Redaktion

Abu Umaamah (mGvnh) sade: ”Jag sade: ’O Allahs
Sändebud, tala om för mig om en handling med vilken jag kan träda in i Paradiset’. Han sade: ’Du bör fasta, för det
finns inget liknande.’” (Hadith sahih av Al-Albaani)

I denna hadith pekar Profeten ut fastan när han blir frågad om en handling som leder till den bästa platsen, Paradiset.
Endast vetskapen om detta borde vara tillräcklig för oss för att förstå vikten av att fasta. Hursomhelst är enbart
kunskapen om dess betydelse och förträfflighet inte nog för en muslim för att uppnå Allahs välbehag och belöning.

Profeten har sagt: ”Kan hända att en fastande person inte får ut något av sin fasta förutom hunger och törst” (Ibn
Majah). Denna hadith borde höja vår omsorg för fastan och öka vår vilja att utföra denna handling av dyrkan med den
bästa avsikt och i överenskommelse med Profetens sunna (fvmh).

En muslim måste inse att fasta under månaden Ramadan är obligatoriskt och att Allah har fastställt det för oss i Hans
bok:

TROENDE! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före er – kanske skall ni frukta
Gud. (2:183)

Därmed lär Allah oss att fastan är obligatorisk och är ett medel för att uppnå gudsfruktan, vilket höjer de troendes
status hos Allah.

Inför Gud är den av er den bäste vars gudsfruktan är djupast. Gud vet allt, är underrättad om allt. (49:13)

Vidare borde vi också förstå orden då Profeten berättar för oss att Allah den Upphöjde har sagt: ”Min tjänare kommer
inte närmare Mig med någonting mer älskat av Mig än med vad Jag har gjort fard (obligatoriskt) för honom, och Min
tjänare fortsätter att komma närmare Mig med nawafil (frivillig dyrkan) tills Jag älskar honom.” (An-Nawawi)

Förmånerna från att Fasta nämnda i Koranen och i Sunna

Belöningen för att fasta är enorm:

”Varje gärning från Adams söner kommer att belönas mellan tio och sjuhundra gånger om. Allah sade: ’Förutom fastan, för
den är för Mig och Jag ska belöna för den'”. (Muslim)

Profeten sade i en längre hadith återberättad av Bukhari: ”Vid Den i Vars Hand är min själ, den obehagliga lukten som
kommer från munnen av en fastande person är bättre hos Allah än lukten av mysk. Den fastande personen kommer att få två
stunder av lycka: en då han bryter sin fasta, och den andra då han möter sin Herre; då kommer han bli nöjd över sin
fasta”.

I en annan hadith, också återberättad av Bukhari, säger Profeten: ”I Paradiset finns det en port som kallas al-Rayyaan,
vilken de som brukade fasta kommer att träda in i på Återuppståndelsedagen, och ingen förutom de kommer att träda in i
den. Det kommer att frågas: ’Vilka är de som fastade?’ De kommer att resa sig upp och ingen annan kommer att träda in,
utom de. När de har trätt in i den, kommer den att låsas, och ingen annan kommer att träda in igen.”

Fastan är en sköld mot Elden

”Fastan är en sköld med vilken tjänaren skyddar sig själv från Elden” (Ahmed, Sahih).

På Domedagen, ”Fastan kommer att säga: Åh min Herre jag förhindrade honom från mat och begär, så acceptera min förbön
för honom” (Ahmed).

Fastan är ett medel för att få sina synder förlåtna

Profeten (fvmh) sade: ”Den som fastar Ramadan med imaan och i hopp om belöning (från Allah), kommer att få sina gamla
synder förlåtna.” (Bukhari och Muslim)

Den fastandes åkallelser besvaras

”I månaden Ramadan finns det i varje dag och natt dem som Allah garanterar frihet från Elden, och det finns för varje
muslim en åkallelse som han kan göra och som kommer att besvaras.” (Ahmed)

Fastan är ett sonande för olika synder

Fastan är också ett sätt att sona för sina synder, följande har nämnts i koranen om olika situationer:

OCH FULLGÖR vallfärden, såväl den större som den mindre, till Guds ära; men om omständigheterna hindrar er [att fullfölja
den], ge då vad ni har möjlighet att ge som offergåva. Och raka inte huvudet förrän offret har skett; men för den av er
som är sjuk eller har en huvudskada, får offret bestå i fasta, allmosor eller [annan] religiös handling. Den som inte är
i fara [och är frisk] och som vill ta tillfället i akt att efter den mindre vallfärden fullgöra den större, skall ge vad
han förmår som offergåva; och den som inte ser sig i stånd [till detta] skall fasta tre dagar under vallfärden och sju
efter hemkomsten, inalles tio fulla [dagar]. Allt detta gäller dem som inte är bosatta i den heliga Moskéns närhet. Och
frukta Gud! Ni skall veta att Guds straff är ett strängt straff. (2:196)

