Yaratullah Monturiol &345 Webislam
Kapitlet i boken ”Islam och mänskliga rättigheter” (Junta Islamica 2010)
”Den bästa av er är den som bäst behandlar kvinnor ”(1)
Samma vers som orsakade kontroversen om ett falskt men hårt försvarande av ”manlig överhöghet” i förra kapitlet, hittar vi
igen med en annan tolkning av ett begrepp som har använts i århundraden för att motivera hustrumisshandel. Detta är helt
motsägelsefullt med vad Islam lär ur alla perspektiv.
Det har varit omöjligt att hitta någon motivering eller konsekvens i något argument som försvarar under vilken
förevändning som helst, det minsta fysiska våld mot sin partner med ursäkten att få henne att resonera. Och ett av
villkoren för studiet av Koranen är att reflektera över vad Furqan (Insikt), som Koranen också kallas för, innehåller och
sträva efter att förstå varje vers som något som gäller och är användbar varje ögonblick, och inte som något som tillhör
det förflutna. Man måste filtrera budskapet genom ain al qalb (hjärtats öga) och se vad som uppenbaras för oss direkt.
Men om vi antar att kommentarer eller åsikter som strider mot vår förståelse eller logik blir dominerande, i sådana fall
använde Abu Hanifa en princip som kallas umum al-balwa vilket innebär att när ett argument eller traditions enkla
förklaringar gör oss tveksamma över deras äkthet (t.ex. i ett fall där överförare av frågan grundar sig på bara ett
vittne), är det bättre att inte ta hänsyn till det, särskilt när man kommer fram att dess tillämpning skulle orsaka
skada, och framförallt om samhällets intresse skadas.
Innan vi går in på denna koraniska versens hermeneutik (läran om tolkning och förståelse av diskurser), vi ska förklara
att det finns en tradition av An-Nawawi som berättar att profeten uttryckligen förbjöd männen att slå sina kvinnor. Och
att männen senare kom till profeten för att klaga om att de attackerades, därför hade de velat försvara sig från deras
attacker. Det är känt att många kvinnor kom till Muhammed för att protestera för den behandling de fått från sina män,
och sedan profeten fördömde dessa mäns beteende och anklagade dem för att vara de värsta av män.
För att bekräfta sitt fördömande av kvinnomisshandel, lämnade Muhammed något som liknar ett testamente, hans sista vilja
i hans sista Hajj som kallas Farväls pilgrimsfärd, eftersom han sade att han kanske skulle inte återvända dit igen, han
kände att han skulle dö snart. Efter Takbir (Allahu Akbar!) Allahu Akbar!) sade han till muslimerna att de skulle
behandla kvinnorna med vänlighet och respekt. Och i slutet av sitt tal (predikan) som var hans allra sista, uppenbarades
versen där Allah säger: ”Idag har jag fullbordat er Din (islam)”. Allt detta visar att Allah och hans profets
tillfredsställelse kulminerar i en utmärkt behandling av kvinnorna och därför måste muslimerna få ett slut på all
attityd eller beteende som förhindrar det.
De som påstår hitta i Koranen en grund för att försvara denna attityd säger att de förlitar sig på innebörden av verben
daraba i den koraniska vers 4:34: wa l-lati tajafuna nushushahunna fa dhuhunna wa ihjuruhunna fi l-madaji wa
idribuhunna.
Efter en grundlig undersökning i källorna, har vi sju tolkningar, som på ett eller annat sätt, vi kommer att använda för
att göra en reflektion utifrån dem:
Tolkning 1. ”Och slå dem”
Detta är en djupt sexistisk översättning, den mest utbredd i den islamiska världen och bland araberna, som har litet
eller inget intresse för andra möjliga tolkningar av passagen. Den menar att man få slå kvinnor.
Men trots att den macho-chauvinistiska attityd alltid har varit närvarande i den islamiska världen, det faktum att slå
en kvinna i Islam är så ovanligt att fiqh (lagen) chockeras av dessa översättningar som många män har använt för att
behålla en obestridlig makt med hjälp av fysisk aggression inom familjen, och som felaktig anses accepteras och till och
med uppmuntras av Koranen.
