Jonathan Cook – Middle East Eye

 

Tre separata rapporter publicerade denna månad av ledande internationella människorätts- och medicinska grupper har beskrivit samma skrämmande historia: att Israel är långt framme i sitt folkmord på den palestinska befolkningen i Gaza.

Eller, för att vara mer exakt, de har bekräftat det som redan var uppenbart tydligt: ​​att Israel under de senaste 14 månaderna har slaktat tiotusentals palestinier med urskillningslös ammunition, samtidigt som de gradvis svälter ihjäl de överlevande och förnekar dem tillgång till sjukvård.

Folkmord kan hända med gaskammare, eller med machetes, eller de kan utföras med 2 000 pund bomber och hjälpblockader. Folkmord ser sällan likadana ut. Men de är alla designade för att komma fram till samma slutpunkt: eliminering av ett folk.

Amnesty International, Human Rights Watch och Läkare Utan Gränser (MSF) är överens om att Israel strävar efter utrotning. Den har inte dolt sin avsikt, och den avsikten bekräftas av dess handlingar på plats.

Endast de medvetet blinda, som inkluderar västerländska politiker och deras media, är fortfarande i förnekelse. Men värre än förnekelse fortsätter de att aktivt samarbeta i detta, det ultimata brottet mot mänskligheten, genom att förse Israel med de vapen, underrättelser och diplomatiska skydd som det behöver för utrotningen.

Förra veckan publicerade Läkare Utan Gränser sin rapport, med titeln Life in the Death Trap That is Gaza, och drog slutsatsen att Israel avsiktligt ”raderade samhällets struktur”.

Den medicinska välgörenhetsorganisationen konstaterade: ”Våldet som israeliska styrkor utlöste har orsakat fysisk och mental skada i en omfattning som skulle överväldiga alla fungerande hälsosystem, än mindre ett som redan decimerats av en förkrossande offensiv och en 17 år lång blockad [av Israel].”

Läkare Utan Gränser tillade: ”Även om offensiven skulle avslutas idag, skulle dess långsiktiga inverkan vara oöverträffad, med tanke på omfattningen av förstörelsen.”

Att återuppbygga samhället och hantera hälsokonsekvenserna kommer att ”spänna över generationer”.

 

Avsikt bevisad

Läkare Utan Gränsers upptäckter följde i hälarna på en 185-sidig rapport från Human Rights Watch, som drog slutsatsen att Israel begick ”folkmordshandlingar”.

Organisationen begränsade sitt fokus till en israelisk policy: dess systematiska ansträngning att beröva befolkningen tillgång till vatten – ett tydligt mått på avsiktlighet, den kritiska måttstocken för att bedöma om massmord har gått över i folkmord.

På en presskonferens sa Lama Fakih, HRW:s Mellanösternchef, att deras forskning hade visat att Israel ”avsiktligt dödade palestinier i Gaza genom att neka dem det vatten de behöver för att överleva”.

Israel hade gjort det i fyra samordnade drag. Den hade blockerat rörledningar som levererade vatten från utanför Gaza. Den hade då stängt av strömmen för att driva pumparna som Gazas egna försörjning från brunnar och avsaltningsanläggningar var beroende av.

Därefter hade den förstört solpanelerna som var backupen för att hantera sådana strömavbrott. Och slutligen hade den dödat besättningar som försökte reparera försörjningssystemet och personal från hjälporganisationer som försökte få in vatten.

”Detta är en heltäckande policy som hindrar människor från att få vatten”, avslutade HRW:s tillförordnade Israel- och Palestina-direktör, Bill Van Esveld. Han tillade att gruppen hade gjort ”ett mycket tydligt konstaterande av utrotning”.

 

”Uppförandemönster”

HRW upprepade en mycket bredare rapport från Amnesty International, världens mest kända internationella människorättsorganisation.

I en rapport på 296 sidor som publicerades i början av december drog Amnesty slutsatsen att Israel hade ”friskt, kontinuerligt” begått folkmord i Gaza – eller ”släppt lös helvetet” som organisationen uttryckte det mer grafiskt.

Perioden för Amnestys forskning slutade i juli, för fem månader sedan. Sedan dess har Israel ytterligare intensifierat sin förstörelse av norra Gaza för att driva ut befolkningen.

