Islamiskt Informations Forum
Den 19 oktober publicerade Aftonbladet på sin debattsida artikeln ”Muslimer är Sveriges största hot”. Artikeln var skrivet av Jimmy Åkesson, Sverigedemokraternas partiledare. Att en sådan artikel, vars innehåll av de flesta bedöms vara klart rasistiskt skulle publiceras i en av de stora tidningar var väntat, frågan var bara när.
Trots att många debattörer än idag hävdar att kritik och diskussion om islam hindras är vår bestämda mening att Europa har både ”diskuterat” och ”kritiserat” islam och muslimerna under många år. I yttrandefrihetens namn har ”muslimerna” fått finna sig i att bli klumpade i en grupp och bli ”kritiserade” till en grad som inte är långt från hets mot folkgrupp just för att många kritiker inte förstått att de för länge sedan passerat en gräns där de låtit begreppet ”ras” ersättas av begreppet ”muslim”. Själva menar de att de egentligen inte är så mycket ute efter att kritisera islam och muslimer utan snarare att ”försvara yttrandefriheten och de demokratiska principer” som islam och muslimer på ena eller andra sättet försöker urholka. Hur dessa förkämpar för jämlikhet, jämställdhet, yttrandefrihet och demokrati kan förena dessa principer med exempelvis sina egna krav på ett förbud av slöja förbigår vårt förstånd.
Det är inte utan att le man läser under en och samma vecka att Saudiarabien inviger ett universitet där kvinnor inte måste använda huvudduk som ett bevis på att landet är nu ett steg närmare västvärldens demokratiska principer, samtidigt som flera Europeiska länder redan har förbjudit eller är på väg att förbjuda huvudduken och/eller niqab. Det må vara så att Saudiarabien i och med detta är på rätt väg mot demokratin, men vart är Europa på väg?
Men låt oss ändå vara optimister. Efter publiceringen av Åkessons artikel var många förberedda på att ”självutnämnda” experter från de tidigare motsatta lägren snart skulle börja tvista med varandra och att debatten om islamofobi, islamhat och kulturrasism snabbt skulle återigen förvandlas till en debatt om islam och muslimer trots att dessa fenomen är väsenskilda.
Men hör och häpna, den debatten uteblev. För en gångs skull verkade det som att alla var överens om att det som står på spel är mycket större. Demokratin var hotat och alla var rörande eniga om varifrån det verkliga hotet kom ifrån.
Båda lägren påmindes att demokratin inte enbart är tomma ord och principer. Demokratin är framförallt handlande efter dessa principer och värderingar och nu var det dags att stå upp för dessa principer.
Man behövde återigen påminna att muslimer inte är någon homogen grupp där en röst kan tala för alla. Mångfalden i den muslimska gruppen är så stor att en röst aldrig skulle kunna representera alla, och varför skulle egentligen just muslimer behöva representeras med en röst. Det skulle klart förstärka en känsla av ”vi och de” vilket enbart gagnar de extrema krafter.
De artiklar skrivna av svenska muslimer som publicerades som reaktion på Åkessons artikel förstärkte bilden av att muslimerna är en grupp med stor mångfald, med olika perspektiv på problemet, men med delat förakt för dem som hotar samhällets demokratiska grundvärden.
Det finns inga motsättningar i att vara muslim och svensk (eller europé), snarare tvärtom. En god muslim vill följa Islams grundläggande principer som uppmanar en att försvara och bygga upp det land och samhället man lever i. Detta är en av Profetens Muhammeds budskap liksom att inte göra åtskillnad mellan människor pga. av deras kön, etnicitet eller religiös tillhörighet. Likaså förbjuder islam tvångsmässig konvertering eftersom islams universella princip om människans fria vilja inbegriper även människans rätt att välja att inte tro. De påbud, förbud och rekommendationer som islam föreskriver gäller således de som valt att acceptera islam som en vägledning i sitt sätt att leva. Det säger sig självt att människans fria vilja och förnuft har resulterat i att muslimer genom historien valt att i olika grad luta sig mot eller förkastat de islamiska principerna. Därför är det viktigt att tänka på att inte sätta likhetstecken mellan islam och muslimer. I ett ärligt möte med båda skulle man snabbt förstå att det är fråga om mångfacetterade fenomen som ibland möts och ibland inte.
En individ är ingenting annat en spegling av samhällets värderingar och agerande oavsett religion eller politisk tillhörighet. Ett land som visar respekt för alla sina medborgare kan förvänta sig individer som känner tillhörighet med alla andra människor, även om man har olika åsikter. Däremot kan ett land där man segregerar, diskriminerar och förföljer sina egna medborgare på grund av deras åsikt eller livsåskådning inte förvänta sig annat en besvikna och desillusionerade medborgare som inte känner sig delaktiga och som börjar bygga murar runt omkring sig för att försvara det lilla de har kvar av identitet och värdighet.
Sverige har en lång demokratisk tradition där respekten för människan haft en ledande roll. Möjligen är det därför som vi länge har varit skonade från partier med extrema, främlingsfientliga och rasistiska åsikter. Med undantag för Ny Demokrati under ett kort period, har vi inte haft rörelser som i en mer organiserad form fört fram dessa extrema åsikter. Detta har speglats i vårt samhälles inställning och utveckling.
Ansvaret för Sveriges framtid ligger hos oss alla, oavsett religion, etnisk bakgrund, politisk tillhörighet eller kön. Idag är ett politiskt parti som anser att det finns människor som inte ska åtnjuta universella mänskliga rättigheter ett faktum. Inget man kan vara stolt över, men absolut något som man måste förhålla sig till.
Islamiskt Informations Forum har arbetat länge med att sprida information om Islam för att skapa grundförutsättningar för en bättre förståelse om islam. Vi har sett under åren det enorma behovet och intresset, både bland muslimer och icke muslimer. Vi ämnar fortsätta detta arbete efter bästa förmåga och på så sätt bidra till den religiösa pluralismen i vårt samhälle.
Ett konstruktivt sätt från samhällets sida att bemöta hatiska attacker på en utsatt minoritetsgrupp torde också vara att mer än någonsin arbeta för ett samhälle som välkomnar, värnar om, skyddar och investerar i mångfalden. Vi efterfrågar en mångfaldsstrategi över partigränser, aktivt kamp mot strukturell diskriminering och hårdare tag mot diskriminering och hatbrott.
Men låt oss först återta rätten att definiera vad begreppet ”svensk” ska stå för.