Detta har lett till att även de mest okänsliga kommentatorer har sminkat allt de kan verben darabas betydelse med syfte
att ursäkta hustrumisshandel. I allmänhet är fiqh förbryllad av denna typ av översättning, och deras varierande absurda
förklaringar: ”slå försiktigt” eller ”slå utan att skada” (daraba darb gair mubarrih). Men detta är obegripligt för sunt
förnuftet, eftersom att ”slå” eller ”piska” innebär per definition att skada.
Den muslim som slår en kvinna, oavsett det lämnar märke eller inte, eller blir dömd av en domare eller inte, kan absolut
inte påstå att han gör det med grund i Koranen, inte heller har det minsta stöd i profetens sunna eller vad som anses
vara naturligt och rätt i ett islamiskt samhälle. Han har hamnat i ett tillstånd av psykologisk degenerering, där mannen
blandar sitt mindervärdeskomplex i relation till henne, antagligen för att han inte kan tillfredsställa henne på många
nivåer, med sitt behov av makt inom förhållandet.
Även om det är sant att en qadi (domare) kan inte göra mycket utan bevis, och han kommer inte att kunna lätt hitta
argument för fördömande om mannen inte har lämnat spår av aggressionen och ingen har bevittnat det, vilket är normalt i
hemmets avskildhet, betyder det inte att kvinnan ska kunna utsättas för degenererade män som kallt räknar sina
aggressionsformer för att inte lämna märke, liksom vissa polisers metoder för tortyr, vilket ökar inte bara grymheten,
men allvaret i brottet.
Som bevis på att i den islamiska känslighet, tolkningen av denna vers som ”att slå sin fru” är helt fel finns det faktum
att i de flesta lagar i muslimska länder, misshandel är grund för laglig skilsmässa.
Tolkning 2. ”Och slå dem”
Det finns en identisk översättning som den tidigare men med en annan innebörd och andlig perspektiv som inte skulle avse
kvinnor. Om vi tolkar texten, inte inom manliga-kvinnliga relationer, men i relationen Allah-Muhammed, i samband med
denna versens uppenbarelse skulle kunna observeras hur profeten som precis hade dömt en man som hade slagit sin fru
skulle drabbas av ett ”slag” från Allah. Koranen skulle på det sättet tvinga ner honom, att underkasta sig vissa skäl
som han helt inte kan kontrollera.
Mannen och kvinnan som motiverade denna vers skulle inte vara något annat än en ursäkt för att förkunna Koranen som
Allahs ord (Al Jabbar Den som begränsar) genom förmedling av Jibril. Det skulle innebära att versens syfte inte är att
informera om ett pars behandling, utan att göra klart för Muhammad om hans förhållande med sitt nafs (sin själ, sitt
”jag”), för att få honom att förstå att han är bara en budbärare och det är inte han som kommer att bygga islam enligt
sitt eget sätt att förstå det.
Således är denna vers som uppenbarades inte avsedd för att informera och ge substans åt den muslimska upplevelse, men
med den enda tanken att böja honom. I så fall skulle denna vers vara uteslutande ägnat till Muhammed. Samma Muhammed som
fattar beslut om en fråga och ser sitt nafs bli förstörd med denna aya (vers på arabiska).
Dessutom, när en vers inte har en sunna, då finns det en slöja … Det verkar som at denna vers har medvetet dolts av
Allah så att var och en testar sig själv. Versen har därför en ännu mer mystisk innebörd, än juridisk. Om vi tittar på
några av sunna där det finns några betydelser av ordet daraba som Muhammed själv uppfyllde, skulle vi hitta den redan
kända ”agera för att åstadkomma en förändring.”
Vad juridiska experter gör (de som studerar eller tillämpar fiqh) är att respektera Koranen som de förstår det, men
eftersom de inte har i Muhammeds liv ett exempel av daraba i betydelsen ”att slå”, istället för att tänka den
ursprungliga betydelsen av verbet föredrar de att tolka det som ”att slå”, men helt tom på mening, förvandlad till en
ren symbol, med förklaringar som att slå med ett strå, som gränsar till det löjliga.
Tolkning 3. ”Och slå (ert nafs)”
Det finns en annan tolkning av den mening av vilken inte följer att i islam man kan slå sin fru, men ändå accepterar
att slå som en betydelse av verbet, detta finns inom Akbari skolan (Ibn Arabi), enligt vilken meningen handlar inte om
manligt-kvinnligt relation i det minsta, utan om en varelse som söker intimitet med Gud och hans själ (nafs).