Icke desto mindre beskrev Amnesty ett ”uppförandemönster” där Israel medvetet hade hindrat bistånd och strömförsörjning, och detonerat så mycket explosiv kraft på den lilla enklaven – motsvarande mer än två kärnvapenbomber – att vatten, sanitet, mat och sjukvårdssystem hade kollapsat.

Omfattningen av attacken, noterade den, hade orsakat död och förstörelse i en hastighet och nivå oöverträffad i någon annan 2000-talskonflikt.

Budour Hassan, Amnestys forskare för Israel och de ockuperade palestinska områdena, sa att Israels agerande gick utöver de individuella krigsförbrytelserna i samband med konflikter: ”Detta är något djupare.”

Amnesty höll med stora forskare om förintelsen och folkmord och drog slutsatsen att den höga ribban som behövdes för att bevisa folkmordsuppsåt i lag korsades i maj förra året när Israel började förstöra Rafah, området i södra Gaza som det hade drivit in palestinska civila som en förment ”säker zon”.

Israel hade varnats för att inte attackera Rafah av världens högsta domstol, Internationella domstolen (ICJ), men gick vidare ändå.

 

”Massförnekelse”

Sedan en tid tillbaka har ledande forskare inom förintelsen och folkmord – bland dem israeler – uttalat sig för att varna inte bara för att ett folkmord håller på att utspelas, utan att det närmar sig sitt slutförande.

Förra veckan lyckades Omer Bartov till och med få ut sitt budskap på CNN. Han berättade för Christiane Amanpour att Israel genomförde ”ett förintelsekrig” på Gazaremsan. ”Vad IDF [den israeliska militären] gör där är att förstöra Gaza” sade han.

Amos Goldberg, en annan israelisk förintelseexpert, noterade att Raphael Lemkin, en judisk-polsk forskare som myntade termen ”folkmord”, beskrev dess två faser.

”Den första är förstörelsen av den förintade gruppen och den andra är vad han kallade ”påtvingande av det nationella mönstret” för förövaren. Vi bevittnar nu den andra fasen när Israel förbereder etniskt rensade områden för israeliska bosättningar.”

Goldberg tillade: ”Som i alla andra fall av folkmord i historien har vi just nu massförnekelse. Både här i Israel och runt om i världen.”

Bartovs inbjudan från CNN verkade ha provocerats av en artikel i Haaretz, Israels mest liberala tidning. Den publicerade förra veckan vittnesmål från israeliska stridssoldater, där de beskrev att de begick och bevittnade krigsförbrytelser i Gaza. De målar upp en bild av systematisk radering som, även ur deras begränsade perspektiv, ser illavarslande ut som folkmord.

Soldaterna beskriver att de skjuter ihjäl alla som rör sig inom ej tillkännagiven så kallade ”dödzoner”, även barn, och sedan hävdar att de är ”terrorister”. De döda lämnas för att ätas upp av flockar med hundar.

De enda ord som en israelisk reservist hittade för att beskriva Israels upprepade och avsiktliga dödande av barn i Gaza var ”ren ondska”.

Enligt en högre reservchef som nyligen återvänt från enklaven har den israeliska armén skapat ”ett laglöst utrymme där mänskligt liv inte har något värde”.

En annan säger att enheterna tävlar om vem som kan döda det större antalet palestinier, oavsett om de är Hamas-krigare eller civila.

Andra beskriver dessa enheter som att de fungerar som ”oberoende miliser”, ohämmade av militära protokoll.

 

”Alla är terrorister”

Hur den israeliska armén genomförde folkmordet i Gaza anspelas på i artikeln Haaretz. Efter Hamasattacken den 7 oktober 2023 delegerade den militära ledningen normalt centraliserat beslutsfattande till lokala fältchefer.

Många av dessa befälhavare bor i den mest religiöst extrema av de illegala judiska bosättningarna på Västbanken. De är inte bara judiska supremacister, utan de följer rabbiner som tror att alla palestinier, även spädbarn, utgör ett hot mot det judiska folket och måste utrotas.

Det är notoriskt att en grupp inflytelserika nybyggarrabbiner formaliserade sina folkmordsläror till en bok som heter The King’s Torah.

En högre befälhavare som identifierats av Haaretz är brigadgeneral Yehuda Vach, en bosättare från Kiryat Arba, möjligen den mest extrema av alla Israels bosättningar på Västbanken.

Under många år ledde Vach militärens utbildningsskola för officerare och vidarebefordrade sina extrema åsikter till en ny generation av officerare, av vilka förmodligen några nu fattar beslut i Gaza.

