Belén Fernández – Rebelion

Det var bara en tidsfråga innan Israel bestämde sig för att definitivt förstöra vapenvilan avtalet som undertecknats med Hamas och återuppta sitt fullskaliga folkmord i Gaza. Under de tidiga timmarna av (18 mars 2025) inledde den israeliska militären en våg av attacker som hittills har dödat minst 404 människor och skadat 562 andra. Dessa siffror kommer utan tvekan att stiga när fler kroppar återvinns från spillrorna och när Israel fortsätter vad den maltesiske premiärministern Robert Abela har fördömt som ett ”brutalt angrepp” mot den palestinska enklaven.

Men i slutändan det Israel gör bäst är att vara brutal. Och tyvärr finns det inget slut i sikte på detta brutala beteende, särskilt när det mesta som det internationella samfundet kan erbjuda är ljumma uttalanden om fördömande.

Till exempel uttalade FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter Volker Turk att de israeliska attackerna ”kommer att lägga tragedi till tragedi” och att ”Israels användning av ännu större militärmakt kommer bara att tillföra ytterligare elände till en palestinsk befolkning som redan lider av katastrofala förhållanden.”

Norges premiärminister Jonas Gahr Store höll med och sa att den israeliska attacken utgör ”en stor tragedi” för befolkningen i Gaza, av vilka många ”bor i tält och i ruinerna av det som har förstörts”.

Nederländernas utrikesminister Caspar Veldkamp, ​​å sin sida, dök upp i tribun X för att uttrycka sin åsikt att ”humanitärt bistånd måste nå de människor som behöver det och alla fientligheter måste upphöra en gång för alla.” Schweiz krävde ”ett omedelbart återtagande av vapenvilan”.

Naturligtvis såg USA inte behovet av att fördöma återupptagandet av israeliska attacker mot Gaza, en knappast överraskande reaktion från ett land som har bidragit till och anstiftat folkmordet från första början, först under Joe Biden och nu under Donald Trump.

Vita husets pressekreterare Karoline Leavitt bekräftade i en intervju med Fox News att Israel hade rådfrågat USA om denna senaste attack, och tillade att Trump hade ”gjort det klart” att Hamas och ”alla de som försöker terrorisera inte bara Israel, utan även USA, kommer att betala ett pris.” I en omskrivning av ett tidigare Trump-hot mot Hamas varnade Leavitt att ”hela helvetet kommer att bryta löst”.

Och ändå har helvetet redan brutit lös på Gazaremsan med någon objektiv standard. Med starkt amerikanskt stöd massakrerade den israeliska militären officiellt minst 48 577 palestinier mellan oktober 2023 och januari 2025, då en lindrig vapenvila upprättades mellan Israel och Hamas. I februari förra året uppdaterade Gazas regeringskommunikationskontor sin dödssiffra med nästan 62 000, med hänsyn till de tusentals människor som saknas och antas ha dödats under de inträngande spillrorna.

Och även om Gaza till synes fick ett uppehåll från ständiga israeliska bombningar i och med genomförandet av vapenvilaavtalet, fortsatte den israeliska militären att döda palestinier och bryta mot avtalet på andra sätt. När allt kommer omkring har ett upphörande av fientligheterna aldrig varit Israels modus operandi.

När Israel blockerade alla humanitära biståndsleveranser till Gazaremsan i början av mars (ett drag som motsvarar påtvingande av svält och är ett uppenbart krigsbrott), anklagade USA förutsägbart Hamas för att blockera biståndet snarare än den person som faktiskt gjorde det. Europeiska unionen gjorde samma sak när den fördömde Hamas för dess påstådda ”vägran […] att gå med på att förlänga den första fasen av eldupphöravtalet i Gaza.”

Med tanke på att Israel direkt hade ändrat villkoren i avtalet, var detta egentligen inte ett fall av en ”vägran” från Hamas, utan snarare en ensidig förändring av mål från Israel, som det har gjort gång på gång. Europeiska unionen noterade som en eftertanke att ”Israels beslut att blockera inträdet av allt humanitärt bistånd till Gaza kan få humanitära konsekvenser.”

Men det var i alla fall Hamas fel.

Nu, när fördömanden av Israel för att återuppta sitt barbari gradvis tränger in, är det inte svårt att förstå varför Israel kan ta internationella invändningar som mindre allvarliga. I slutändan gör milda, obligatoriska tillrättavisningar och uppmaningar att avsluta ”tragedin” i Gaza ingenting för att hindra Israel från att göra vad de vill, starta och stoppa folkmordet efter behag.

Bland offren för israelisk terrorism idag (18 mars 2025) finns många barn, och Israel har beordrat nya tvångsförflyttningar från olika delar av Gazaremsan. Gazas hälsoministerium har utfärdat en brådskande vädjan om blodgivning. Så kort och gott verkar det som att vapenvilan helt klart har förhindrats att fortsätta.

Och detta är en extra fördel för Israels premiärminister Benjamin Netanyahu, som för närvarande står inför rätta i inte mindre än tre korruptionsrättegångar som involverar bedrägeri, mutor och förtroendebrott. Som Times of Israel rapporterade idag, har Netanyahus planerade deposition ”ställts in för idag med tanke på den chockerande offensiven i Gaza.”

Enligt premiärministern gick åklagarmyndigheten med på att avbryta fallet för att tillåta regeringen att genomföra ett ”brådskande säkerhetssamråd” om att återuppta verksamheten i Gaza.

Och när en brutal tragedi drabbar Gazaremsan återigen, är den internationella vägran att avsluta den en brutal tragedi.

Original text: Las declaraciones de condena no detendrán el genocidio en Gaza