Enligt denna tolkning har den person som söker sin Herre (Upprätthållaren) ibland en svårt partner i sitt nafs som kväver
hans existens, och i detta fall vad den personen bör göra är att försöka förstå dess argument och att få den att
resonera. Om denna första åtgärd misslyckas bör man vända den ryggen, bryta av alla kontakter med detta nafs som gör
livet surt. I denna upplevelse har människan vänt ryggen åt sitt nafs.
När man har fått den förståelse bör man ”slå sitt nafs” såsom man alltid gjort från den djupaste andliga praktiken.
Dessa händelser där det verkar som om personen hatar sig själv är inte den islamiska erfarenhets normala status, men
exceptionella extremt fientliga åtgärder i särskild svåra tider där Tawhid (enhet) hotas av upplösning, eftersom det
alltid finns spänningar mellan Jaget och det hela, eftersom nafs är både deltagare och resultat.
I det här fallet och enligt denna tolkning betyder ”daraba” ”att slå”, men inte kvinnor utan nafs. Nafs betyder ”själ”,
”ande”, ”ego”, ”personlighet” och har en rik tolkning i den andliga världen. Men Ibn Arabis exeges har aldrig varit lätt
och det händer också att ordet i den symboliska världen är identifierad med kvinnan. Men i verkligheten är nafs för alla
oavsett kön, den är idén man har om sig själv, spegeln man ser sig inuti, i sina möjligheter, egenskaper och aspekter,
att vara medveten om sin stark eller svag Jag, med sina konstruktiva eller destruktiva förändringar, och dess utveckling
eller stagnation.
Tolkning 4. ”Och tillfredsställ dem med tvång”
En fjärde tolkning accepterar det faktum att texten betyder ”hustrumisshandel”, men bara när det gäller en äktenskaplig
relation med sado-masochistiska inslag, där en kvinna avvisar mannens, nushus primära mening, som en del av den naturliga
instinkten för att avkomman ska blir så stark som möjligt.
Enligt denna tolkning, en svag man som böjer sig till nushus är inte värdig att få barn, eftersom denne skulle vara svag
och kunde inte anpassa sig till en hård miljö, såsom öknen. Hon skulle vara den första att förakta en man som inte kan
tvinga henne till förverkligandet av den sexuella akten, som hon och andra varelser i djurriket tycks låtsas avvisa
(enligt denna vridna och konstiga version). Denna tolkning skulle förklara både den primära betydelsen av nushus som
”vägran att utföra den sexuella handlingen”, enligt Tabaris ihjuruhunna som går tillbaka till den arabiska roten hajr
som härrör språkligt från att ”binda”. Enligt Tabari, ”’exil i sin säng” betyder att binda henne i hennes säng.”
Förespråkare för denna tolkning hävdar att i Koranen finns alla nivåer av förklaringar till alla människor, och att det
finns människor vars sexualitet är så typisk för den sado-masochistiska natur, och att Islam inte fördömer det som händer
mellan makar inom den privata sfären av sexualitet om det baseras på samförstånd. Sanningen är att trots den uppenbara
avståndet som försvararna av denna tolkning tycks hålla gentemot vår, det finns två gemensamma punkter: 1) Kvinnan har
accepterat denna typ av relation och skulle därför vara till belåtenhet med det som händer och 2) Tolkningen av daraba
som ”att slå” inte skulle vara universellt giltiga, men bara för vissa par som finner sin sexuella njutning i det, vilket
skulle accepteras av islam endast om denna typ av beteende var en källa till tillfredsställelse för båda.
I detta fall skulle daraba betyda att slå sin hustru, men bara om hon accepterar denna typ av relation. Vi skulle kunna
också tillämpa denna tolkning till darabas innebörd som ”samlag” precis som den uppfattas i följande tolkning istället
för ”at slå”.
Tolkning 5. ”Och älska med dem”
Inom samma omloppsbana som den tidigare tolkning, men utan det sadomasochistiskt inslag, Ahmed Ali i sin översättning av
Koranen till engelska: Contemporary Translation (Princeton University Press 1988), tolkar daraba i 4:34 med den fullt
acceptabla innebörd på arabiska, som av ”att älska, ha samlag:
”Talk to them persuasively; then leave them alone in the bed (without molesting them) and go to bed with them (when the
rare willing) – Prata med dem övertygande, sedan lämna dem ensamma i sängen (utan att störa dem) och gå till sängs med
dem (när de är villiga).”