I dag leder han division 252, där många av de soldater som talade med Haaretz har tjänstgjort.

En av hans officerare berättade hur, efter att Hamas militärledare Yahya Sinwar dödades i oktober, höll Vach ett officiellt möte för att bestämma vad han skulle göra med hans kropp. Han ville klä av Sinwars lik naken, lägga det på ett allmänt torg, stycka det och hälla avloppsvatten över kvarlevorna.

I ett tal till soldater rapporteras han ha upprepat en folkmordssyn som är allmänt delad i Israel, att ”det finns inga oskyldiga i Gaza”. Till och med Israels förment liberala president Isaac Herzog har sagt så mycket.

Men enligt en officer har Vach gjort denna uppfattning till en ”operativ doktrin”.

Vachs syn på palestinier är att ”alla är terrorister”. Och det betyder, givet Israels nuvarande, tydliga mål i Gaza, alla måste dödas.

 

Inget fastnar

Inget av detta borde förvåna oss. Israeliska ledare tillkännagav redan från början sin folkmordsavsikt. Och för mer än ett år sedan började israeliska soldater som tjänstgjorde i Gaza berätta om den systematiska karaktären av Israels krigsförbrytelser.

Men som allt om detta folkmord, hade dessa redogörelser ingen inverkan på den västerländska politiska och mediala konsensus. Ingenting har fastnat, inte ens när det är soldaterna själva som dokumenterar sina grymheter, och även när det är israeliska förintelseexperter som drar slutsatsen att dessa brott motsvarar folkmord.

Det har gått nästan ett år sedan ICJ, som består av mer än ett dussin internationellt respekterade domare, beslutade att ett ”troligt” fall hade gjorts om att Israel utförde ett folkmord i Gaza.

Rättsväsendet är bland de mest konservativa av yrken.

Situationen i Gaza är oändligt mycket värre än den var i januari förra året när domstolen meddelade sin dom.

Men det krävs att rättvisans hjul snurrar långsamt, trots att Gaza inte har tiden på sin sida.

Hur är detta permanenta tillstånd av massförnekelse möjligt? Det finns inget normalt eller naturligt med det. Förnekandet tillverkas aktivt och rasande.

Bara för att vi lever i en värld där miljardärer äger våra politiker och media behöver vi domstolar och människorättsgrupper för att bekräfta vad vi redan kan se ganska tydligt livestreamas till våra enheter.

Bara för att vi lever i en värld som ägs av miljardärer tillbringar samma domstolar och rättighetsorganisationer långa månader med att väga bevisen för att skydda sig mot den oundvikliga motreaktionen från svartmålningar som syftar till att misskreditera deras arbete.

Och bara för att vi lever i en värld som ägs av miljardärer är det möjligt, även efter alla dessa förseningar, för våra politiker och media att ignorera resultaten och fortsätta som tidigare.

Systemet är riggat för att gynna det kejserliga navet i USA och dess klientstater.

Om du är en afrikansk diktator, eller en officiell fiende till det så kallade västerlandet, räcker de minsta bevisen för att bevisa din skuld.

Om du är under skydd av den amerikanska gudfadern kommer inga bevis någonsin att räcka för att sätta dig bakom lås och bom.

Det är känt som realpolitik.

 

Alltid en annan historia

Under många månader har västerländsk medias roll varit att tända på oss genom att låtsas att folkmordet är något annat.

För det första framställdes massmordet av palestinier helt enkelt som en naturlig önskan från Israel att eliminera ”terrorism” på dess tröskel efter Hamas-attacken den 7 oktober 2023.

Det var främst en berättelse om israeliskt ”självförsvar” som bekvämt förbisåg de föregående decennierna då Israel hade drivit bort palestinier från sitt land, antingen ut ur sitt hemland helt eller in i getton, och sedan koloniserat landet illegalt med judiska bosättningar i apartheidstil, och utsatte de palestinska gettonen för brutalt israeliskt militärstyre.

I bevakningen efter den 7 oktober ansågs palestinierna – länge offer för en illegal ockupation – vara helt skyldiga till sitt eget lidande. Att antyda något annat – att oroa sig för att ett folkmord håller på att utvecklas – var ett säkert tecken på antisemitism.

Sedan, när slakten intensifierades – när Gaza jämnades med jorden, sjukhus förstördes, befolkningen kollektivt straffades med en hjälpblockad – vacklade den officiella historien.

