingen tid att slösa. Om folk inte förstår kommer vi att fortsätta att sitta fast och sjunka.”

Albanese fortsätter med att berätta om sina personliga upplevelser under sitt senaste besök i Tyskland, där hon befann sig under enorm press för att tala ut om folkmord och kolonialism.

Detta inkluderar hot om arrestering, trakasserier och hot från tyska myndigheter, och pressen på universiteten att stoppa henne från att diskutera dessa frågor.

”Jag vill börja med att ge ett exempel som gör det möjligt för människor att förstå varför jag säger att reaktionen från det tyska etablissemanget, den tyska akademin och den tyska polisen mot mig inte bara är ett tecken på deras motstånd mot Palestina eller pro-palestinska röster. För jag är inte en pro-palestinsk röst. Jag… det här är inte aktivism som är väldigt ädel, och jag önskar att jag hade varit mer av en aktivist i mitt liv, och jag ångrar det eftersom aktivisterna är den sunda delen av samhällen.”

Albanese beskriver hur universitet som en gång var stolta över akademisk frihet nu kryper ihop för påtryckningar från den israeliska ambassadören och tyska politiker.

Denna förtryckande miljö har lett till att röster som står i solidaritet med palestinierna har tystats. Situationen speglar en bredare kris inom Tyskland, och enligt Albanese är det politiska klimatet där inte isolerat – det har potential att påverka andra länder också.

”Poängen är att detta är symptom på en kris som Tyskland, liksom många västländer, går igenom. Men varför trycket helt plötsligt? (…) För i 10 månader har polisen och andra trakasserat, plågat, misshandlat, fängslat och arresterat människor som stått i solidaritet med Palestina. Resultatet är att ingen idag, inte ens tankesmedjor, civilsamhället, människorättsorganisationer eller ens akademiker, vill säga ifrån.”

Albanese betonar djupet av denna kris och hur, även i ett förment demokratiskt land, akademiska institutioner och det civila samhället krossas inför externa politiska påtryckningar.

”Jag har blivit hotad med arrestering, och det har varit så stressigt eftersom jag aldrig har blivit hotad med arrestering. Jag är advokat. Jag borde inte vara i den här situationen. Helt plötsligt tillbringade jag en natt med att veta att brottsanklagelser kunde ha riktats mot mig. Anledningen till att det inte hände är att FN gjorde det klart att jag har privilegier och immunitet i utövandet av mina funktioner, och Tyskland skulle ha skapat ett sådant negativt prejudikat.”

”Till och med Afghanistans taliban Richard Bennett, Afghanistans särskilda rapportör, har åkt till Afghanistan tre gånger och är inte hotad med arrestering”, framhåller hon.

 

ICC:s hänvisning till folkmordsuppsåt

Albaneses kritik mot Internationella brottmålsdomstolen (ICC) är påpekad. Hon betonar att domstolens tveksamhet att agera snabbt har undergrävt dess potential att leverera rättvisa i Palestina. Förseningen har varit särskilt frustrerande med tanke på ICC:s tydliga mandat att ta itu med kränkningar i de ockuperade palestinska områdena.

”Sedan början av mitt mandat har jag varit ganska kritisk mot Internationella brottmålsdomstolen (ICC) för dess försening, dess släpande fot, etc. Domstolen borde ha agerat mer robust och proaktivt mycket tidigare. Det borde inte ha tagit tre år sedan utredningen inleddes.”

Hon tillägger att ICC:s underlåtenhet att agera i rätt tid bara har förvärrat situationen för palestinierna. Trots detta konstaterar Albanese att domstolen efter år av passivitet började vidta åtgärder för att ta itu med krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Men även med denna utveckling är ICC fortfarande under politisk press.

”När jurisdiktionsfrågorna väl var lösta inleddes utredningen, men inte 2021, och ingenting hände förrän 2023. Men efter 2023 flyttade ICC. Ingenting är perfekt, men i mina vildaste drömmar om ansvarsskyldighet skulle jag aldrig ha förväntat mig att se ICC-åklagaren be om dessa starka arresteringsorder” säger hon.

”De arresteringsorder som utfärdades – visst, det finns inga tecken på folkmord, men folkmord är förmodligen det svåraste brottet att utreda. De brott som identifierades i arresteringsordern var brott mot mänskligheten och allvarliga krigsförbrytelser som utrotning, svält och förföljelse. Det fanns också språk som skapandet av förhållanden som är avsedda att fysiskt förstöra. Så, det finns en slutsats, en hänvisning till folkmordsuppsåt, på något sätt.”

Albanese talar också om politisk inblandning från medlemsländer, särskilt från mäktiga länder som USA.

”Det här är inte en perfekt värld. Och nu, tre månader efter anklagelserna, har vi medlemsländer som säger: ”Det spelar ingen roll, vi kommer inte att arrestera Netanyahu”, och andra domare på nationell nivå, som i Frankrike, säger: ”Vi bestämmer vem som blir arresterad”, eftersom det är på rättsnivå. Rättsväsendet bestämmer hur de ska svara på arresteringsordern, och det bör vara automatiskt.”

Hon påpekar att vissa nationer, som USA, aktivt arbetar för att undergräva internationella rättsmekanismer. Detta, säger hon, speglar en bredare fråga om systemisk straffrihet.

