Hannan Hussain – TRT World

 

Mer än ett dussin personer associerade med den franska högerextrema gruppen Action des Forces Operationnelles (AFO) kommer snart att åtalas i en terrorismrättegång för att ha begått misstänkta handlingar av antimuslimskt våld, inklusive en konspiration för att döda 200 muslimska imamer.

Förhandlingarna, som har beordrats men inte planerat, kommer att fokusera på attacker som planeras mellan 2017 och 2018, och kommer när landet bevittnar en dramatisk ökning av antimuslimskt våld sedan Israels Gaza-angrepp började i oktober 2023.

Men trots att det är ett litet steg i rätt riktning, kämpar den efterlängtade rättegången för att slå in i hjärtat av ett mycket större problem: statlig tolerans för ökande antimuslimskt våld i Frankrike.

Landets behandling av antimuslimska grupper och hur det närmar sig muslimska rättigheter och friheter är som natt och dag. AFO-rättegången tar helt enkelt fram dessa dubbla standarder och avslöjar regeringens roll i att bidra till antimuslimskt våld under de senaste månaderna.

 

Långt ifrån rättvisa

Enligt åklagare planerade AFO att döda 200 muslimska imamer och inleda granatattacker mot medlemmar i muslimska samfundet. Den planerade att engagera långdistansskyttar i en terroristattack mot en moské i Clichy-la-Garenne, Paris och använda kvinnliga medlemmar för att förgifta halalmat i stormarknader.

Men eftersom planerna faktiskt inte genomfördes, klassificerades om de kriminella handlingarna som ”förseelser”, vilket lade grunden för ett kortare fängelsestraff – om något.

Detta beslut verkar riskabelt, särskilt i ett sådant politiskt flyktigt ögonblick. Den plötsliga om klassificeringen kan ha en bemyndigande effekt på andra antimuslimska grupper som kommer att ställas inför rätta. Tänk på ”Barjols”.

Dess medlemmar har blandat ihop terrorism med Islam tidigare och uttryckt en önskan att bränna muslimer. Gruppmedlemmar är nu inställda på rättegång nästa månad, och om AFO:s försök till antimuslimska massakrer kan bortförklaras som förseelser, kan Barjols undvika ansvar genom ett liknande prejudikat.

En hotad fransk muslimsk gemenskap förtjänar inte dessa motsättningar. Med tanke på att det antimuslimska våldet har ökat kraftigt under det senaste året, är staten skyldig en konkret försäkran om att muslimernas friheter och rättigheter är väl skyddade från högerextrema våld.

Till exempel fick det franska muslimska rådet 42 hotbrev, och över ett dussin moskéer har vandaliserats sedan Israel började sitt krig mot Gaza i oktober. En fransk-turkisk kulturförening i Loiret var måltavla förra året, tillsammans med den turkisk-islamiska unionen för religiösa angelägenheter (DITIB) i södra Frankrike.

Enligt Europarådets kommission mot rasism har det skett en ökning av antimuslimska incidenter sedan oktober förra året, och muslimer som bar religiösa symboler förknippades ibland med terrorism och extremism.

 

Islam och staten

Frankrike är hem för sex miljoner muslimer, eller cirka 7 till 10 procent av befolkningen. Många tjänstemän har länge betraktat den muslimska gemenskapen som ett hot mot Frankrikes ”sekulära värden”.

Landet har redan lagstiftning som stigmatiserar Islam i form av hijab förbud, utökad övervakning av moskéer och skärpt statlig kontroll över samhällsorganisationer.

Saker och ting har blivit värre sedan oktober.

Inför OS 2024 i Paris säger kritiker att Frankrike använde behovet av att upprätthålla säkerheten som en täckmantel för att slå ner på sina muslimska medbörgare.

Under Frankrikes inrikesminister Gérald Darmanin användes ett system för övervakning och hinder för att genomföra våldsamma räder mot muslimer och göra det möjligt för franska myndigheter att utarbeta ingripanden mot ”vilket mål som helst” som finns upptaget på landets kontroversiella övervakningslista för radikalisering och terrorism (FSPRT).