Där vissa läser ”slå dem”, läser Ali Ahmed ”gå till sängs med dem”, d.v.s. att älska. Detta kan tyckas vara en
excentricitet men ändå, bygger Ahmed Ali sin tolkning på två obestridliga auktoriteter för att motivera sin översättning.
Den första är den stora koraniska kommentator Zamakhsari. Den andra auktoriteten är filologisk, Raghibs Lisan al-Arab.
Enligt denna kan verbet daraba ha den metaforiska betydelsen av att ha ”samlag”. Raghib citerar ett välkänt arabisk
uttryck där daraba betyder ”att ha sex” al-fahl al-naqah, kamel hanen parar sig med kamel honan. Det märkliga är att
Raghib ger som ett exempel på denna sexuella betydelse just vers 34 i Surat An-Nisa (Al-Mufridat fi Gharib al-Quran).
Tolkning 6. ”Och lämna dem”
Dr Abdul Hamid Abu Sulayman, ordförande för International Institute of Islamic Thought och rektor för International
Islamic University of Malaysia sade i sin artikel Chastising Women: A Means to Resolve Marital Problems” att en korrekt
läsning av Koranens term daraba ålägger mannen att lämna sin hustru, att ha en avstånd från henne, att gå från
det äktenskapliga hemmet.” Han noterar också att när Koranen talar om ”att slå fysiskt” använder den verbet ”jalada”
(aga, slå med något), som i början av Surat An-Nur (Ljus), (om straff för äktenskapsbrott).
Edip Yuksel, turkiska översättare av Koranen säger att översättningen ”slå dem” är fel och bör översättas som ”separerar
dig från dem.” En av betydelserna av ”daraba” är att ”resa”, ”go”, som i själva Koranen (se ovan.) (2).
Tolkning 7. ”Och gör något chockerande för dem”
Detta är den tolkning som vi är benägna att acceptera, vi kommer att förklara varför.
Av många skäl, som vi kommer att diskutera i denna text, vägrar vi blankt att acceptera en tolkning av daraba i versen
4:34 som ”att slå” eller ”att straffa”. Men det första skäl var att inse att om denna betydelse är korrekt, skulle vara
det enda fallet i hela Koranen där daraba betyder ”att slå” eller ”att straffa” utan att ange ”var man ska slå” eller
”med vad ska straffas” eftersom verbet är extremt rik på betydelse på arabiska.
I andra delar av Koranen har daraba följande innebörd:
Att resa, att gå: 3:156, 4:101, 38:44, 73:20, 2:273
Att ge (exempel): 14:24,45; 16:75,76,112, 18:32,45, 24:35, 30:28,58, 36:78, 39:27,29, 43:17, 59:21 , 66:10,11
Att ta med sig, att beröva: 43:5
Att fördöma: 2:61
Att stänga, sluta: 18:11
Att täcka: 24:31
Att förklara: 13:17
Andra möjliga betydelser av verbet är ”att göra tecken, att prägla (mynt), att citera (ett talesätt), att blanda,
multiplicera, pulsera, slå, hoppa (över någon), göra upp eld, bombardera, orsaka, dra, slå upp ett tält, väva (en
spindel) nät, införa, gör salat, separera, splittra, luta åt, knacka på dörren, slå ett bygga en mur, halshugga, härma,
gå bland moln, hänga med huvudet, delta, ta bort ett ord, sträva förgäves, fyllas av skräck, ge en injektion, utvecklas,
röra sig, göra ont, skaka, flytta, fastställa en tidsfrist, ge en del, kidnappa, gå bort, peka, att inte låta höra, göra
honnör, älska (samlag) etc. …”. Även när juridiska experter förklarar hur man utför tvagning och (wudu), använder de
verbet ”att hälla” (daraba) vatten över ansiktet.
Om vi vill förstå den koraniska versen, och inte motivera de mest låga instinkter hos dem som behåller en tolkning som
ger mer makt genom att använda våld, bör vi göra ett försök att belysa vad som är gemensam i de flesta av dessa
betydelser, vad som är grunden för detta arabiska ord.