”USA har deklarerat sanktioner mot institutioner och individer. Men låt oss inte glömma att USA har något som kallas Hague Invasion Act, som har funnits där i över ett decennium, eftersom USA alltid har fruktat det internationella systemet. USA har brutit mot internationell lag som Israel, utan att någonsin mött politiskt eller ekonomiskt motstånd.”

 

Israelisk närvaro är olaglig

Albanese upprepade i intervjun att Internationella domstolen (ICJ) har bekräftat olagligheten av Israels ockupation, men politiskt motstånd förblir ett stort hinder för rättvisa.

”ICJ, som för övrigt har förklarat olagligheten av israelisk närvaro – inte bara militären, inte bara bosättningarna – varje form av kontroll som Israel upprätthåller, inklusive över gränser, naturresurser, luftrum, telekommunikation, allt måste försvinna”, sa hon med hänvisning till ICJ:s dom av den 19 juli 2024.

”Det är väldigt tydligt vad det innebär att lösa situationen i Palestina enligt internationell lag idag. Nu när det internationella rättssystemet har satts igång är det slutet på folkmordet, slutet på ockupationen, slutet på apartheid och att hålla förövarna ansvariga. Detta är internationell lag.”

Hon lyfte också fram bristen på politisk vilja som förhindrar meningsfulla åtgärder: ”Anledningen till att det inte fungerar är på grund av en brist på politisk vilja. Även om jag förstår varför Israel, USA och vissa europeiska länder är emot detta (…) undrar jag vad majoriteten av de 191 medlemmarna i generalförsamlingen – exklusive Israel och USA – har att vinna på den här situationen.”

 

Vem ska betala skadestånd?

Albanese hävdade att ansvaret för skadestånd för att återuppbygga Gaza ligger hos Israel och dess möjliggörare, särskilt USA och Tyskland, som är stora leverantörer av vapen till Israel.

”Ersättningar för att återuppbygga Gaza bör betalas av Israel och dess möjliggörare först och främst: USA och Tyskland, som är de främsta leverantörerna av 90 % av de vapnen som överförs till Israel.”

 

Kollektiv medvetenhet

Trots de systemiska hindren noterade Albanese ökande medvetenhet och aktivism, både på delstatsnivå och bland gräsrotsrörelser.

”Det finns en medvetenhet och åtgärder har vidtagits både på statlig nivå och av individer. Till exempel väckte Sydafrika, mot alla odds och mäktiga stater, ett mål mot Israel för folkmord vid ICJ. Sedan följde Nicaragua genom att ställa Tyskland inför rätta. Andra medlemsländer har anslutit sig. Nu finns tio medlemsländer i målet mot Israel. År 2020 lämnade 60 medlemsländer in anmälningar till ICJ för att förklara att ockupationen var olaglig.”

Albanese nämnde också Haaggruppen, ”en koalition av medlemsländer som har beslutat om åtgärder för att upprätthålla internationell rätt.”

”Det finns stater som har avbrutit militära och ekonomiska förbindelser med Israel. Israel, en militärstat, har sålt vapen, militär träning och drönare till de flesta länder, inklusive de som inte har några diplomatiska band. Det faktum att stater kopplar ur, inte köper israeliska säkerhetstjänster, är redan ett steg framåt.”

Men enligt FN:s särskilda rapportör, ”förblir den mest intressanta delen på gräsrotsnivå. Jag ser protester, ungdomsrörelser, FN- och universitets läger, tjänstemän som har gjort motstånd eller avgått, läkare som gör motstånd… Dessa protester är ett viktigt tecken på medvetenhet. Vi måste enas, växa och ta oss ur våra silos. Vi måste förstå vad som står på spel och bekämpa avhumaniseringen av palestinier.”

 

Arabiska ledare borde ”höja sig över galenskapen”

Albanese betonade behovet av att arabiska ledare höjer sig över politiska utmaningar och visar ett starkare stöd för Palestina, eftersom det fortfarande är en förenande fråga i hela regionen.

”Jag har alltid pratat med arabiska medier och publik. Jag har bott i den arabiska regionen i 20 år. Jag har en stark koppling till araber. Jag förstår inte schizofreni runt Palestina. Å ena sidan har Palestina alltid varit högt i politisk retorik, men det har åtföljts av oroande politik på landnivå. Palestinier har fördrivits inte bara från det historiska Palestina, utan från den arabiska regionen.”

Hon efterlyste enighet i arabvärlden: ”I dag är rörelsen till stöd för palestinier lika stark som någonsin bland folket. Politiska ledare, som alltid har tvingats på grund av sitt beroende av inflytelserika medlemsländer, står nu inför en utmaning. Arabiska ledare måste höja sig över detta vansinne och visa ledarskap.”

”Vissa arabiska ledare, särskilt i viken, har sagt: ”Vår region kan inte vara världens bankomat.” Var inte bara kontantförsörjaren. Bli respekterad för dina principer. Det är dags att omvandla och återförena människor och deras ledare. Palestina är det förenande ropet över hela världen, inklusive i arabvärlden.”

 

 

Original text: Gaza, Intl. Law, Global Complicity: 8 Takeaways from Francesca Albanese on Floodgate Podcast