Människorna har i alla tider haft för vana att ta emot sina gäster med värme, glädje och välkommande.

Vi muslimer har en kär gäst som kommer till oss en gång om året. Den är den bästa bland gäster och den för med sig glädje
och välsignelser. Den för med sig barmhärtighet och förlåtelse och innebörden av tålamod och gott uppförande, uthållighet
och uppfostran, lydnad inför Gud, Den Allsmäktige och dyrkan av Honom, befrielse från hemfallandet åt idel lockelser. Denna
gäst är den välsignade månaden Ramadan.

Ja, Ramadan är verkligen en kär gäst, som de troendes själar suktar efter. De längtar efter dess ankomst och inväntar dess
slut med starkt tålamod. Hur skall vi då ta emot denna ädla gäst? Med krimskrams och triumfbågar? Med kanonsaluter? Med
pukor och trumpeter? Med depraverade TV serier och sånger? Nej och åter nej! Denna vår ädlaste gäst vill inte ha något
sådant av oss. Den vill istället att vi ska ta emot den med hjärtan fyllda av tro beslutna att lyda, som öppet söker
förlåtelse i sin strävan att behaga Gud och att söka Hans förlåtelse.

Innan jag nämner några punkter som muslimer bör känna till, så ska jag säga något om denna gästs egenskaper och kännetecken
vilka gjort honom till en kär gäst som är värd vår glädje och vårt varma välkomnande.

1. Paradisets portar öppnas och helvetets portar stängs

   Bukhari och Muslim berättar om Abu Hurairah, att han sade: ”Guds sändebud (fvmh)
   sade: ’När Ramadan anträder öppnas paradisets portar och helvetets portar stängs och jävlarna slås i kedjor.”

2. Syndernas förlåtelse

   Bukhari och Muslim och övriga berättar om Abu Hurairah som berättade att Guds sändebud (fvmh) sade: ”Den som fastar Ramadan
   med tro och eftertanke, får sina tidigare synder förlåtna.” Innebörden av ”tro” är här tilliten till att Ramadan är
   sanningen och innebörden av ”eftertanke” är att den fastande söker Guds välbehag allena. Bukhari och Muslim berättar även
   om Abu Hurairah att han sade att Guds sändebud (fvmh) sade: ”Den som stått fast genom Ramadan med tro och eftertanke får
   sina tidigare synder förlåtna.”

3. Umraj under Ramadan är likvärdigt med Hajj

   Bukhari och ”Sunan” författarna berättar om Ibn Abbas att Guds sändebud (fvmh) sade: ”Umrah i Ramadan är en Hijjah (dvs.
   den motsvarar en Hajj).”

4. Belöningen för den troendes fasta och Nafl skrivs före Ramadans ankomst

   Likaså skrivs hycklarens straff och vedermödor innan Ramadan börjat. Imam Ahmad ibn Hanbal och Tabarani i al-Mujarri
   al-Awsat berättar om Abu Hurairah att Guds sändebud (fvmh) sade: ”Vid gud, det finns inte någon månad bättre för de
   troendena än denna och det finns inte någon månad värre för hycklarna än denna. Gud skriver ned hans (den troendes)
   belöning och Nafl innan han inträder i den (månaden Ramadan). Och Han skriver ned hans (hycklarens) straff och vedermödor
   innan han inträder i den (månaden Ramadan)…”

5. Under Ramadan kommer Leilat ul-Qadr

   Ibn Majan och andra berättar om Anas bin Malik att han sade: ”Ramadan hade börjat och Guds sändebud (fvmh) sade: ”Denna
   månad har sannerligen kommit till er. I den finns en natt som är bättre en tusen månader. Den som går miste om denna natt
   har gått miste om allt gott. Och ingen går miste om den utom den som gått miste om sig själv.”

6. Ramadan för med sig minnen som ligger den troende varmt om hjärtat

   Gud har under Ramadan skänk sitt Profet och de troende två storslagna segrar som hade en avgörande betydelse för de
   troendes och månggudardyrkarnas liv.

   Dessa två segrar var dels den dag då muslimerna segrade vid Badr och dels den dag då muslimerna intog Mekka. Slaget vid
   Badr ägde rum den 17 Ramadan år 2 efter Hijrah, och Mekka erövrades den 18 Ramadan år 8 efter Hijrah.

7. I Ramadan finns barmhärtighet, förlåtelse och befrielse undan Helvetet

   En hadith säger: ”Ramadans början är barmhärtighet, dess mitt är förlåtelse och dess slut är en befrielse undan elden
   (helvetet).