EN TROENDE dödar inte en annan troende, om det inte sker oavsiktligt. Den som av misstag har dödat en troende skall
befria en troende slav och betala blodspengar till den dödes närmaste, om de inte i en anda av försoning avstår från sin
rätt. Om [den döde], fastän själv troende, tillhörde en stam som är i krig med er, [är boten enbart] att befria en
troende slav; men tillhörde han en stam som står i förbund med er, [skall gärningsmannen betala] blodspengar till den
dödes närmaste och [dessutom] befria en troende slav. Den som inte är i stånd till detta skall fasta två månader i följd.
Detta är den bot som Gud har föreskrivit; Gud är allvetande, vis. (4:92)

GUD STÄLLER er inte till svars för eder som ni har svurit av obetänksamhet, men Han ställer er till svars för allvarligt
menade eder. Ni skall sona [edsbrott] genom att utspisa tio nödställda med mat jämförbar med den ni ger er familj eller
förse dem med kläder eller genom att befria en människa ur slaveri; den som inte är [i stånd till detta] skall fasta
under tre dagar. Detta är boten för de [allvarligt menade] eder som ni svor [men inte höll]. Håll därför era eder. Så
klargör Gud Sina budskap för er; kanske skall ni tacka Honom. (5:89)

Troende! Döda inte vilt då ni befinner er på vallfärd. Den av er som [då] med avsikt nedlägger vilt [skall utge] bot i
kreatur, motsvarande [i värde] vad han har dödat, vilket skall fastställas av två rättsinniga män ibland er, en offergåva
att överlämnas till Kabah; som botgöring kan han i stället ge de behövande mat eller fasta i motsvarande mån, så att han
får erfara följderna av sin handling. Gud utplånar det som har varit, men den som återfaller [i denna synd] undgår inte
Guds straff. Gud är en mäktig hämnare. (5:95)

De som på detta sätt förskjuter sin hustru men tar tillbaka sitt ord skall [som bot] skänka en slav friheten, innan
samlivet [med den förskjutna] får återupptas. Detta är vad Gud föreskriver för er. Gud är underrättad om vad ni gör.
De som inte [är i stånd att lyda denna föreskrift] skall fasta två månader i följd, innan [man och hustru] får återuppta
samlivet; och de som inte förmår [fasta] skall ge mat åt sextio nödställda; på så sätt får ni [visa] er tro på Gud och
Hans Sändebud. Detta är Guds föreskrifter, och de som inte lyder [dem] har ett plågsamt straff [att vänta]. (58:3-4)

Den som fastar kommer att vara bland de sanna efterföljarna av profeterna och martyrerna

Amr Ibn al-Juhaanee (mGvnh) sade: ”En man kom till Profeten och sade: ’Å Allahs Sändebud, om jag vittnar att ingen har
rätt att dyrkas förutom Allah och att du är Allahs Sändebud, och jag ber de fem bönerna, och betalar zakaah, och jag
fastar och står i bön under Ramadan, vilka kommer jag då att vara bland?’ Han sade: ’Bland de sanna efterföljarna av
profeterna och martyrerna.'” (Ibn Hibbaan)

Fastan är en sköld mot begär

Profeten (fvmh) talade till ungdomarna: ”Å ungdomar, den bland er som kan gifta sig, låt honom göra så, då det tyglar
ögonen och skyddar de privata delarna, och den som inte kan, låt honom då fasta eftersom det är en sköld för honom”
(Bukhari och Muslim).

När vi inser storheten i att fasta och de förmåner det leder till, borde vi göra vårt bästa för att utföra fastan på
bästa möjliga sätt. Och då eftersom fastan är ett sätt att dyrka, måste det vara endast för Allahs skull och ingen annan
avsikt accepteras än att göra det för Allahs skull. Utan korrekt avsikt har ingen gärning något värde i nästa liv. Vi
muslimer måste konstant vara medvetna om våra avsikter och tänka efter varför vi fastar. Gör vi det bara för att våra
föräldrar och vänner gör det? På grund av tradition eller kanske för att undvika problem i sitt eget samhälle? En muslim
som inser att endast det som finns hos Allah kvarstår och att Han är Den enda som kan garantera livet efter detta, kommer
inte att vara bland dem som Profeten talade om i en hadith: “På Domedagen, kommer en utropare att ropa ut: ’Den som
utförde gärningar för någon annan än Allah kan söka sin belöning hos den man utförde gärningarna för.’” (sahih al-Jami).