Seyed Hossein Mousavian – Middle East Eye

 

I söndags tillkännagav USA:s president Donald Trump offentligt: ​​”Den amerikanska militären genomförde massiva precisionsattacker mot de tre viktigaste kärnkraftsanläggningarna i den iranska regimen: Fordow, Natanz och Isfahan. Jag kan rapportera till världen att attackerna var en spektakulär militär framgång. Irans viktigaste kärnkraftsanrikningsanläggningar har fullständigt och totalt utplånats.”

Efter attacken varnade FN:s generalsekreterare António Guterres för att USA:s våldsanvändning mot Iran idag är en farlig eskalering i en region som redan är på gränsen – och ett direkt hot mot internationell fred och säkerhet.

Den 13 juni inledde Israel en serie samordnade luft- och cyberattacker riktade mot viktig iransk kärnkrafts- och militärinfrastruktur, vilket dödade flera kärnkraftsforskare och högt uppsatta militära befälhavare. Som svar svarade Iran med hundratals missil- och drönarattacker mot militära och underrättelseanläggningar i Israel.

Israels huvudmål handlade inte om Irans kärnkraftsprogram. Sedan början av 1990-talet har den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu upprepade gånger varje år hävdat att Iran skulle bygga en atombomb inom ett eller två år.

Detta har varit en lögn som upprepats i över 30 år. Sanningen är att Netanyahus huvudmål genom att attackera Iran är att störta regeringen, skapa instabilitet i landet och förvandla Iran – liksom Syrien, Libanon och Libyen – till en misslyckad stat och sedan bryta sönder den.

Konsekvenserna av amerikanska och israeliska militära attacker kommer att hemsöka regionen, och därefter, i åratal framöver. Här kommer jag att belysa de viktigaste konsekvenserna av en sådan attack.

 

Netanyahus fälla

Det råder ingen tvekan om att Israel samordnade sin attack mot Iran med USA, Europa och Nato, och fortsatte kriget med deras direkta och indirekta stöd. Netanyahu har försökt dra in USA i ett krig med Iran sedan 1990-talet, men alla amerikanska presidenter undvek en sådan fälla.

Under Netanyahus påtryckningar avskaffade Trump Iran-kärnavtalet, som antogs genom FN:s säkerhetsrådsresolution 2231, under sin första mandatperiod och inledde en militär attack mot Irans kärnkraftsanläggningar bara några månader in i sin andra mandatperiod.

Netanyahu berömde Trumps beslut att attackera Iran. ”Grattis, president Trump. Ert djärva beslut att attackera Irans kärnkraftsanläggningar med USA:s fantastiska och rättfärdiga makt kommer att förändra historien”, sa han.

Ironiskt nog kom attacken efter att Trumps särskilda sändebud, Steve Witkoff, och Irans utrikesminister Abbas Araghchi enades om att de tre första rundorna av kärnkraftssamtal i Oman och Italien kunde vara en trovärdig grund för ett avtal.

En informerad iransk källa berättade för mig: ” De viktigaste delarna av avtalet mellan Witkoff och Araghchi nåddes under tre förhandlingsrundor i Muscat och Rom. Avtalet var följande: Iran skulle acceptera maximala kärnkraftsinspektioner och transparens, inklusive implementering av tilläggsprotokollet och tilläggsavtalskoden 3.1 – de högsta internationella mekanismerna för att inspektera ett lands kärnkraftsprogram.”

Källan tillade: ”För det andra skulle Iran konvertera eller exportera sitt befintliga lager av 60 procent anrikat uran, vilket är tillräckligt för att bygga 10 atombomber. För det tredje skulle Iran stoppa sin nuvarande högnivåanrikning vid 60 procent och 20 procent och reducera den till nivån för civila ändamål, vilket är 3,67 procent. Slutligen skulle Iran samarbeta fullt ut med IAEA för att lösa alla tekniska oklarheter.”

”I gengäld skulle USA häva de kärnkraftsrelaterade sanktionerna. Man kom överens om att de tekniska teamen från båda sidor skulle utarbeta det slutliga avtalet baserat på dessa fyra punkter. Men plötsligt, efter ett samtal mellan Netanyahu och Trump, slutade den amerikanska sidan att skicka sitt tekniska team till Muscat och krävde, i en helomvändning i sin position, ett fullständigt nedstängande av Irans fredliga anrikningsprogram.

”Denna förändring försenade avtalet tills Trumps tvåmånadersfrist löpte ut – och medan den sjätte omgången var satt till dag 63, inledde Israel en attack mot Iran på dag 61. Detta var Israels fälla – utformad för att dra in USA och Trump i ett krig med Iran.”

 

Israels misslyckande

Utrikesministrar från Storbritannien, Frankrike och Tyskland, samt EU:s höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, Kaja Kallas, höll samtal med Araghchi på fredagen och gick med på att träffas igen inom en vecka.