8. Den heliga Koranen nedsändes under Ramadan

   Gud den Allsmäktige säger (enligt svensk översättning av Koranens betydelse): ”Månaden Ramadan under vilken Koranen
   nedsändes (för att vara) en vägledning åt människorna och bevis för vägledningen och al-Furqan, dvs. enligt Korantolkarna.
   Koranen nedsändes från 2al-Lawh al-Mahfuz”, där Gud har nedtecknat hela världsordningen till den världsliga himlen.

Hur ska vi då bemöta denna kära månad?

För alla ovan nämnda fördelars, glädjeämnens och välsignelsers skull måste vi ta emot Ramadan på det sätt den förtjänar.
Dessa sätt kan sammanfattas i följande:

1. Glädje

   Varje muslim, man eller kvinna, bör känna den glädje som fyller hjärtat och lederna när denna välsignade månad anträder.
   Varje muslim bör känna som om Ramadan vore likt en gammal vän som kommer till honom med det bästa han kan önska sig och
   det som han mest älskar.

   Finns det någon större glädje för muslimen, vare sig han är man eller kvinna, än den glädje med vilken han erhåller Guds
   barmhärtighet.

2. Avsikt att fasta och att åtlyda Gud

   Detta därför att Ramadan är en tid då muslimen bör avhålla sig från slöseri och överdrifter i sådant som inte åtlyder Gud.
   Muslimen bör under denna tid ägna sig åt fasta, nattvak, koranläsning och att delta i vetenskapliga sammankomster.

3. Avhållande från det onda och rebelliska

   Al-Tirmidhi och Ilin Majah berättar om Abu Hurairah att han sade om Guds Sändebud (fvmh) att han sagt: ”Första natten i
   Ramadan fjättras jävlarna och någon kallar: Den som vill gott – närma dig, och den som vill ont – låt bli.”

   Bukhari och Abu Dawoud och de övriga berättar om Abu Hurairah, att han berättade att Guds Sändebud (fvmh) sade: ”Den som
   inte ger upp falskhetens tal och handlingar behöver inte för Guds skull ge upp sin mat och dryck.” Det sägs i en låg hadith
   i ”al Sahih”: ”När någon av er fastar så må han lämna det obscen och det depraverade (al Fisq), och om någon förolämpar
   honom eller okvädar så må han säga: Jag fastar.”

   Det är så att fastan först och främst är en fostran av själen och den hunger som den fastande upplever, ger honom en
   starkare känsla att åtlyda Gud, och han reser sig över det simpla och nedriga. Den fastande baktalar inte och han
   attackerar inte heller någon. Han förolämpar inte, eller okvädar, utan han är som om han vore en av Guds änglar.

4. Godhet och generositet och rikligt med bidrag och gåvor

   Bukhari och Muslim berättar i sina Sahih samlingar om Ibn Abbas att han sade: ”Guds sändebud var den godaste av människor
   och var som godast i Ramadan, när Gibril mötte honom.

   Generositet och godhet är en framstående egenskap hos muslimerna under denna välsignade månad. Generositeten är en av de
   frukter som Ramadan skördar, enär den rike känner hungerns känsla i praktiken. Detta ger honom medkänsla för dem som nästan
   alltid hungrar.

5. Den uppriktiga bedjan om förlåtelse och bestämdheten att fortsätta åtlyda Gud efter Ramadan

   Man bör be på ett uppriktigt sätt om förlåtelse (tawba) för tidigare synder och bestämma sig f ör att inte återfalla i dem
   ens efter att Ramadan tagit slut. På detta sätt blir Ramadan en verklig skola för fostran av själarna, från vilken
   muslimerna kommer ut mer rena och fromma än de var innan Ramadan började.

6. Nedläggande av dispyter, för tolerans och enande bland muslimerna

   Detta är något av det första som denna månad bör tas emot med, på det individuella planet liksom på det institutionella och
   internationella planet. Muslimerna måsta ha tålamod med varandra och glömma de dispyter som finns mellan dem. De ska i
   stället spara sina krafter för att stå enade mot sina verkliga fiender, så att Gud må leda dem till seger.

Detta är något av det med vilket vi bör ta emot månaden Ramadan och jag ber gud den Allsmäktige att acceptera vår fasta och
att Han må leda oss på den Rätta Vägen.

Salaam, Nov-Dec 1999, Sida 6-8