Vid ett möte nyligen med Tysklands förbundsminister Nancy Faeser, lovade Darmanin också en närmare front med Berlin för att motverka ”islamistisk extremism”, medan ledaren för det högerextrema National Rally-partiet, Jordan Bardella, har lovat att anta ett lagförslag som skulle hjälpa stänga moskéer och deportera imamer som staten anser vara ”radikala”.

Det är viktigt att notera att åtgärder mot muslimer som anses vara ett hot inte kräver belastande bevis.

I skarp kontrast kan högerextrema angripare i AFO-rättegången sluta med milda straff. Misstänkta kommer att ställas inför rätta för ”terroristisk kriminell konspiration” mot muslimer, men i en domstol som inte ens har mandat att döma om terrorism. Detta innebär att de riskerar kortare straff och kommer inte att ställas inför en jury.

Därför verkar skydd för muslimer osannolikt när staten själv har omöjligt högre standarder för denna gemenskap jämfört med resten av dess befolkning.

 

Gör Frankrike tillräckligt?

Det skulle vara ett misstag att se AFO-rättegången som ett verkligt försök att ställa våldsförövarna inför rätta. I själva verket ger den en glimt av ett system som fortfarande är ovilliga att kalla det terrorism när högerextrema grupper planerar massmord, men inte när franska muslimer utövar sin rätt till fredlig protest.

Eftersom grundläggande muslimska friheter står lågt på regeringsagendan förblir högerextrema ansvarighet en dröm.

Se till landets splittrande diskurs om Israels krig mot Gaza. Paris har i allt högre grad normaliserat godtyckliga arresteringar av muslimer som visar solidaritet med palestinier, riktar in sig på deras rätt till fredlig sammankomst och framställer arresteringar som en nödvändighet mot terrorism. Ännu viktigare är att den lagstiftning som används för att införa sådana olagliga restriktioner – Frankrikes ”antiterror”-lag – tjänar högerextrema intressen.

Det beror på att framstående röster från den hårda högern, med Marine Le Pen i spetsen, ser det som ett sätt att ytterligare utöka oproportionerliga restriktioner för muslimer och förstärka deras berättelse om ett så kallat ”islamistiskt hot”.

Detta är viktigt eftersom högerextrema aktivism mot muslimer har fått resonans hos andra våldsamma grupper, som Organisationen för sociala arméer. Eftersom ”terrorism” fortfarande är oproportionerligt fokuserad kring muslimska friheter, gör franska liberaler och den hårda högern det svårt att kalla ut högerextrema våld för vad det verkligen är.

Intressant nog är AFO:s önskan att förgifta halalprodukter i stormarknader också bottnar i den bredare, statligt sponsrade förföljelsen av muslimska kvinnor i Frankrike. De misstänktes mål var trots allt att bära niqab för att underlätta förgiftningarna. Detta symboliserar antimuslimsk aggression och grovt förakt mot kvinnors rätt att välja vad de har på sig.

Oavsett om det är genom ett hijab förbud i statliga skolor, olagliga restriktioner för helslöjor eller ett förbud mot abaya, har den franska regeringen hjälpt till att upprätthålla en påfallande partiskhet mot muslimska kvinnor.

Dessa diskriminerande åtgärder har fått extremhögern att öka islamofobisk retorik och intensifiera rasprofileringen av muslimska kvinnor. Om inte drivkrafterna bakom social utestängning och religiös diskriminering åtgärdas, kan franska muslimer fortsätta att möta högerextremism.

Med detta i tanke ägde AFO:s antimuslimska sammansvärjning rum i ett samhälle som hyser allvarlig intolerans mot franska muslimer. Det är fortfarande oklart varför Frankrike skulle ta upp ett fall från 2018, men visar begränsad hänsyn till det ökande antimuslimska våldet under de senaste månaderna.

I slutändan kommer det att krävas mer än bara en terrorismrättegång för Frankrike att förändra den hårda verkligheten på marken och skapa ett klimat av jämlikhet för sina sex miljoner muslimer.

 

 

Originaltext: France faces rising anti-Muslim violence. A terrorism trial won’t fix it