Frågor och svar

Måste jag utföra bönen på arabiska? Jag gör salat fem gånger om dagen och planerar min dag efter bönetiderna men upplever inte den inre friden när jag ber på arabiska. Det blir bara en massa ord jag inte förstår. Jag har även läst på arabiska (så gott det nu går) plus översatt till svenska men detta gör bönestunderna dubbelt så långa vilket ibland gör mig stressad då tiden är knapp. Jag får gång efter annan kritik för mitt sätt att göra bön vilket tar bort min glädje och bara lämnar osäkerhet kvar.

När jag ber om hjälp att förstå och uttala arabiskan får jag till svar att man inte läser bönerna högt. Hur ska jag då lära mig? Som situationen nu är gör jag mina böner på svenska men använder arabiska ord som jag förstår. För mig är bönen en stund av stillhet och begrundan över allt som Gud gjort och gör. En andnings håll i all stress och jäkt, ett sätt att samla ihop mig och läka själen. Men att ständigt bli störd av att jag eventuell gör fel upplever jag mycket svårt. Jag är mycket tacksam och Ni kunde klargöra för mig så jag slipper undra.

Imamerna Malik, Shaffi och Ibn Hanbal är överens om att läsa al-Fatiha i bönen är obligatorisk. Skulle man inte göra det är ens bön ogiltigt oavsett om bönen är obligatorisk eller frivillig. Men skulle man missa att göra det av glömska skall man göra om just det moment (rakaa), som man missade och sedan be två s k sujud sahu, buggning vid glömska. De fick stöd i det som Bukhari och Muslim berättade i sina hadith samlingar, Profeten Mohammed sade: ”Bönen av den som inte läser öppningen, al-Fatiha är ogiltig.” Abu Hanifa anser inte att läsningen av al-Fatiha är obligatorisk utan en stark sunna, norm; av vad följer att om man missar den finns det inger krav att göra om detta moment, rakaa, utan enbart be de två bugningarna.

Denna åsikt får stöd av vad Bukhari och Muslim berättar i en hadith: ”Profeten Mohammed sade: När du skall göra bön skall du utföra tvagning, stå mot qibla i riktning mot Mecka och läsa något av Koranen.”

Imam Shafii anser att man absolut skall läsa al-Fatiha både når man ber ensam och när man ber bakom en imam. Abu Hanifa anser att man inte får läsa al-Fatiha bakom en imam vare sig i tyst eller högt, detta enligt Profetens hadith: ”För den som ber bakom en imam gäller imamens läsning.” Imamerna Malik och Ibn Hanbal anser att man skall läsa al-Fatiha bakom en imam utom vid ”tysta böner” (dhuhr och asr).

Imamerna Shafii och Ibn Hanbal anser att den som inte kan al-fatiha på arabiska kan läsa vad de än kan av Koranen på arabiska under lika lång tid som det tar att läsa al-Fatiha. Det kan vara en vers eller två, och man skall upprepa dem under lika lång tid som det tar att läsa al-Fatiha. Om man inte kan läsa något alls av Koranen skall man upprepa Al-hamdu lillah, Allahu akbar, Lailahan illallah, Subhana Allah, ed under lika lång tid. Om man inte kan läsa något av detta skall man vara tyst under lika lång tid. Men man får absolut inte läsa Koran på annat språk än arabiska.

Imam Abu Hanifa däremot anser att det är tillåtet att läsa Koran i bönen på det språk man kan. Imam Malik anser att man skall försöka lära sig al-Fatiha på arabiska men om man inte kan göra det skall man läsa Al hamdu lillah, Allahu akbar, Lailaha illallah, Subhana Allah e d istället.

Alla imamerna är överens om att man kan utföra resten av bönen (utom al-Fatiha) på sitt språk för koncentrationens och bekvämlighetens skull.

Imamerna Abu Hanifa, Shafii och Ibn Hanbal menar att man skall läsa alltid al-Fatiha högt så att man kan höra sig själv. Imam Malik anser att det räcker att man läser den tyst. Men ingen anser att detta påverkar bönens giltighet.

