Miguel Máiquez – 20 Minutos

 

Bara en vecka efter bombattentaten i London i juli 2005 som al Qaida tog på sig och ledde till 56 dödsfall, den ansedda amerikanska tidningen The New York Times publicerade en lång artikel med rubriken ”Islam och Europa”. Tidningen gjorde en redogörelse av många av de konflikter som har förvärrats sedan dess och försökte förklara de faktorer som ökar spänningen mellan ”européer och muslimer”. Denna distinktion, som upprepas genom hela artikeln i en tidning som inte kan misstänkas för främlingsfientlig eller okunnig, är kanske pga. sin utbredning i hela vårt samhälle, en viktig nyckel till problemet.

Muslimerna i Europa tillskrivs ofta samma värderingar och sociala system som råder i icke-europeiska länder med muslimsk majoritet.

Vi talar ofta om muslimer i termer av nationalitet eller ras och inte enbart som utövare av en religion, islam. Men muslimer i Europa är lika europeiska som kristna eller ateister i Europa. Inte bara i fråga om terminologi, men framförallt för att så är bestämd av våra grundlagar och grundläggande rättigheter, både inom varje enskilt land och i EU.

Och ändå, en stor del av Europas befolkning, inklusive i länder som Spanien och på Balkan, som har haft i sin historia perioder med muslimskt styre och varit en integrerad del av den muslimska världen, inte ser det på det sättet.

Korrekt i vissa fall och i andra en överdriven generalisering, muslimerna i Europa brukar tillskrivas ofta samma värderingar och sociala system som råder i icke-europeiska länder med muslimsk majoritet, värderingar som i många fall presenteras som motsats till så kallade västerländska värderingar, särskilt vad gäller frågor som sekularism eller kvinnors rättigheter.

Detta, i kombination med effekten av islamisk fundamentalistisk terrorism, migrationstrycket, integrationsproblem och otillräckliga politiska åtgärder ofta med främlingsfientliga attityder har eskalerat en konflikt vars yttersta uttryck var ett massivt stöd för den schweiziska folkomröstningen för att förbjuda byggandet av flera minareter i detta land. Dessa är nycklarna till islams närvaro i Europa i dag.

 

Situationen

Den muslimska befolkningen i Europa

I Europa bor idag cirka 53 miljoner muslimer. 16 miljoner av dessa lever inom den Europeiska Unionens gränser, enligt det tyska institutet för islam siffror för 2007. Andra uppskattningar, höjer den senare siffran till 20 miljoner. Kontinentens totala befolkning uppgår till cirka 730 miljoner människor.

Enligt en rapport från Pew Research Center (USA), finns det över hela världen ca 1570 miljoner muslimer, nästan en fjärdedel av världens befolkning. 60 % bor i Asien.

 

Ursprung och uppdelning

Den muslimska befolkningen i Europa är inte homogen, men väldigt olika, med olika ursprung. Islam är i majoritet i Albanien, Kosovo, delar av Bosnien-Hercegovina och delar av Rysslands norra Kaukasus, bortsett från Turkiet, ett övervägande muslimskt land på europeisk mark som är cirka 3 % av dess territorium. I dessa områden är muslimer infödda människor som varit muslimer i århundraden.

I Västeuropa, består majoriteten av den muslimska befolkningen av invandrare som började komma till Europa från mitten av 50-talet. De kommer från muslimska länder (turkar i Tyskland, algerier, tunisier och marockaner i Frankrike, pakistanier i Storbritannien; marockaner i Spanien, marockaner och albaner i Italien …).

Invandrare och deras ättlingar är främst koncentrerad till storstadsområdena och når upp till 20 % av befolkningen i städer som Rotterdam, Amsterdam eller Marseille: 17 % i Bradford (Storbritannien) och Bryssel, och 10 % av huvudstäder som Paris, London eller Köpenhamn.

 

Tillväxtprognoser

Den muslimska befolkningen i Europa upplever en snabb tillväxt på grund av inflödet av invandrare och höga födelsetal i denna grupp (i motsats till det låga födelsetalet bland icke-muslimska européer).

Vissa experter uppskattar att år 2020 kommer den europeiska muslimska befolkning att ha fördubblats, andra uppskattar att detta kommer att ske 2015 och andra tror vid 2050 en av fem européer kommer att vara muslim.

Men, andra analytiker anser att dessa beräkningar är överdrivna, eftersom enligt deras uppfattning, den muslimska befolkningstillväxten kommer att bromsas upp pga. av de nya restriktionerna för invandring och den ekonomiska krisen. Dessa experter understryker också att även om födelsetalen bland europeiska muslimer är idag större, detta sjunker snabbare än bland icke-muslimer.

