Jag har nyligen läst i nyheterna om att en brittisk muslim blind man får ta sin ledsagarhund till moskén. Är det
tillåtet?

I Allahs namn, Den Nåderikes, Den Barmhärtige.

All lovord och tacksamhet till Allah, och frid och välsignelser vara över Hans Sändebud.

Först av allt, är det tillåtet för blinda att ha en ledsagarhund. De skolor som betraktar ägandet av en hund som
otillåten eller förkastlig, tillåter att man äger hundar för legitima fördelar, baserat på en av profetens (fvmh)
hadith: ”Den som håller en hund, förutom en hund som är tränad för jakt eller en hund för vallning av boskap, kommer
att få sin belöning förminskad varje dag med en karat.” (Al-Bukhari)

Så när det gäller att ta med sig en ledsagarhund till moskén, är det tillåtet med villkoren att man inte har den
inne i bönen hallen och att man håller hunden i området utanför, i en kennel, och tränar hunden så att den inte skrämmer,
hoppar på, eller slickar någon av moskéns besökare.

När det gäller den här frågan sade Sheikh Abdul-Majeed Subh, en framstående Al-Azhar lärd, följande:

Först av allt, på landsbygden ofta hittar blinda människor stöd och hjälp hos andra människor, men i dagens moderna
städer är det mycket svårt för en blind person att hitta någon som alltid kan hjälpa honom att utföra sina
aktiviteter. Således fungerar ledsagarhundar som en mycket praktisk lösning för blinda.

För det andra brukade hundar komma in i Profetens (fvmh) moské eftersom den inte hade några staket. Enligt det, sade
Imam Malik att hunden är ren. Men vi måste komma ihåg att andra tankeskolor har en annan uppfattning. Därför att
hålla hunden utanför bönehallen, i en kennel, uppfyller målet att hjälpa blinda och även att inte gå emot andra
yttrande från en majoritet av skolor, som tycker att hunden är oren.

Om denna fråga sade Sheikh Abdel Khaliq Hassan Ash-Shareef, en Egypten-baserade erkänd forskare och daiyah,
följande:

Imam Ibn Hajar al-Asqalani sade när han förklarade hadithen berättad av Ibn Umar (mGvnh), i vilken Profeten (fvmh)
sade: ”Den som håller en hund, förutom en hund som är tränad för jakt eller en hund för vallning av boskap, kommer
att få sin belöning förminskad varje dag med en karat.” (Al-Bukhari), att ”Ibn Abdul-Barr säger: ’Baserat på denna
hadith att det är tillåtet att ha en hund för jakt, bevakning, och även i jordbruket, och att det är förkastligt för
annat än dessa ändamål utom andra liknande analogiska uppgifter. Således är det förkastligt att äga en hund utan ett
behov eftersom de skrämmer människor och förbjuder änglarnas inträde till huset.’”

Dessutom har denna hadith använts som bevis på det tillåtna i att föda upp en ung hund på grund av dess fördelar när
den blir vuxen, och i så fall, i avsikt att uppnå fördelarna med att äga denna hund i framtiden vilket fungerar som
en present nödvändighet, precis som att köpa något som inte kommer att vara användbar i nuläget men dess nytta
kommer i framtiden.

Det har också använts som ett bevis på renheten hos hunden som är tillåtet att äga, eftersom att äga en hund
samtidigt som att hålla sig borta från det är mycket svårt. Därför är tillståndet till ägarskap är ett tillstånd
till komplementen för dess avsedda mål, och detta är ett starkt bevis. Även om det motsätter sig det generella i
hadithen som etablerar förpliktandet av rengöring av allt en hund har slickat, att ange (undantag) från det generella
är giltigt, om det finns bevis som stöder det.

Denna hadith visar också Allah den Allsmäktiges vänlighet att tillåta Sina tjänare det som har fördelar för dem, det
illustrerar Profetens (fvmh) betydelse med att informera Ummah om reglerna rörande dagliga aktiviteter, och
bekräftar regeln om: att ge övervikt en föredragen fördel över möjliga skador på grund av det exceptionella att dra
nytta av det som har förbjudits att äga.” (Läs mer om det i Fath al-Bari fi Sharh Sahihal-Bukhari av Ibn Hajar
al-Asqalani.)

Baserat på ovanstående, är det tillåtet att ha en ledsagarhund för blinda, och det är tillåtet att hålla det i en
kennel utanför bönehallen i moskén. Att äga en hund för att hjälpa blinda är en förmån som, analogt, ges samma regel
som att äga den för vallning eller bevaknings ändamål.

Allah den Allsmäktige vet bäst.