Så en ny berättelse fördes fram: om internationella ansträngningar att nå en vapenvila som avslutar ”våldscykeln”, om fokus på att säkra frigivningen av gisslan, om Hamas oförsonlighet.

Vi var tillbaka till den välbekanta ramen för en svårlöst konflikt, där båda sidor var skyldiga – även om palestinierna förstås mer.

Nu, när det blir omöjligt att fortsätta låtsas som att Israel vill ha fred, att ignorera det faktum att det utökar slakten, inte tyglar den, har mediestrategin ändrats igen.

När folkmordet når sitt ”slutstadium” – som de israeliska förintelseforskarna Omer Bartov och Amos Goldberg varnar för – har media i stort sett tappat intresset. Om det inte finns något sätt att anklaga båda sidorna för folkmordet måste det försvinna.

Och i medialand finns det alltid en annan historia som kan främjas. Det kommer alltid att finnas ytterligare en förstasida snarare än den mest oroande av alla, där västerländska ledare och media är fullvärdiga deltagare i den livestreamade utrotningen av ett folk.

 

BBC begraver nyheterna

Det är sammanhanget för att förstå medias kollektiva gäspning när de tre folkmordsrapporterna föll en efter en denna månad.

Israels anklagelser om att Amnestys rapport var antisemitiska var helt väntade. Vad som inte borde ha varit det var medias i stort sett likgiltiga svar.

BBC var en fallstudie i hur man begraver dåliga nyheter. Dess flaggskeppsnyhetsprogram på tv – den dominerande nyhetskällan för britter – ignorerade historien fullständigt.

Samtidigt nämnde dess stackars kusin, 24-timmarsnyhetskanalen, som drar en mycket mindre publik, Amnesty-rapporten, men rubricerade den: ”Israel avvisar ”fabricerade” påståenden om folkmord.”

Med andra ord, när BBC erbjöd mycket begränsad täckning, hoppade den över nyhetsberättelsen om Amnestys fynd och gick direkt till Israels förutsägbara, upprörda reaktion.

I en undersökning för Drop Site News förra veckan pratade Guardians kolumnist Owen Jones med 13 nuvarande och nyligen avgångna BBC-anställda. De sa att företagets bevakning av Gaza var kraftigt skev för att presentera Israels agerande i ett gynnsamt ljus.

I en WhatsApp-chatt för senior redaktörer, korrespondenter och producenter från BBC i Mellanöstern, skrev en deltagare – upprörd över rubriken ”tillverkade påståenden”: ”FFS! – Det är ett öppet mål för dem som säger att vi är rädda för att göra israelerna upprörda och fortsätter att lägga våra berättelser i en ”Israel säger”-narrativ.”

BBC:s webbplats, den överlägset mest inflytelserika engelskspråkiga nyhetskällan på nätet, ignorerade oförklarligt Amnesty-rapporten i 12 timmar efter att embargot hävts.

Redan då dök det upp som den sjunde punkten. För veckan därpå ingick den inte i ”Israel-Gaza”-indexet på hemsidans förstasida, vilket gjorde det osannolikt att det skulle hittas.

Detta mönster har länge varit sant i BBC:s bevakning av Israel och Palestina, men det har blivit mycket mer uppenbart sedan insatserna höjdes för Israel genom dess folkmord.

Som Jones utredning avslöjar har BBCs ledning strikt begränsat kontrollen över Gaza-bevakningen till ett litet antal journalister som är kända för att ha nära till Israels syn på händelser – och trots deras redaktionella roll provocerar de fram vad Jones kallar ett ”inbördeskrig” i BBCs nyhetsrum.

Noterbart är att Jones inte publicerade sin undersökning i Guardian, där det har förekommit liknande rapporter om personal som är indignerade över tidningens underlåtenhet att ge ordentlig vikt åt den folkmordsrelaterade karaktären av Israels handlingar.

 

Riggade algoritmer

Vad BBC har gjort är inte exceptionellt. Så fort ett ljus lyser in i de statliga och miljardärsägda mediernas mörka fördjupningar framträder alltid samma bild.

Förra veckan avslöjade en undersökning att Meta, företaget som äger Facebook och Instagram, avsiktligt riggade sina algoritmer för att undertrycka rapporter från de största palestinska nyhetskällorna efter Hamasattacken den 7 oktober 2023.

