Änglarna skriver ner människornas handlingar. Koranen säger:

VI HAR skapat människan och Vi vet vad hennes själ viskar till henne; ja, Vi är närmare henne än hennes egen halspulsåder.
När de två [änglarna som har till uppgift] att skriva ned [hennes ord och hennes handlingar] skriver, sittande på höger och
vänster sida, kommer inte ett ord över hennes läppar utan att en övervakare är hos henne, färdig [att skriva]. (50:16-18)

Och det finns de som vakar över er, ädla skrivare, som [känner er och] vet vad ni gör. (82:10-12)

Allah och Hans Budbärare (fvmh), rekommenderar oss
att i detta så korta liv, vara medvetna om döden och vara beredd när den kommer. Lär dig dödsprocessen, förberedelserna för
tiden i graven och livet efter uppståndelsen.

Ibn ’Umar berättade att: ”En dag kom jag till Profeten (fvmh), och en man från Ansar stammen reste sig och sa:

– O Guds Sändebud, vem är den mest skarpsinnig och vis bland folket? Profeten svarade:

– De som är mer medvetna om döden och förbereder sig för det. De är de klokaste och mest ädla bland folket, och kommer att
få en stor belöning i det andra livet ”

Nafs döden och den fysiska döden är relaterade till ”återvändandet” till Allah.

Den första, ”att dö innan man dör” är ett ”frivilligt återvändande”, vägen till andlig perfektion, den andra är en
”tvingande återvändande”, den fysiska döden och kroppens återuppståndelse.

”Folk sover, men de vaknar när de dör”

Vi dör som vi lever och vi återuppstår som vi dör. I dödens närhet dyker upp en ”översyn” av livet, vårt intellekt
särskiljer mellan rätt och fel åtgärder vilket genererar ett tillstånd av lycka eller sorg. Det sättet på vilket vi är i
graven, barsaj, bestäms av hur vi levde. I båda situationer ”förkroppsligas” handlingar och betydelser.

Var beredd på dödsögonblicket eftersom vi inte vet när den kommer fram, även om det är redan fastställt datum och plats för
det. Vi är moraliskt skyldiga att acceptera döden och vara redo att lämna denna värld på bästa möjliga andliga sätt och i
närhet till Allah, samt förstå de olika processer genom vilka anden passerar.

Heidegger i hans mästerverk Att vara och tiden, säger att människan är en ”varelse för döden” som tillkännager det
tillfälliga med den jordiska existensen, där jaget, vid dödens yttersta verklighet, kan öppna sig och uppleva dödens
äkthet.

Dasein, att vara där i världen och Din, det sättet på vilka man agerar genom sin existens tvingar oss på et ädel sätt att
vara medvetna i varje ögonblick om tidpunkten för dödsfallet, tiden i graven, Uppståndelsens dag och Domedagen.

”Varje själ skall känna dödens smak”

Människan är från sin födelse en varelse med ett liv till låns som dör med varje andetag. Om dess första andetaget är
ankomsten till denna värld, med den sista går ut ur munnen sitt ego, nafs, och dess ande, ruh.

I människan finns al-Muhyii, Livgivaren och al-Mumiit, Dödsgivarens attribut. Således, är liv och död en sida av samma
svärd, där egget, mellanrummet eller barsaj visar för anden, ruh, den andlig uppmuntran. Döden är andens triumf över det
kroppsliga.

Världarnas Skapare har utsett oss till Hans kalifer, Hans dyrkare i denna och i den andra världen.

Det finns en tid för att dö och en tid för att leva. Det bästa är att leva upp på ett fullständigt sätt båda dessa två
kompletterande motsatser. Ju mer man accepterar döden, desto mer fullständigt levs livet.

Det är rekommendabelt att leva med döden i tankarna men inte blir fixerad eller önska det utan medveten om att den kommer
eftersom från vaggan är man på väg till graven.

Det är tillrådligt att ha kunskaper om begravningsriterna, att veta hur man följer de döende i sina sista stunder, att lära
sig att eliminera sina negativa karaktärsdrag ”att dö innan du dör” och att skaffa sig ett ädelt beteende.

När döden kommer finns det en handfull viktiga handlingar. Kom ihåg Allah vid alla tillfällen, underkasta sig Hans vilja
och lita på Honom, ha ett rent och lugn hjärta som är barmhärtighet mot andra, vänd dig till Allah och säg trosbekännelse i
din sista stund.