Malcolm X (1925-1965) är en av de viktigaste figurerna i den svarta amerikanska kampen. Han var predikant och
talesman för Nation of Islam (NOI) i tio år och anklagades för att predika hat. 1963 bröt han med NOI och dess
separatistiska ideologi. Hans pilgrimsfärd till Mecka året efter hjälpte till att göra honom till en global ikon. Men
Malcolm X formade också denna bild under sin resa. Inom en månad reste han till Egypten, Saudiarabien, Libanon,
Nigeria, Ghana, Senegal och Algeriet och träffade en mängd aktivister, intellektuella och statschefer. Vi tittar
tillbaka på en exceptionell resa som markerade en ideologisk och filosofisk vändpunkt i den afroamerikanska ledarens
politiska och religiösa inställning.

Efter en omväg till Libanon och sedan till Kairo åkte Hajj Malik Shabazz, som han nu hete, till Lagos och Ibadan,
städer i Nigeria. ”I verkligheten matchar situationen på marken knappast den idealisering som hans uttalanden lovat.
I Västafrika upptäcker han ett land som är förstörd av följderna av inbördes politiska krigslag” beskriver Manning
Marable i boken ”Malcolm X: A Life of Reinvention”. Vid University of Ibadan håller Malcolm ett tal till 500 personer
på inbjudan av National Union of Nigerian Students. Han fick ett medlemskort av det nigerianska muslimska
studentföreningen i namnet ”Omowale”, i Yoruba betyder det ”sonen som återvände”.

Den 10 maj 1964 landade han i Accra, Ghana, där han välkomnades av en grupp svarta amerikanska intellektuella. Det
första afrikanska landet som fick självständighet 1957, den tidigare Guldkusten, blev snabbt hemland för
panafrikanismen och erbjöd tillflyktsplats till många aktivister och intellektuella inom de svarta rörelsens. Bland
dem Julian Mayfield, en författare som stödde de svartas självförsvar och som tvingades fly efter att han anklagades
för kidnappningsförsök av FBI.

Där fanns också Ana Livia Cordero, Maya Angelou, Preston King och Alice Windom. Men framförallt Shirley Graham Du
Bois, en av grundarna av Sojourners for Truth and Justice, en svart amerikansk feministisk organisation, och
Frederick Douglas, Gamal Abdel Nasser och Kwame Nkrumahs biograf. Hustrun till W.E.B Du Bois, agerade mellanhanden
för att få tillstånd ett möte mellan Malcolm X och den ghananska presidenten Kwame Nkumah, den 15 maj. Den dagen
talade den före detta NOI-predikanten till parlamentet.

”Vi måste ”återvända” till Afrika, filosofiskt och kulturellt”

Malcolm X:s vistelse var mycket intensiv med många möten och intellektuella utbyten. Det uppmuntrade honom att
ytterligare driva sin reflektion kring afroamerikanernas kamp. I ett brev riktat till Muslim Mosque Inc. berättar han
om sitt besök till universitetet i Ibadan och rapporterade de anmärkningar som gjordes till honom av en afrikansk
tjänsteman: ”När vi lägger ihop antalet människor med afrikansk härkomst i Amerika från Syd-, Centralamerika och
Nordamerika finns det över 80 miljoner. Man kan lätt förstå försöken att förhindra afrikaner från att förena sig med
afroamerikaner.”

Malcolm bekräftar att han vänder sig till panafrikanismen som en prioritet. ”Enheten mellan afrikaner i väst och
afrikaner från moder jorden kommer att förändra historiens gång”, skriver han, innan han drar slutsatsen att:
”Precis som den amerikanska juden är i harmoni (politisk, ekonomisk och kulturellt) med världens judar är det dags
för alla afroamerikaner att bli en integrerad del av den globala panafrikanismen, och även om vi fysiskt kan förbli i
Amerika medan vi kämpar för de fördelar som konstitutionen garanterar oss, måste vi ”återvända” till Afrika
filosofiskt och kulturellt och utveckla en enhet i arbetet inom ramen för panafrikanismen.”

Malcolms tal syftar till att bli mer och mer internationalist. Vid universitetet i Ghana den 14 maj förklarade han
att ”dessa ledare om vilka amerikanerna överdriver i sina beröm och delar ut klappar på ryggen, kan vi kasta dem i
toaletter och spola dem”, det orsakade stora applåder och skratt bland publiken. Han fördömde sedan de ”koloniala
makterna” som är USA, Frankrike, Portugal och Storbritannien och krävde enhet i den tredje världen på följande
villkor: ”Endast en samordnad attack av de svarta, gula, rött och bruna raser som överstiger den vita rasen, kan
avsluta segregeringen i USA och runt om i världen.” Det är därför han äter på den maoistiska kinesiska ambassaden med
sina landsmän. Han deltar till och med i visningen av en dokumentär som förkunnade den afroamerikanska befrielsen.
Han träffade också Malis ambassadör, Modibo Keïta, som blir en del av den panafrikanska kampen.

En karikatyrartad bild som fastnade

Vid sin återkomst till sitt hemland skapade Malcolm X Organisationen för afroamerikansk enhet (OAAU) för att ge sin
politiska utveckling konkret mening. Enligt honom måste svarta amerikaner få tillgång till jämlikhet och deras
medborgerliga rättigheter nu. Elijah Muhammad, hans tidigare spirituella guide, vägrade att acceptera detta eftersom,
enligt honom, den svarta befolkningen i Amerika borde förbereda sig för att slåss bara vid dagen för slaget vid
Armageddon som kommer att avsluta de vitas regeringstid.

I juli åker han till en ny resa till Afrika. I synnerhet som representant för OAAU deltog han i det andra mötet med
Organisationen för afrikansk enhet (OAU), som hölls i Kairo. Han träffar där Kwame Nkrumah igen och pratar med Gamal
Abdel Nasser, den egyptiska presidenten, och Ahmed Ben Bella, Algeriets president, som inbjuder honom att samarbeta
med dem. Malcolm X presenterar sin nya struktur, varav Julian Mayfield ansvarar för den internationella filialen.

Tyvärr kommer inte projektet att överleva sin initiativtagares död. Den 21 februari 1965 mördades Malcolm X i Harlem
medan han höll ett tal i en balsal. Som historikern Amzat Boukari-Yabara med rätta påpekar: ”Han levde inte
tillräckligt länge för att bli av med bilden från Nation of Islam.” Ledaren lyckades inte med att sprida sitt nya
panafrikanska tal. Till och med idag är han fast vid den karikatyrbilden av en svart man som predikar våld, i
motsats till en pacifist Martin Luther King.