Obs: Bugning vid glömska, sujud sahw, består av två bugningar (med pannan i golvet) som utförs vid tillägg eller glömska av något under bönen vare sig det är ett obligatoriskt eller sunna moment eller att man tappat koncentrationen. Dessa två bugningar kan utföras antingen före eller efter sluthälsningen, taslim.

Att vara propert och snyggt klädd är inte bara tillåtet, det är ett krav på en muslim att vara så väl och rent klädd som han eller hon kan. Dessutom förbjuder islam människor från att förbjuda varandra det goda och vackra! Säg: Vem har förbjudit de sköna ting som Gud har skänkt Sina tjänare och allt det goda som Han har gett dem för deras försörjning? Säg: Allt detta tillkommer i detta liv dem som tror, och på Uppståndelsens dag skall det vara dem [ensamma] förbehållet (7:32)

Men islam förbjuder för män två saker som är tillåtna för kvinnor; guld och rent silke. Ali berättade att profeten tog i sin högra hand ett guldsmycke och i den vänstra handen ett stycke rent silke och sade: ”Dessa är förbjudna för de muslimska männen.” Omar berättade att han hade hört profeten säga: ”Bär inte silke för att de som bär silke i detta liv kommer inte att bära det i det kommande livet.” Vid ett annat tillfälle sade han följande om silkeskläder: ”De är för män som inte har karaktär.”

Profeten såg en gång en man med en guldring, Han tog ringen, kastade den i marken och sade: ”skulle någon av er vilja hålla en glödhet kol i sin hand.” När profeten hade gått lätt mannen ringen ligga kvar på marken, och då frågade någon varför han inte tog ringen och sålde den. Han svarade: ”Gud förbjude, jag skall inte plocka upp något som själva profeten har kastat bort!”

Förbjudet att bära guldet gäller även andra saker än ringar. Att bära pennor, cigarettetuier och tändare, samt att ha guldtänder är lika mycket förbjudet som guldringar och smycken.

Profeten tillät männen bära ringar av silver. Ibn Omar, Al Bukhari, återberättade följande hadith: Guds budbärare bar en silverring och efter honom bar Abu Bakr, Omar och Othman samma ring, tills Othman tappade den i en brun vid Arees.”

Andra för män förbjudna metaller än guld nämns inte i några hadither. Tvärtom, profeten uppmanade en man som ville gifta sig att ge sin brud en present. ”Även om den bara skulle vara din järnring”

Undantaget från regeln att männen inte skall bära silke är hälsoskäl, t ex Abdel Rahman bin Auf och Subayr bin al Awwam som båda led av en hudsjukdom fick bära silke för att lindra sina besvär.

Guld och silke är förbjudna för männen av både moraliska och sociala skäl. Islam vill att mannen inte skall visa några tecken av slapphet och passivitet och guld och silke har i alla tider förknippats med dessa karaktäristiska hos dem som bär dem, särskilt om de var män. Dessutom är mannens kroppsbyggnad annan än kvinnans och det har alltid krävts mera av mannen rent fysiskt, varvid en silkekostym inte är den bästa klädnaden eller en klädnad som uppmuntrar honom till aktivitet och ansvar.

Koranen säger följande om dem som älskar lyx: Vi har aldrig sänt en varnare till ett folk utan att de bland folket som förverkligats av sitt utsvävande liv, förklarat: ”Vi förkastar det [budskap] som ni har anförtrotts.” Och: ”Vi har större rikedomar [än ni] och flera söner – nej, vi har inga straff att vänta!” (34:34-35)

Profeten förbjöd sina efterföljare att använda hushållsföremål som var gjorda av guld eller silver. En till anledning att begränsa användandet av guld och silver är att guld och silver behövs och är fortfarande viktiga i ekonomin, som betalningsmedel eller valutareserver.

Dr Yusuf Qaradawi svarar: Ärligt talat, sedan jag besökte väst i början av sjuttiotalet och under en period av tjugo år har jag alltid gett fatwa att det är förbjudit att ta lån med ränta för att köpa bostad och jag var mycket strikt med detta tills jag deltog i en konferens där den lärde Dr Mustafa Zarka var med och hade en annan åsikt. Jag motsatte mig hans tolkning, men efter ett tag och efter att jag hade besökt många europeiska länder har jag ändrat mig och börjat tillämpa fatwa av Imamerna Abu Hanifa, Sufyan Thaouri, Ibrahim Ennakhai, Rashid Rida och många andra som tillät icke islamiska kontrakt i icke muslimska länder med villkor att muslimerna skall ha nytta av detta och att detta skall ske utan att bedraga eller förråda någon.