E3/EU-ministrarna uppmuntrades att träffa den iranska utrikesministern eftersom Trump den 19 juni gav ett tvåveckorsfönster för diplomati.

”Förra veckan, var vi i förhandlingar med USA när Israel beslutade att spränga den diplomatin. Den här veckan förde vi samtal med E3/EU när USA beslutade att spränga den diplomatin. ”Vilken slutsats skulle du dra?” skrev Araghchi till Storbritannien och EU:s höga representant.

”USA:s beslut att attackera Iran visar att Israel inte bara misslyckades i sin 10 dagar långa militära operation mot Teheran, utan var på gränsen till nederlag. Varför skulle USA ingripa om Israel inte hade varit i en kris?

Israel, det enda landet i Mellanöstern som faktiskt besitter kärnvapen, med så många som 400 atombomber enligt vissa uppskattningar, kan inte trovärdigt påstå att de kämpar mot kärnvapenspridning.

Dessutom har alla rapporter från Internationella atomenergiorganet (IAEA) och amerikanska underrättelsetjänster under de senaste 20 åren konsekvent bekräftat att det inte finns några bevis för att det iranska kärnvapenprogrammet strävar efter vapenförädling.

”Vi har för närvarande, om du frågar mig, inga konkreta bevis för att det finns ett program, eller en plan, att tillverka ett kärnvapen”, sa FN:s kärnvapenchef.

Den viktigaste punkten är att det inte fanns något omedelbart och allvarligt hot. Påståendet att Iran har tillräckligt med anrikade lager för att bygga 10 bomber på två veckor är bara hälften av sanningen.

Den andra hälften är att – även om Iran bestämde sig för att bygga en bomb – skulle det ta dem ett till två år att utveckla leveranssystemen, såsom kärnvapenstridsspetsar. ”Det fanns inget överhängande hot om att Iran vapenförsåg sitt kärnvapenprogram innan Israels attack började”, enligt American Arms Control Association.

 

NPT: Ett politiskt verktyg

Detta är första gången som två kärnvapenbeväpnade länder har inlett en militär attack mot ett icke-kärnvapenland.

Detta visar att icke-spridningsavtalet (NPT), specifikt för USA och Israel, bara har använts som ett politiskt verktyg.

”Israel attackerades inte av Iran – de startade det kriget; USA attackerades inte av Iran – de inledde den här konfrontationen vid denna tidpunkt”, sa Trita Parsi, vice vd för Quincy Institute.

Den amerikanska militära attacken mot Iran är ett tydligt brott mot FN-stadgan. ”USA, en permanent medlem av FN:s säkerhetsråd, har begått ett allvarligt brott mot FN-stadgan, internationell rätt och icke-spridningsavtalet genom att attackera Irans fredliga kärnkraftsanläggningar”, sa den iranska utrikesministern.

Trumps nationella säkerhetsteam misslyckades antingen med att korrekt bedöma konsekvenserna av en amerikansk militär attack mot Iran, eller så kunde de inte avskräcka Trump.

 

En ny kärnvapenstrategi

I vilket fall som helst har denna händelse ytterligare avslöjat Netanyahus inflytande över Vita huset.

”Detta krig provocerades fram av Benjamin Netanyahu för sin egen politiska överlevnad, och Donald Trump har villigt gett honom amerikansk militärmakt för att förlänga det. USA är inte någons ombudsarmé, och våra trupper är inte förhandlingsobjekt”, sa kongressledamoten Bonnie Watson Coleman.

Utsikten från Teheran är att attackerna från dessa två kärnvapenbeväpnade länder avslöjade att NPT inte bara inte har något verkligt värde, utan faktiskt är skadligt. Länder som Nordkorea, Indien, Pakistan och Israel, som avvisade fördraget och utvecklade kärnvapen, har förblivit immuna mot militära attacker med kärnvapen.

Det är bara naturligt att Iran, efter den militära attacken från Israel och USA, kommer att ompröva sin kärnvapenstrategi, inklusive sitt fortsatta medlemskap i NPT.

Iran har lidit irreparabel skada, men de negativa konsekvenserna av denna attack är inte begränsade till enbart Iran – de kommer också att skada USA och äventyra regional fred och säkerhet. Det nuvarande kriget kanske inte har någon tydlig vinnare eller förlorare.

Istället står både Iran och Israel, tillsammans med USA, inför utsikterna till ömsesidig förstörelse, regional destabilisering och långvarigt nationellt trauma. I ett sådant scenario skulle alla parter förlora mycket mer än de någonsin skulle kunna vinna.

Det internationella samfundet måste agera beslutsamt för att nedtrappa situationen. Underlåtenhet att göra det riskerar att kasta Mellanöstern – och eventuellt även utanför – in i en katastrofal konflikt.

 

 

Original text: After US attack, Iran could reconsider its nuclear strategy