 

Konflikter

Effekten av fundamentalistisk terrorism och fundamentalism

De europeiska muslimerna har drabbats, precis som i USA efter den 11-S, av generaliseringar som gjorts till följd av den muslimska fundamentalistiska terrorismen i Europa som (Madrid, mars 2004 och London, i juli 2005). De senaste åren har skett ett stort antal gripanden på europeisk mark av misstänkta terrorist celler (i Spanien, 384 efter 11-M).

Dessutom många unga muslimer, barn till invandrarnas första generation har börjat omfamna radikala teorier som en bekräftelse av sin identitet pga. de hinder de möter när de ska integreras i de europeiska samhällena. Dessa teorier sprids allt snabbare i eftersatta områden, där stora delar av den muslimska befolkningen i Europa bor. I motsats till deras föräldrars traditionella islam, dessa ungdomar välja en fundamentalistisk islam där de finner ett utlopp till deras frustrationer.

Enligt Olivier Roy, författare till ”Globaliserade Islam”, ca 10 % av den europeiska muslimska befolkningen stöder i ett större eller mindre utsträckning, de frågeställningar som förespråkats av islamiska fundamentalister.

 

Yttrandefrihet

De senaste åren har den europeiska sekulära traditionen drabbat samman upprepade gånger med islam när det gäller yttrandefriheten. Debatten om vad som kan eller kan inte sägas om den islamiska religionen har ibland fått våldsamma konsekvenser.

Bortsett från fallet med den brittisk-indiske författaren Salman Rushdie, som tillbringade nästan ett decennium gömd efter att ha varit föremål för en fatwa (islamisk rättslig uttalande) som beordrade hans avrättning för sin roman De sataniska verserna, det mest kontroversiella fall på detta område har varit filmaren Theo van Gogh och karikatyrerna av Muhammed.

Van Gogh mördades av en muslimsk holländare efter att ha gjort en film som kritiserade kvinnornas behandling i islam. Mohammed-karikatyrerna var en serie satiriska skämtteckningar om profeten som publicerades 2005 av den danska dagstidningen Jyllands-Posten och senare återgavs av andra tidningar, något som orsakade arga protester från både regeringar och medborgare i den muslimska världen.

Det förekom dödshot, massprotester, dödsfall under demonstrationerna och en bred debatt om yttrandefrihet.

 

Kvinnor och kläder

En annan fråga som orsakar konflikter är kvinnans ställning i den islamiska traditionen som uppfattas av den europeiska kulturen som undergiven och diskriminerande, vilket återspeglas i kläderna. Detta är fallet med slöjan i dess olika varianter (hijab, burka, niqab, chador …).

Frågan är särskilt kontroversiell när det gäller muslimska studenter vars användning av traditionella kläder betraktas som ett tvång och inte frivillig och ges särskild uppmärksamhet av feministiska organisationer.

I Frankrike, fem år efter lagen som förbjöd att bära islamisk huvudduk i offentliga skolor, meddelade regeringen i juni förra året om en lag för att reglera användandet av burka. Storbritannien studerar liknande lagar, något som har skapat en stor kontrovers. Samtidigt finns det länder som Sverige, där man ser användandet av huvudduken som en grundläggande rättighet under skydd av religionsfriheten.

I Spanien meddelade regeringen år 2007 att den skulle främja en debatt om den islamiska huvudduken. År 2006 vann muslimerna rätten om att bära den i bilder på deras ID-handlingar. En undersökning gjord av Instituto El Cano visar att 61 % av den spanska befolkningen är emot användandet av huvudduk i skolan.

 

Religiösa symboler

Direkt relaterade till användningen av religiösa plagg finns konflikten över andra symboler som hänvisar till den islamiska religionen, en kontrovers som kommer mitt i bredare diskussioner om användningen av religiösa symboler (korset, till exempel) i kommunala skolor.

I kontroversen konfronteras å ena sida den europeiska traditionen med tydlig åtskillnad mellan offentlig och privat (inklusive religion), som ett tecken på respekt för andra medborgare, oavsett vilken religion de bekänner sig till och å det andra, rätten till religionsfrihet som har ratificerats av Europas gamla författningar och EU:s stadgar om de grundläggande rättigheterna.

 

Minareterna

Det är i detta perspektiv vi måste se den kontroversiella schweiziska folkomröstningen som fick stöd av 57,5% av rösterna för att förbjuda byggandet av minareter.