Vi måste stanna upp här och tänka efter för att hitta en förenande term med ett så brett semantiskt innehåll: vad gör en
person som knackar på en dörr, någon som ringer en dörrklocka, någon som ger oss instruktioner? Han kallar vår
uppmärksamhet. Vad gör en person som i en konversation citerar ett ordspråk eller ger ett exempel? Fångar vår
uppmärksamhet. Vad känner vi inför någon som hänger med huvudet eller någon som är upprörd, rädd, som anstränger sig
förgäves, eller någon som har ont? Tvingar oss att vara uppmärksamma på det. Vilken effekt ger en spindel som väver sitt
nät? Det kallar vår uppmärksamhet. Vad innebär i en text ett överstruket ord? En uppmärksamhets slag. Vad händer när
någon slår ett rekord? Vi häpnar. Vad händer med oss när vi vet att någon har rest, eller om vi ser någon som går bort,
pekar på något, någon som yttrar sig eller gör en honnör? Vi tittar uppmärksam. Om vi hör att någon har blivit kidnappat,
vad känner vi? Ett starkt intryck som kallar vår uppmärksamhet. Vad gör en muslim i relation till Allah när han gör
salat? Få Hans uppmärksamhet…
Exemplen kan mångfaldigas, men i alla fall, vad gör man när man använder daraba? Man uppmärksammar, som en väckarklocka.
Det är vad de gör eftersom det är grundinnebörd för ordet daraba.
I Sunna har vi ett perfekt fall av daraba i Profetens liv.
Tyvärr har för en del muslimer varit lättare att rekommendera ”att slå” de ”mindre fogliga kvinnor, en tragisk
översättning av nushus, när de försöker efterlikna profeten. Om vi minns den enda gången som Profeten upplevde ett slags
inhemskt uppror, hade han ingen aggressiv attityd med någon av sina fruar, även om han var mycket upprörd med dem. Vad
gjorde Muhammed? Han uttryckte sin vrede och lämnade huset för 29 nätter och han avstod från att vara intim med någon.
Historikerna säger (bland dem Tabari) att både hans fruar liksom hela staden skakades av vad som hade hänt. Att göra ett
starkt intryck för att uppmuntra en attitydförändring var det enda ”daraba” Profeten gjorde.
I Koranens text definieras inte vad daraba ska vara, eftersom det ändrar sig från en till en annan person. Verbets kärna
är ”det som kallar hennes uppmärksamhet” till den punkten att hon ändrar sitt beteende. Om Koranen refererade till en
kroppslig straff skulle verbet jalada användas, som den används när man hänvisar till straff för förtal.
Alltså i princip, mot ett verb, som för de mest motsträviga, är tvetydig, vi har en tydlig och bestämd sunna, en sunna
som för många muslimer är tillräckligt för att veta hur man ska agera, om inte är det så att arabiska översättares
yttrande om ett enda ord i Koranen uppväger profetens sunna, eftersom i sitt välkända och beprövade liv skadade Muhammed
aldrig någon kvinna. Detta är ett obestridligt faktum som intygas av många vittnen.
An-Nisai rapporterade följande utdrag ur en hadith från Aisha: ” La daraba Rasulullah, imrat lahu wa la jadaman qat, wa
la daraba biyadihi shaian qat il-la fî sabilil-lah aw tantahaka haramat Al-lah fayantaqama Al-lah ” – ”Allahs Sändebud
misshandlade aldrig någon av sina fruar, eller någon av sina tjänare, han inte ens slog (3) med handen något med undantag
för Allahs väg eller överträdelse av det som var förbjudet (Haram) av Allah.” Han inte bara aldrig slog någon kvinna, men
han sa uttryckligen: ”Slå inte Allahs tjänarinnor.” (Abu Daud, Nasai, Ibn Maya, Ahmad ibn Hanbal, Ibn Hisham och Hakim,
tagen från Iyas ibn Abd Allah, Ibn Hibban, tagen från Abd Allah ibn Abbas och Bayhaqi, tagen från Umm Kulthum). Han
också avrådde kvinnor att gifta sig med män som slog, och han sade att se en man slå en kvinna förargade honom.