Det är oförnuftigt att man skall leva under ett icke muslimskt system, få lön enligt detta system, betala hyra, handla mat och varor enligt detta system, och att betala alla tjänster – men förneka sig själv att ta emot någon fördel eller lättnad av detta system. Med andra ord: tidigare har vi (ulama) tillåtit muslimerna att betala räntor inbakade i hyrorna och förbjudit dem att på sikt att bli av med räntorna genom att köpa sina bostäder! Detta är inte rättvist. I väst betalar man hyran enligt ett räntesystem, hyran höjs och sänks i takt med räntorna och för det mesta är hyran högre än låneamorteringar, Islam vill inte förhindra muslimerna från att utvecklas och skaffa sig resurser. Man skall helt enkelt välja det bästa alternativet i varje situation.

Jag anser att det ligger i muslimernas intresse att de tar lån, även med ränta, för att kunna köpa sina bostäder, så att de får någonting för sina pengar istället för att göda andra, och att detta gäller tills det finns islamiska banker eller företag som arbetar räntefritt (Hänvisning till Sharia wa hayat, Al Jazeerah).

Att läsa koran för en avliden är en diskussionsfråga, vissa tillåter det medan andra inte accepterar det. Det bästa som man kan offra i den avlidnes namn är pengar eller någon allmännyttigt gåva. Det är överenskommet av de flesta lärda att allmossa för den avlidne samt böner för honom är både islamiskt acceptabelt och når den avlidne, som belöning.

Vad gäller den som inte praktiserar är bönen en tvistefråga. En del räknar en sådan person som otrogen, men de flesta säger att om han eller hon tror på att bönen är en plikt, men är för lat eller slapp för att utföra den, räknas han som en olydig muslim och man kan äta av det han slaktat, men om han förnekar bönen räknas han bland de icke troende.

Min åsikt vad gäller sånger är tydlig sedan länge i mina böcker som Halal och Haram och min fatwa samling. Vad gäller sånger, är de tillåtna med vissa villkor: Att orden är i överensstämmelse med vår tro och etik. Samma gäller sättet att framföra dem. Det kan vara att orden är acceptabla medan sättet är oacceptabelt! Ett exempel på detta är den som sjunger en sång med acceptabla ord men med utmanande gester.

Det finns de som menar att kvinnor inte får sjunga, men jag anser inte det. Profeten, Frid vare med honom, fann två flickor som sjöng hemma hos Aisha. Abu Bakr, som var med honom, blev förargad och sade: ”Är det Satans flöjt hemma hos profeten?” men då sade profeten: ”Låt dem vara, Abu Bakr, det är vår högtid och varje folk har sina högtider och denna är vår. Låt judarna få veta att det finns tid för avkoppling i vår religion.”

Det tredje villkoret är att sångerna inte skall associeras med något haram, så som alkohol eller icke islamiskt beteende av något slag, enligt beskrivningen i hadithen av Ibnu Maja. ”Det kommer en dag då ett folk av min nation dricker vin och ger det andra namn, och runt om dem sjunger sångerskor och spelas musik.”

Det fjärde villkoret är att man inte skall lyssna på sånger dagarna i ända, utan med måtta. Islam förbjuder överdrift, även i dyrkan, för att islam är balans. Ali Bnu Talib sade: ”Krydda dina ord med skämt precis som du saltar din mat”. Nöjet skall vara med måtta, men livet skall inte vara enbart stress och ansträngningar, och den ska innehålla både vila och nöjen. Därför sade profeten Mohammad, Frid vare med honom, till Handala: ”O Handala, Lite av varje!” Och Ali sade: ”Roa ditt hjärta då och då, men skulle det få för mycket nöjen, blir det blint.”