Denna åtgärd, får dock placeras i ett större sammanhang, avvisandet av islam, eftersom inga liknande åtgärder har föreslagits mot kristna symboler (kyrktornen, kors). Vi måste beakta även det faktum att förslaget lades fram av ett främlingsfientligt parti (inget annat schweiziskt parti stödde det) med stöd av andra liknande högerextrema rörelser i Europa.

Folkomröstnings resultat har blivit hårt kritiserad av både regeringar i muslimska länder (särskilt Turkiet) och av europeiska regeringar, FN och till och med Vatikanen.

Enligt en kartläggning gjort av Network of European Foundations finns det en moské för varje 1890 muslimer. Tyskland är det land med flest moskéer per muslimsk invånare (1300). Frankrike som har flest muslimer i EU har bara en plats för tillbedjan för varje 2600 personer. Spanien, där det finns 15 minareter, är bland de länderna med minst antal moskéer, men det finns hundratals olagliga platser för tillbedjan.

 

Islamofobi

Många analytiker kopplar den schweiziska folkomröstningen resultaten till en reell ökning av islamofobi och är oroad över att denna inställning kan spridas över hela Europa Enligt sociologen Michael Wieviorka, ”det schweiziska fallet är extrem, men tyvärr den är en del av en utbredd trend i hela Europa.”

Faktum är att protester mot öppnandet av moskéer har ökat i flera europeiska städer som London, Köln och Sevilla.

FN delar denna oro. I en rapport från 2007, fördömde Doudou Dien, FN: s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter, uppkomsten av islamofobin i världen och särskilt i Europa, som ett resultat av 11 september: ”Allt fler politiska ledare, inflytelserika medier och intellektuella likställer islam med våld och terrorism, och några försöker tysta religiösa sedvänjor genom att förbjuda byggandet av moskéer.”

Fernando Reinares, professor i statsvetenskap vid universitetet Juan Carlos i Madrid, konstaterade för sin del att ”det som hände i Schweiz belyser problemet med kollektiv identitet i de multikulturella samhällen och återspeglar dessa samhällens oro över anpassnings process av Islams värderingar till den demokratiska förfarande i en tid när salafist grupper vinner terräng. Denna oro kan ofta skapa fientlighet mot utlänningar och i det här fallet islamofobin. Detta borde få oss att fundera om muslimernas sociala integration verkligen fungerar.”

 

Främlingsfientliga partier

Europa har under senare åren upplevt en ökning av främlingsfientliga och högerextrema partier som en följd av den ekonomiska krisen, den snabba strömmen av icke västerländska invandrare till samhällen som hittills varit mer eller mindre homogena samt bristen på lämpliga svar från de traditionella partierna.

Några av dem är Allianza Nazionale och Lega Nord i Italien, National Fronten i Frankrike, Det Förenade Tyska Folket, Tyska Demokratiska partiet och Republikanska partiet i Tyskland, British National Party i Storbritannien, FPÖ i Österrike och Schweiziska folkpartiet.

 

Turkiet

Turkiets strävan, vars muslimska befolkning är över 95 %, att gå med i Europeiska unionen är också föremål för mycket debatt.

Vid sidan av Turkiets brister i fråga om ekonomiska förtjänster, demokrati och mänskliga rättigheter, tvister eller erkännandet av Cypern och rivalitet med Grekland, en stor del av motståndet beror på religiösa skäl. Man räknar med att i händelse av Turkiets anslutning till EU, den muslimska befolkningen i EU skulle öka med 5 %, något som oroar dem som det västerländska kristna kulturarvet som en viktig del av den europeiska identiteten.

 

Den muslimska reaktionen

Den ovan nämnda rapport i The New York Times om islam i Europa delar i tre kategorier det sättet på vilka de nya europeiska muslimer har anpassat sig till livet på den gamla kontinenten: assimilation, integration och uppror.

De assimilerade muslimer är de som är födda i Europa, har blivit sekulariserade och framgångsrika både akademiskt och ekonomiskt. De tillhör en minoritet.

De ”integrerade” är den största gruppen. De är oftast unga människor som lever fredligt i de länder som har tagit emot dem samtidigt som de behåller sina religiösa och kulturella traditioner. Deras föräldrar, från den första generationens invandrare, behåller ett starkt inflytande på dem.

De ”rebellerna”, slutligen, vägrar att integrera sig i den västerländska kulturen och lever i gränserna för deras bostadsområden. De försöker undvika om möjligt någon förändring (mat, musik, TV) med hänsyn till deras ursprungsländer. Många av dem lever i fattiga områden och sympatiserar med fundamentalistiska grupper.