Islamisk etik, moraliska dygder med andra ord, är ett av de väsentliga elementen i den troendes liv. Det utgör
en uppsättning regler, värderingar och uppföranden som måste styra beteendet hos varje person som vill följa
det islamiska budskapet.

I en värld som har kastats in i virvelvinden av materialism och konsumtion, utsättes vi jämt och ständigt för
frestelser som distanserar oss från vår religion. Krisen och prövningarna som vi utsättes för som troende och
medborgare, är i verkligheten trots de svårigheter, rädsla och ångest som de väcker upp, ögonblick då vi
uppmanas att återansluta oss till våra andliga värden och med en humanistisk ande.

Vad är människan? En varelse som har en fysisk kropp, ett medvetande och en själ. Hon upplever känslor, smärta
och nöjen, men också glädje och sorg, hopp och tvivel. Vi vet alltså att etik, kopplad till vår dragning till
livet, till vår överlevnadsinstinkt, måste bjuda in oss i första hand att bevara vår integritet såväl som våra
nära och käras.

Bevara vår samhälles fysiska integritet

Den muslimska etiken inbjuder oss också att se världen i koncentriska kretsar, alla länkade till varandra, och
därför bör vi ta hand om vår närmaste miljös fysiska integritet, våra familjemedlemmar, de omkring oss, våra
grannar, vänner, kollegor och våra medborgare. Flera Koranverser och andra hadither betonar behovet av att
bevara gemenskapens välbefinnande.

Muslimsk etik varnar alltså mot ”själens sjukdomar”, de attityder som utsätter oss för våra önskningar och får
oss att duka under själviska reflexer. I en kris måste samhället, i den bredaste meningen, det vill säga det
nationella samfundet vara förenat och medvetet om farorna som hotar oss. Samhället får inte delas men agera som
en kropp.

Anta en förnuftig inställning

Under svåra prövningar (krig, epidemier, sjukdomar, naturkatastrofer) inbjuder islamisk etik oss att anta mer
än någonsin en attityd präglat av visdom, tålamod och andlig höjd. Vi måste därför vara disciplinerade, ha
medkänsla mot de i nöd, att bry oss om dem som lider och att vara delaktiga tillsammans med andra i samhället.

Under sådana omständigheter måste vår själ rena sig från alla skadliga vanor och ersätta dem med både moraliskt
och dygdigt beteende. Dessa visdomar måste materialiseras under reflektion, men också genom våra ord och
handlingar.

Konkret kan vi anta, oavsett om man är en troende eller inte, att en epidemi precis som med en sjukdom som når
en frisk kropp, gör att samhället som helhet kan generera nya antikroppar. Vårt dagliga liv lär oss, under
denna provning, några saker. Världen är avstängd, tiden bromsas ner, vi har inte längre bråttom, alltid fast
beslutna att göra mer, tjäna mer, konsumera mer. Nu påminner prövningen oss om vår sårbarhet, våra svagheter
och det är då vi kan hitta en balans i vår andlighet och vår etik. Vår visdom, teoretisk och praktisk, gör att
vi kan upptäcka en oväntad kraft som finns i var och en av oss.

Etik för att övervinna svårigheter

Det är så vi kan få och stärka våra moraliska dygder och vår etik. Det är de som kan hjälpa oss att övervinna
prövningen och uppnå en slags evig välmående och i slutändan lycka och glädje. Det är detta tillstånd hos en
fredlig själ som klarar livet, dess glädje och svårigheter och till och med döden.

Denna självrenings process som vi måste bjuda in varandra till, är också det som hjälper oss att bli av med
alla dåliga tankar eller handlingar.

Vi upplever svåra dagar där vi alla prövas. Den muslimska gemenskapen har andliga nycklar som kan hjälpa oss
att klara denna situation i lugn, i gemenskap och att återansluta oss med vår religions grundläggande värden.

Anteckningar:

Chems-Eddine Hafiz är rektor för Paris stora moské.