Antonio Jimenez Barca – El País

Frankrikes president Nicolas Sarkozy inlägg i debatten om nationell identitet genom en lång artikel som publicerades förra tisdag i Le Monde, har haft en brutal och avgörande omedelbar verkan: den stora nationella debatten har förminskats till en kontrovers över rollen av islam och muslimer i Frankrike. Det var något man förväntade sig efter Schweiz folkomröstning om minareter som fick stor uppmärksamhet i Frankrike. Men Sarkozys brev, med tydliga hänvisningar till ”muslimska landsmän” har slagit det. Således, den debatt som inleddes med frågan vad innebär att vara fransman? (detta var frågan Ministeriet för invandring och nationell identitet ställde på sin webbplats till Frankrikes medborgare) redan har blivit en mer konkret och, vågar jag påstå, mer svår frågeställning: vad innebär det att vara muslim i enlighet med den sekulära lagstiftningen i Frankrike?

”Det är historiskt felaktigt att sätta likhetstecken mellan islam och utomlands”, varnar en expert.

Sarkozys inlägg, som hade stor mediebevakning gav en ledtråd: ”Den kristna civilisationen har lämnat så djupa spår (…) att allt som kan betraktas som en utmaning till dessa värden är dömda att misslyckas (…) och islam bör finna sin väg att integreras utan våld i vår medborgerliga överenskommelse. Han tillade: ”Kristna, judar eller muslimer, en troende man, oavsett vilken tro, bör alla undvika skryt och provokationer (…) och tillbedjan måste göras med ödmjuka diskretion.”

I princip var de flesta ledande företrädare för muslimska organisationer i Frankrike nöjda med inlägget. ”President Sarkozy har försökt föra diskussionen tillbaka på sin plats och undvika extrem avvikande åsikter efter några reaktioner på det schweiziska minaret förbudet” sa Muhammed Moussaoui, ordförande i Frankrikes muslimska råd för dyrkan. Moussaoui kommentar var en hänvisning till det ökande antal av fraser och rasistiska kommentarer som registrerades på Invandrings Ministeriets webbplats som öppnades för diskussion efter den schweiziska omröstningen. Faktum är att flera ledare och medlemmar i Sarkozys parti säger att presidenten beslutade att ingripa i debatten (och försöka äga den) när han insåg att de kunde tappa kontroll över debatten tre månader innan de regionala val som äger rum i mars.

Men inte alla religiösa ledare är nöjda. Imamen i Lyons moské avvisar Sarkozys råd om ”ödmjuka diskretion” vid praktiserande. I en uttalande för tidningen Liberation sa han: ”Det stör mig, att som muslim, blir uppmanad att vara försiktig när i dag, i Frankrike finns det många människor som helt fria anklagar oss muslimer för många saker. Jag tror inte att genom att be om diskretion kommer problemet att lösas. Muslimerna är i Frankrike en minoritet, men vi måste ha samma villkor och respekt som man har med andra religioner.”

Det finns en påstående till i Sarkozys uttalande som har förargat många franska muslimer. I flera delar av sitt inlägg nämner Sarkozy de ”nyanländas” rättigheter och skyldigheter mot dem ”som välkomnar”. Eric Geoffroy, islamisk lärd, sa också i Libération att: ”Sarkozy identifierar islam med utlandet. Han talar om ”de som kommer” som om Islam var något nytt i vårt land, detta är både sociologiskt och historiskt sett inte sant.”

Ett faktum som stöder Geoffroys teori är att i Frankrike finns det ungefär sex miljoner muslimer. Hälften har franskt medborgarskap. Dessutom är många födda i Frankrike, barn eller barnbarn till invandrare, med andra ord lika mycket Republikens barn (i teorin) som alla andra medborgare födda i Frankrike.

Sarkozys inlägg offentliggjordes inte vilken dag som helst. I tisdags diskuterade parlamentariker, precis om nationell identitet. Vänster anklagade än en gång Sarkozy för opportunism som enligt deras mening, kan ge fördelar i de regionala valen och stjäla röster från Nationella frontens Jean-Marie Le Pen genom att ta ifrån honom hans favorit påstående: förföljelse av den franska väsen.

”Det är en osund debatt som den schweiziska folkomröstningen har förvandlat den till en katastrof” sade en socialdemokratisk parlamentsledamot. Den socialistiska riksdagsgrupps ordförande, Jean-Marc Ayrault, kommenterade Sarkozys inlägg som ”något som medför en misstro mot andra, de främmande.” Han avslutade med att säga: ”Kärleken till en nation uppnås genom en önskan i hjärtat och inte genom en handling av rädsla.”

Eric Besson, minister för Invandring och Nationell Identitet, initiativtagare till debatten, bad parlamentet att ”lyssna på folket, Till sin natur, en republikan är inte rädd för folket.”

Presidentens teori:

– Skyldigheter. ”De som välkomnar har en plikt att erkänna det som andra kan föra med sig, och för de som anländer att respektera de som finns framför honom. Den som tar emot ska dela med sig sitt arv, sin historia, civilisationen och konsten att leva. De som kommer ska vilja integreras utan brutalitet i det samhället som de kommer att hjälpa till att omvandla.”

– Sekularisering. ”Det är inte förkastandet av alla religioner, men respekt för alla religioner.”

– Islam. ”Den kristna civilisationen har lämnat så djupa spår i vår republiks värden att alla (…) försök till inrättandet av Islam är dömda till misslyckandet.”

– Diskretion. ”Kristna judar eller muslimer (…), alla bör undvika skryt och provokationer”.