Åtminstone är det förbryllande att vi accepterar, av alla möjliga, en version av verbet daraba som profeten aldrig
praktiserade. Glöm inte att Koranen som namnet antyder, är en recitation och att Koranens ord översättning till fakta
finns i profetens beteende, vilket bekräftas av dem som kände honom, han var alltid ett exempel på god karaktär och
utmärkt behandling (adab, artighet). Koranen refererar till hans ömhet i dessa termer:
Om du hade varit sträng och hård och tillslutit ditt hjärta [för dem], skulle de helt säkert ha dragit sig ifrån
dig. (3:159)
I islam är det tydlig att la ikrah fid din, det finns inget fysiskt tvång eller våld i din, och din är inte
riterna, men en troendes hela liv, särskilt de som gäller äktenskap som är halva religionen i islam. Vi vet att profeten
rekommenderade makarna att behandling mellan dem skulle vara finkänslig och full av ömhet.
Argumentet från sunna i det här fallet verkar vara det slutgiltiga. Speciellt när vi vet att ett av de tre villkoren för
ett äkta profetisk budskap är att det är omöjligt för en profet att i sitt liv agera i strid med budskapet han förmedlar.
Så om Muhammed aldrig slog någon av sina fruar, inte kan var tolkningen av daraba att slå i fråga om kvinnorna eller
också har profeten inte fullgjort i sitt liv en del av budskapet. Låt oss aldrig glömma att verbet idribuhunna innebär
en order av Allah, inte ett tillstånd.
Även för de som saknar kunskaper och förståelse är det tydlig att vi har att göra med en passage ur koranen som är mycket
komplex, som har lett till många skrifter, och om vilken muslimer inte har lyckats få en definitiv slutsats på grund av
verbets varierande betydelsen och förhållanden för dess uppenbarelse. Men islams rättsliga princip (Usul al-fiqh) borde
tjäna som vägledning, en princip som säger att när en vers i Koranen har flera tolkningar då är det sunna som gäller. Så
varje gång som en muslim hamnar i ordens betydelse labyrint och olika tolkningar, då ska man vända sig till profetens
exempel.
Även om vi saknade andra argument, och vi bara hade som vägledning för vårt beteende profeten Muhammeds sunna, skulle vi
muslimerna veta vad som gäller om frågan framför oss, eftersom vi har fått i detalj vad som var hans sed när det gäller
att behandla kvinnor. Vi vet att han inte tyckte att någon lade en hand på dem, och vi vet att han aldrig gjorde det.
Detta är muslimens sunna och vår slutsats är övertygande: aggression är kufr. All aggressivitet (taaddin) är kufr. ”Allah
älskar inte angriparna” (mutadin) säger Koranen vid flera tillfällen. Allt som innebär en aggression fördöms uttryckligen
i islam, även de mest subtila former: att visa kniven för ett lamm som ska offras, att slå ”lite” någonstans i kroppen
för att kalla ”uppmärksamhet”. Beträffande jihad eller i händelse av strid, skulle det alltid vara defensiv, aldrig
offensiv. Att anfalla en kvinna, som någon annan av Allahs varelse, är en del av kufr beteende. Och inte bara fysiskt
våld mot kvinnor är förbjudet, men också verbalt. Islam är artighet (adab) och allt som inte är en del av det hör till
ett universum som är främmande för oss.
Muslimska makar kompletterar varandra. Enligt Dr Abdelkarim Khatib, en man och sin fru är som en själ i två kroppar, två
kroppar som möts för att bilda en enda själ, och ingen med förstånd i behåll skulle slå sig själv. Förtret tillhör inte
heller den muslimska andlighets värld. Att slå sin fru orsakar emotionellt avstånd och hemlig illvilja mot mannen. Att
slå sin fru, som påpekar några okunniga muslimer, för att mjuka upp kvinnan och lösa ett svårt äktenskap situation,
innebär att inte ha en aning om mänsklig känslighet. Oavsett innebörden av texten 4:34, står det klart att vad Koranen
syftar med dessa åtgärder är att lösa en konflikt, inte förvärra det, och att slå sin egen fru är det bästa sättet att
förstöra den äktenskapliga kärleken. Den egyptiska mufti Ali Gouma hävdade:
”I vårt moderna sammanhang är hustrumisshandel helt olämplig eftersom samhället anser det hatisk och bara tjänar till att
beså mer oenighet.” (4)
I manuskripten 22873 från Nationalbiblioteket i Madrid om muslimsk lag (en kommenterad förteckning över de yttranden av
ledande muslimska jurister som följer Maliki skolan), redigerad av D. Manuel del Nido y Torres (Ceuta, 1921), finns det
sammanställd yttrande från sex fuqaha. Lägg märke till hur brottet att en man försöker att prostituera sin fru jämställds
med misshandel av fyra av dessa experter:
”Och Asim sade, en kvinna som blir misshandlad eller tvingas till prostitution av sin man, är skild från honom. Och Tawdi
sade, en kvinna erhåller hennes skilsmässa när hennes man slår henne. En qadi ska alltid sträva efter att skapa fred och
bör placera kvinnan bland grannarna om mannen förnekar hennes anklagelser och om övergreppet upprepas, då är kvinnan
skild från honom. Och Zorkani sade, kvinnan vars man misshandlar eller tvinga till prostitution är frånskild när hon har
lämnat sitt klagomål till Sheras. Och Rehoni sade den misshandlade kvinna som saknar vittnen för att bevisa misshandel
kommer att skickas att bo bland grannar och när de bevisar misshandel är hon skild från sin man. Ben Habib och Ben
Majeshon sade att en misshandlad kvinna är frånskild och även den kvinna som tvingas till prostitution är frånskild från
sin make, men han ska också straffas och får inte gifta om sig med samma kvinna.”