Palestinska nyhetsmedier såg sina synpunkter på Meta-plattformar sjunka avsevärt efter attacken – i genomsnitt med 77 procent – ​​när de borde ha förväntat sig att se ett mycket större intresse. Åsikterna från israeliska nyhetsmedier ökade däremot kraftigt.

Paradoxalt nog publicerades utredningen av BBC, även om forskningen framför allt initierades och utfördes av personalen på dess arabiska nyhetstjänst.

Också förra veckan avslöjade mer än ett dussin whistleblowers från Deutsche Welle, Tysklands motsvarighet till det statliga TV-bolaget BBC, för Al Jazeera att en kultur av rädsla råder i nyhetsrummet när det kommer till kritisk bevakning av Israel.

Liknande rapporter från whistleblowings personal har avslöjat den riggade bevakningen – alltid till Israels fördel – i andra stora nyhetsbyråer, från CNN till New York Times och nyhetsbyrån Associated Press.

I verkligheten kan samma skeva nyhetsagenda hittas i varje nyhetsrum i alla företagsmedier. Det kräver bara att whistleblowers träder fram och att det finns någon som är villig att lyssna och kan publicera.

Varför? För ett folkmord som utspelar sig i klarsynt kan inte fås att framstå som normalt utan en enorm ansträngning från institutionella medier för att blunda för sin publik. För att hypnotisera oss till likgiltighet.

 

Tillstånd av ångest

Alltför många av oss är mottagliga för denna process – och av ett antal anledningar.

Delvis för att vi fortfarande litar på dessa institutioner, även om deras främsta funktion är att övertyga oss om att de finns till för vår fördel – snarare än att de tjänar de större företagsstrukturernas intressen som de tillhör.

Dessa västerländska strukturer är investerade i resursstöld, tillgångsborttagning och förmögenhetskoncentration – allt, naturligtvis, på bekostnad av den globala södern – och de krigsindustrier som behövs för att göra detta plundring möjligt.

Men det är också en del av vår psykologiska makeup att vi inte kan upprätthålla uppmärksamhet på dåliga nyheter på obestämd tid.

Att se ett folkmord utvecklas vecka efter vecka, månad efter månad, och inte kunna göra något för att stoppa det, tar en fruktansvärd vägtull på vår mentala hälsa. Det håller oss i ett permanent tillstånd av ångest.

De företagsstrukturer som övervakar våra medier förstår detta alltför väl. Det är därför de odlar en känsla av maktlöshet bland sin publik.

Världen framställs som en förbryllande plats, där det finns oförklarliga onda krafter som agerar utan någon begriplig orsak för att förstöra allt som är bra och hälsosamt.

Media antyder att internationella angelägenheter är lite annorlunda än en omgång mullvad. Närhelst det goda västvärlden försöker lösa ett problem, dyker en annan ond mullvad upp i huvudet, oavsett om det är Hamas-terrorister, Hizbollah-terrorister, Syriens före detta diktator Bashar al-Assad eller Irans galna mullor.

Med detta som ram för folkmordet i Gaza, lämnas publiken att känna antingen att det som händer med palestinierna, hur skrämmande det än är, kan vara förtjänat eller att det är slöseri med energi och tid att investera för mycket oro. En annan kris kommer inom ett ögonblick som lika kräver vår uppmärksamhet.

Och så kommer det att bli. För det är precis så företagsmedia fungerar. Den erbjuder ett rullande band av dåliga nyheter, den ena förvirrande händelsen efter den andra – oavsett om det är en annan skamlig kändis, eller mördad skolflicka eller ett krigsutbrott.

Medias roll – anledningen till att stater och företag håller ett så hårt grepp om dem – är att hindra oss från att få en bredare bild av världen, en bild på vilken våra händer ser mycket mer blodiga ut än de ”terrorister” vi dömer över. En där en mäktig västerländsk elit, dess företagsimperium med huvudkontor i USA, driver planeten som inget annat än en rikedomsutvinningsmaskin.

Och så rycker vi, allmänheten i väst, på axlarna ännu en gång: över ”människans omänsklighet mot människan”, mot ”våldscykeln”, mot ”barbarerna vid porten”, mot ”den vita mannens börda”.

Nästan 15 månader senare har folkmordet i Gaza blivit helt normalt, det har blivit bara ytterligare en mindre rutinnyhet som begravs på insidan.

 

 

Originaltext: Another expert report finds Israel is committing genocide. The West yawns