President Evo Morales tal inför mötet för den europeiska gemenskapens statschefer (30 juni 2013).

Med ett enkelt språk som simultantolkades till mer än hundra stats och dignitärer från den europeiska gemenskapen,
lyckades president Evo Morales förvirra sin publik när han sade:

”Här är jag, Evo Morales, som har kommit hit att hitta de som firar upptäckten.

Här är jag, en ättling till dem som koloniserade Amerika för fyrtio tusen år sedan. Här är jag för att finna dem som
fann den för endast fem hundra år sedan. Här är då vi alla. Vi vet vad vi är, och det är redan mycket.

Vi kommer aldrig att få något annat.

Vår bror, den europeiska tulltjänstemannen frågar mig efter ett skriftligt papper med visum för att jag ska kunna
upptäcka de som upptäckte mig.

Vår bror, den europeiska utlåningsmäklare ber mig att betala en skuld som ingicks med Judas, som jag aldrig gav någon
tillåtelse att sälja mig.

Vår bror, den europeiska advokaten berättar att alla skulder måste betalas med ränta även om får det måste man sälja
människor och hela länder utan deras samtycke.

Jag upptäcker de gradvis. Jag kan också kräva betalningar och jag kan också kräva ränta. Det står tydlig och klart i
Amerikas Arkiv (Archivo de Indias), papper efter papper, kvitto efter kvitto och underskrift efter underskrift att
bara mellan 1503 och 1660 kom till San Lucas de Barrameda 185 000 kilo guld och 16 miljoner kilo silver från Amerika.

Plundring? Gud bevare mig från att tro på sånt! Eftersom det skulle innebära att våra kristna bröder bröt mot det
sjunde budordet.

Rån? Bevara mig Tanatzin från att tro att européerna, som Kain, dödar och förnekar sin brors blod!

Folkmord? Det skulle innebära att tro på belackare som Bartolome de las Casas, som likställde Amerikas upptäckelse
med dess förstörelse, eller extremister såsom Arturo Uslar Pietri, som påstår att kapitalismens start och den
nuvarande europeiska civilisationen beror på detta flöde av ädelmetaller!

Nej! Dessa 185 000 kilo guld och 16 miljoner kilo silver måste betraktas som den första av många amerikanska
broderliga lån till Europas utveckling. Motsatsen skulle förutsätta existensen av krigsförbrytelser, vilket skulle
innebära inte bara att vi har rätt till en omedelbar återlämnade men också till skadestånd.

Jag, Evo Morales, föredrar att tänka på det minst stötande av dessa hypoteser.

En som fantastiska kapital export kan vara bara en början på en ”MARSHALLTESUMA” plan för att säkerställa
återuppbyggnaden av den barbariska Europa, förstört av dess bedrövliga krig mot muslimerna, skapare av algebra,
polygami, den dagliga bad och andra stora framsteg av vår civilisation.

Så, nu när vi firar Lånets femte hundraårsminne, frågar vi: Har våra europeiska bröder gjort ett rationellt,
ansvarsfullt eller åtminstone produktiv användning av de medel som så generöst beviljades av den av den
Internationella Indoamerikanska Fond? Vi måste tyvärr säga nej.

Strategiskt sätt, förslösades de i slaget vid Lepanto, i oövervinneliga arméer, i tredje Reichs och andra former av
ömsesidig förintelse, med inget annat öde än att till slut blir ockuperade av utländska trupper från NATO, som i
Panama, men utan kanal.

Finansiellt sätt har de varit oförmogna att, efter ett moratorium på 500 år, antingen betala amorteringar och räntor,
bli oberoende från de ränteintäkter eller billiga råvaror och energi som hela tredje världen exporterar och levererar
till dem.

Denna tragiska bild bekräftar Milton Friedmans påstående enligt vilken en subventionerad ekonomi kan aldrig fungera
och som tvingar oss, för deras eget bästa, att kräva betalning för kapital och ränta som vi så generöst har väntat
med att kräva betalning i alla dessa århundraden.

När jag säger detta, vill jag klargöra att vi inte kommer att sjunka låg och kräva från våra europeiska bröder
avskyvärda och blodtörstiga räntenivåer på 20 och upp till 30 procent, som våra europeiska bröder tar ut av tredje
världens folk. Vi kräver bara återlämnandet av ädelmetaller som lånades, plus en blygsam fastränta på 10 procent,
ackumulerad endast under de senaste 300 åren, med 200 år av nåd.

På grundval av detta och med hjälp att den europeiska formeln för ränta på ränta, vill vi informera våra upptäckare
att de är skyldiga, som en första betalning av sin skuld, 185 000 kilo guld och 16 miljoner silver, båda siffrorna
upphöjt till 300.

Det vill säga en siffra som för att skriva den hel, skulle krävas mer än 300 tecken, vilket överstiger den totala
vikten på planeten Jorden.

Väldigt tunga är dessa högar av guld och silver. Hur mycket skulle de väga, beräknad i blod?

Att påstå att Europa, i ett halvt årtusende, misslyckades med att generera tillräckligt med rikedomar för att betala
denna blygsamma ränta, skulle vara liktydigt med att erkänna deras absoluta obestånd och/eller den vansinniga
irrationaliteten av kapitalismens antagande.

Sådana metafysiska frågor, naturligtvis, inte berör oss, indoamerikaner.

Men vi kräver undertecknandet av en avsiktsförklaring som kan disciplinera det skuldsatta folk i den gamla världen,
och som kräver fullgörande av deras åtaganden med en omgående privatisering eller omstrukturering av Europa, som gör
det möjligt att överlämna det till oss helt, som en första betalning av deras historiska skuld…”