Men oavsett de dokument och uppgifter som vi skulle kunna samla in, det är skamligt, upprörande och kriminell att våga
predika islam i vårt land, av män som inte kan ta pulsen på samhället de lever i, som är helt inkompetenta att upprätta
en begriplig och rimlig dialog, samt utmanar eller ifrågasätter väsentliga mänskliga rättigheter som islams lära
uppmuntra oss att försvara med all vår makt. Men de går även till domstol för att förråda detta budskap, som krockar med
andra muslimers övertygelse och samhället som helhet som betraktar dessa övergrepp mot kvinnor som en styggelse och ett
brott som ska straffas, genom att hävda att islamiska texter och vissa attityder eller beteenden godkänner eller ger sitt
medgivande till sådana attacker.
Vi kommer ihåg uttalanden i en bok som publicerades i vårt land (Spanien) som utlöste kontrovers år 2000:
”Slå aldrig i en situation där man är i ett tillstånd av enorm och blind ilska för att undvika större problem. Slå inte
på känsliga delar av kroppen. Slagen ska göras på vissa specifika delar av kroppen såsom händer och fötter, för det ska
användas en käpp som inte är för tjock, d.v.s. den ska vara tunn och lätt så att den inte lämnar ärr eller blåmärken på
kroppen. Stötarna ska inte vara för hårda eller våldsamma, eftersom syftet är att få dem att lida psykiskt och inte
förödmjuka eller misshandla fysisk.”
Ingen har råd med sådana uttalanden utan att korrigera den eller ta avstånd från den när den islamiska läran visar i
överflöd sitt avsky mot dessa metoder. Men det är också varje muslimsk man och kvinna att ta ansvar och när man hör,
läser eller vittnar denna typ av påstående svara mot sådant social-etiskt brott, när detta beteende som säger sig hitta
stöd i Koranen är starkt anti-islamisk. Faktum är att tortyr inte tillåts, inte ens för sina värsta fiender, eller till
och med ilska, och de psykiska skador skulle vara en morbid beteende som skulle förstöra vilket äktenskap som helst och
skulle vara olagligt och oacceptabelt ur varje synpunkt. Profeten Muhammeds rekommendationer, råd och exempel under hela
sitt liv var i motsatt riktning mot dessa onda böjelser och Koranen uppmuntrar motsatsen:
Och lev med era hustrur i vänskap och samförstånd; om ni fattar motvilja mot dem är det möjligt att ni vänder er ifrån
det som Gud skulle ha gjort [till en källa] till rik välsignelse [för er]. (4:19)
Anteckningar
- Hadith överförd av Tirmidhi.
- Denna åsikt delas av många författare, såsom Mohammed Abdul Malek, Asma Barlas, Uzma Mazhar, bland annat.
- Notera att nu daraba betyder ”att slå” och som vi nämnde tidigare att det händer i Koranen, vi får veta med vad man
”slog”, bi-yadihi, med handen. - Ali Gouma anses vara en av de mest framstående religiösa myndigheter i sitt land. Trots dessa uttalanden utfärdade han
ett påbud, fatwa eller expertutlåtande, 2007 där han dikterade i ”sharias” namn att en kvinna inte kunde agera som
statschef.
