Ur en muslims synvinkel ses sjukdomar och handikapp som en naturlig del av livet! Ingen människa har levt sitt liv utan att
en endaste gång känna av smärta eller vara sjuk. Alla måste också en gång mota döden. Vid en svår sjukdom kan en människa
faktiskt komma närmare Gud, och vara lyckligare än någonsin tidigare i sitt liv!

En muslims syn på sjukdomar

När en sjukdom eller ett handikapp drabbar en muslim lär han sig att leva med sin sjukdom och tålmodig förlita sig på gud.
I viss mening kan den sjuke till och med vara mera lyckligt lottad än en frisk person! Han kan nå guds välbehag lättare,
hans böner är ofta hjärtligare och hans beteende ödmjukare. För allt detta kommer han att belönas, med något gott i detta
liv och/eller belöning i det kommande livet. En sjuk muslim kan finna styrka i sin religion, och på detta sätt mildra
symptomen av sin sjukdom, eller till och med att påskynda tillfrisknandet.

Alla sjukdomar försvåras av depression och hopplöshet, och förebyggs och mildras genom en positiv hållning. En muslim är
hoppfullt inställd vilket underlättar tillfrisknandet – eller underlättar livet med sjukdomen. En muslim känner inte en
förtvivlande rädsla inför döden, och ser aldrig sjukdomar eller döden som alltings slutpunkt. Livet för en muslim fortsätter både under sjukdomen och efter döden.
Abdelhamid Kishq, en egyptisk blind alim (lärde) från Al Azhar, sade en gång: ”Jag tackar min Gud för att jag är blind och
slipper se onda ting som skulle kunna föra bort mina tankar från Gud!” Denna inställning är en sann muslims inställning;
optimism, tålamod och uthållighet samt förmåga att finna goda sidor även i en olycka eller sjukdom!

Islam och hälsovård

Islam uppmuntrar alltid till att förebygga allt skadligt. Så även här den viktigaste formen av vård är förebyggandet av
sjukdomar, hälsovården. Det är ju bättre att en skada aldrig uppstår än att försöka reparera något skadat. Därför förbjuder
Gud i den Heliga Koranen allt som är skaldligt; skadlig mat, beroende framkallande medel, skadligt beteende både ur social-
och hälsomässig synpunkt. Islam ser människan som den helhet hon är, en ande och en kropp som båda behöver vård och tillsyn,
föda, rekreation och vila.

Vart och ett av Koranens bud har klara kopplingar med det som vår tids moderna läkarvetenskap har konstaterat vara
hälsosamt och att föredra. Förbud mot berusningsmedel, blodförtäring och fördömande av utsvävande och oregelbunden
livsföring är som tagna ur munnen på läkare. Naturligtvis beror detta på att dessa bud kommer från människans Skapare, som
ju vet hur hans skapelse mår och lever bäst.

Förhållningssättet till de sjuka

Den sjuke betraktas som en hjälte. Psykisk sjuka, gravhandikappade, efterblivna och utvecklingsstörda har en speciell
ställning. De är befriade från religiösa plikten såsom fastan och bönen. De betraktas vara oskyldiga som barn, och de bör
vårdas på ett lämpligt sätt, naturligtvis efter deras behov och förutsättningar, med både individuella utvecklingsplaner
och ömsint omhändertagande.

När ett utvecklingsstört barn föds i en praktiserande muslimsk familj, ser man på det barnet mera som en speciell gåva,
eftersom det barnet förblir oskyldigt och får föräldrarna att känna som om de hade ett barn som tillhör Paradisets folk.
Ibland får en sådan familj en känsla av att vara utvald på ett positivt sätt! Detta förhållningssätt är till stor tröst för
muslimska familjer och uppmärksammas ibland av sjukvårdspersonal och kuratorer som en positiv kraft mitt i en svår situation ´
som dem onekligen är, eftersom vården av ett handikappat barn oftast är tungt både fysiskt och psykiskt.