Det är under dessa villkor som sånger är tillåtna, och skulle denna syster vilja ägna sig åt islamiska sånger, ser jag inget fel i det. Vad gäller instrumentalmusik anser jag samma som Ibn Hasm och många andra lärda: Det finns inget direkt uttalande vare sig i Koran eller i hadith som säger att musikinstrumenten vore haram, men precis som sånger skall man använda dem i tillåtna sammanhang.

Både ja och nej. Ja, därför att det kan finnas situationer som kräver omedelbar handling eller dyl., där man endast har tillgång till Koranen. Då får man försöka söka svar där och handla efter bästa förstånd. Detta är dock inte att rekommendera, särskilt inte för dem som endast har tillgång till en översättning. Nej, därför att det är så oerhört viktigt att Koranens budskap inte förvanskas.

Det finns en enorm litteratur om varför vissa verser uppenbarades, vad profeten (fvmh) drog för slutsatser om dem, vad olika ord betyder, vilka verser som inhiberas av andra, vilka verser som är bokstavliga och vilka som är allegoriska, mm, och detta måste man ha kunskap om man skall kunna tolka Koranen på ett korrekt vis. Det är dock tillåtet att tolka själv enligt ovan, men då bör man helst fråga någon lärd person efteråt om man handlat rätt eller ej.

Vi vet ingenting exakt om hur det tillkommande livet kommer att gestalta sig. Vi vet dock några saker om hur Gud kommer att döma oss. I Koranen säger Allah: Och Gud dömer på grundval av sanningen (40:20), vilket betyder att Gud kommer att tillämpa Sin Absoluta Rättvisa, så att ingen kommer att känna sig orättvist behandlad.

I Koranen står: [Och Gud skall säga:] ”I dag skall ni, Mina tjänare, inte känna någon fruktan och ingen sorg skall tynga er, ni, som trodde på Våra budskap och som underkastade er Vår vilja! (43:68-69). Alltså kommer alla som följt Gud att känna sig lugna på Domedagen (alltså även de som på Moses tid följde Moses och de som på Jesus tid följde Jesus).

Den Dagen skall ingen förbön vara till nytta utom från den som fått den Nåderikes tillstånd och vars ord Han har godkänt. (20:109). Detta betyder att ingen skall kunna medla för sitt folk eller sina anhängare om inte Gud ger speciell tillåtelse till det. Vi vet också att Gud kan förlåta oss alla synder utom att vi förnekar Hans existens. Dessa kommer att för evigt stanna i Helvetet. Vi vet att alla våra gärningar skall bedömas enbart efter avsikten bakom dem och det är därför vi på jorden inte får döma någon eller fördöma. Bara Gud vet vad som döljer sig i våra hjärtan.

Detta är en mycket vanlig fråga från bröder och systrar som vill konvertera till Islam eller har precis konverterat till Islam. 

En person som har konverterat till Islam behöver inte ändra sitt namn, såvida inte deras namn förkroppsligar dyrkan av någon eller några saker annat än Gud.

Om det ursprungliga namnet inte innehåller eller innebär något förbjudet i Islam, då han eller hon har rätt att behålla det. 

Vissa muslimer säger att det är bättre att ändra sitt namn, men det är inte något krav.

Om man hälsar en person som ber med salam (islamisk hälsning), ska hälsningen svaras med en gest, detta enligt rapporten från Suhayb: ”Jag passerade Allahs Sändebud när han bad. Jag hälsade honom med salam, och han svarade med en gest.” (Sunan Abi Dawood, 925; Saheeh Sunan Abi Dawood, 818).

Gesten beskrivs i ett antal hadith, som den berättad av Ibn ’Umar som sade: ”Allahs Sändebud gick ut till Qubaa för att be där. En ansar kom till honom och hälsade honom med salam medan han bad. Jag frågade Bilal: ’Hur svarade Allahs Profet när de sade salam till honom medan han bad?’ Han sa: ’Så här’ och tillplattade sin hand.” Jafar ibn Awn (en av berättare) sträckte ut sin hand med handflatan nedåt och baksidan av sin hand uppåt. (Sunan Abi Dawood, 927; Saheeh Sunan Abi Dawood, 820).