Marie-Caroline Saglio-Yatzimirsky – Saphirnews

De nuvarande migrationsströmmarna är ett bevis på arbetskraftens rörlighet, precis som det finns kapitalets rörlighet. Dessa två samtidiga rörligheter skulle resultera i en minskning av klyftorna i kapitalets lönsamhet och löner mellan de olika regionerna i världen, med migranter som lämnar låglöneområden och kapitalet går dit det är bäst avlönat. Utan reglering främjar denna hyperrörlighet, särskilt av kapital, ojämlikheter. Så hur ska man tänka kring migrationer utan att öka ojämlikheterna? Detta förutsätter övergången till en social-global stat, som innefattar klimatfrågor.

En fördelning av det skapade välståndet som varierar kraftigt

För det första har kapitalflödena ökat avsevärt och nått oöverträffade volymer i historien, medan andelen människor som arbetar i ett land där de inte är födda och där deras föräldrar inte föddes ligger under nivån från början av förra seklet. Vidare visar inkomstskillnaderna mellan och inom länder tydligt att fördelningen av det skapade välståndet varierar kraftigt.

Således varierar andelen av nationalinkomsten som innehas av 10 % av de högsta inkomsterna från 25 % i norra Europa och Frankrike till 60 % i de mest ojämlika länderna som Brasilien, Indien eller de oljeproducerande länderna i Persiskaviken. Vi bör också titta på ojämlikheter i ägandet av kapital. I de minst ojämlika länderna äger de mellersta 40 %, 35% av förmögenheterna, i mycket ojämlika länder äger de drygt 20%, och i dessa länder äger de fattigaste 50%, 1 eller 2% av förmögenheten totalt. Ojämlikhet i förmögenhet är större än inkomstskillnad.

Utbildning, en nyckelfaktor för att minska ojämlikheter

I detta sammanhang är det tydligt att migranter ofta befinner sig i botten av löneskalan, och utan kapital. Andra dimensioner av ojämlikhet, särskilt kön, måste beaktas. Endast social och politisk mobilisering kan minska dessa ojämlikheter och tillåta att arbete avlönas i en mer jämlik ram.

Slutligen är utbildning nyckelfaktorn för att minska ojämlikheter, särskilt för invandrare. Om vi ​​tittar på andelen resurser som ges till de 10 % av barnen som får mest, ser vi massiva klyftor i den koloniala världen, vilket resulterar i ett ogynnsamt utbildnings arv. Dessa klyftor minskar, vilket är bra, men inte tillräckligt, de bäst begåvade 10 % i Frankrike får två till tre gånger mer resurser än medianstudenten.

Dessutom är utomeuropeiska migrantstudenter, som ofta kommer från fattiga länder, kraftigt missgynnade eftersom de måste betala mycket högre avgifter än en fransk student. Denna mekanism bromsar möjligheten att minska ojämlikheterna som drabbas av många migranter. Att underlätta tillgången till högre utbildning är därför ett prioriterat område för framsteg.

I allmänhet kan vi inte tänka på migration och ojämlikheter utan att tänka på tillgången till sociala förmåner och deras finansiering genom en progressiv, nationell eller transnationell skatt. Vi kan inte heller begränsa oss till Europa, om vi bortser från den tidigare koloniala världen, bilaterala avtal måste ingås.

Anteckningar:

Marie-Caroline Saglio-Yatzimirsky är antropolog och psykolog, chef för Institut Convergences Migrations. Första publikationen i dossiern ”Conference internationale Travail en migration /Migration at work”, De facto Actu n°2, publicerad online i juli 2023 och tillgänglig här.