I en sådan familj lever barnet på ett harmoniskt sätt, hand föräldrar gör vad de kan för att hjälpa barnet att få ett så
”vanligt” liv som möjligt, samtidigt som det accepteras sådan det är. Naturligtvis känner en nybliven förälder till ett
sjukt barn smärta och sorg över att barnet inte är friskt, och naturligtvis försöker föräldrarna finna botemedel eller
lindring för sjukdomen, men om man konstaterat att sjukdomen är bestående kommer en belyst muslimsk familj snabbt över till
nästa skede i denna process som innebär att lära sig att leva med en sjukdom hos en familjmedlem. Man accepterar situationen
och gör det bästa av det.

Det finns tyvärr även så kallade ”muslimska” familjer som följer och uppskattar mera traditioner och andravärden än Islam.
Då hamnar barnet utanför det skyddsnät som Islam förbereder det. Det finns till och med sådana familjer som skäms för att de
har en handikappad familjemedlem. Naturligtvis är detta totalt förkastligt. Islam förespråkar rättvisa, jämlikhet, tolerans
och kärlek till alla medmänniskor.

En förklaring till detta beteende torde vara stora sociala klyftor mellan samhällsklasserna, både i Sverige och i de länder
som många av Sveriges muslimer kommer ifrån. I vissa länder kan t. ex olika former av aktiviteter och
handikapprehabilitering vara helt obefintliga eller komma endast de högsta samhällsklasserna till godo. I vissa fall kan
inte föräldrarna ens de mest grundläggande principerna i Islam, hur skulle de då kunna handla enligt dessa? Och en regering
som negligerar människor som är friska har inga skrupler vad gäller sjuka som inte alls kan försvara sig. Det har vi ju
fått lysande bevis av i våra egna svenska vårdköer.

Några praktiska svårigheter

En svårighet som möter många handikappade muslimer är att finna en lämplig äkta make/maka. Få familjer accepterar utan
reservationer att en frisk dotter/son gifter sig med en person som är handikappad. Föräldrarna tror att deras dotter/son
blir tvungen att passa upp en handikappad eller sjuk person resten av livet. I muslimska invandrarfamiljer torde detta bero
på att man inte känner till det stöd som samhället faktiskt ger till handikappade. Sådant stöd är ju i det närmaste
obefintligt i hemlandet, utom om familjen är välbärgad och kan anställa privata sjukskötare eller dylikt.

Enligt Abu Huraira, sade Guds Budbärare: ”Gud ser inte till ert utseende utan era hjärtan.” Trots detta kan en handikappad
muslim också känna sig mindre värd, inte på grund av Islam, utan på grund av att muslimerna inte förstår Islams budskap!

Moskéer och föreningar är sälla handikappanpassade. De är ofta mycket trånga ur handikappsynpunkt. Detta beror delvis på
föreningarnas dåliga ekonomi, men även på ovana med handikappade. Islam är ännu ny i landet, och det finns ännu inte så
många handikappade muslimer i våra samfund. Att flytta från ett land till ett annat är jobbigt även för friska – det är
därför inte många handikappade som flyttat till Sverige. Konvertiterna däremot är oftast människor som rör sig mycket ute
i samhället. En handikappad ung svensk man eller kvinna har begränsade möjligheter att få kontakt med muslimer – och bli
muslim. Dessutom finns det inga böcker om Islam skrivna av muslimer och utgivna i blindskrift och då faller även denna
grupp utanför möjligheten att få veta om Islam.

I vissa moskéer är det nästan omöjligt att komma in pga. höga trappor och obefintliga eller fel byggda ramper. När man väl
kommit in blir det svårt att komma till tvättställen och toaletter – eller att komma ut. Ibland vill en del välvilliga
medmuslimer hjälpa en handikappad att komma in i moskén utan rullstol, utan att tänka att rullstolen faktiskt är en
handikappad persons ”ben”, utan vilken han/hon kanske inte kan röra sig överhuvudtaget. Det kan dessutom kännas kränkande
att bli buren då man vill klara sig själv.

Kan man inte komma i moskén missar man bönen. Detta känns jobbigt, samhället handikappanpassar överallt, man kan komma till
alla ställen, utom moskéer och muslimska föreningar. Naturligtvis har handikappade förståelse för att muslimska föreningar
inte har råd till handikappanpassning i alla moskéer i dagsläget, men de kräver att föreningarna tar som målsättning att på
sikt söka möjligheter till detta.

Salaam, Mars-April 1997, Sida 8-9