Allt börjar med bismillah, i Guds namn

Ordet basmala betecknar ett populärt islamiskt formspråk, omöjligt att översätta eftersom det lämpar sig för en myriad av situationer. Inom
ramen för Koranen präglas basmalan av en kontrovers bland lärda.

I en översättning av Koranen översätts det som ”I Guds namn, den Barmhärtige, den Nåderike. Men de har också översatts till ”I Guds namn, den
barmhärtige i huvudsak och par excellence”.

Vi kan multiplicera exemplen, vi kommer bara att förfina subtiliteterna om den gudomliga barmhärtigheten i islam. Det räcker här att veta att
basmala är formeln som introducerar korantexten. I förlängningen introducerar den varje medveten handling av muslimen. Eftersom en handling
som inte börjar med basmala är ”en avskuren handling”, ”en handling berövad på välsignelse” säger hadithen.

En avgörande roll i Koranens uppenbarelse

Vi säger bismillah innan vi läser koranen, för att gå upp ur sängen eller för att börja äta. Vi säger också bismillah för att offra ett djur
eller för att starta en bil. Användningen är sådan att bismillah har tagit betydelsen av ”jag börjar”, eller ”Vi går”. Beroende på
sammanhanget betyder bismillah ”Snälla kom in” eller ”Tala, jag lyssnar”.

Bismillah spelar en avgörande roll i Koranens uppenbarelse. För profeten får två typer av uppenbarelser. Vissa är hadith qudsi, andra är
verserna i Koranen. Hadith qudsi är ett gudomligt budskap formulerat med profetens ord. En form av kanalisering jämförbar med vad vi känner
till från bibelns verser.

Profetens följeslagare kunde känna igen Koranens uppenbarelse eftersom den alltid börjar med basmala. Detta placerar denna formel i centrum
för en kontrovers om dess plats i surorna. Det är den första versen i suran för vissa, den är inte en del av suran för andra. Konsekvensen är
en liten förskjutning i numreringen av verserna.

I praktiken börjar alla suror med basmala utom sura 9 (At-Tawba). Detta är en annan källa till kontroverser. För vissa borde sura 9 inte
existera eftersom det är en del av 8. De säger att det finns 113 suror i Koranen. Annars finns det 114 suror i denna bok.

Visst, sura At-Tawbah (Ånger) introduceras inte av basmalan. Å andra sidan har sura 27 (An-Naml, Myrorna) en basmala i rubriken och en i vers
30. I slutändan är basmalan en Koran vers för alla. Det kommer bara tillbaka en gång för vissa och 114 gånger för andra.

Ingenting börjar innan, allt börjar efter Hans namn

Basmalan förkroppsligar en modell, ett sätt att se den värld som islam präglar samvetet med. En värld där ingenting är slumpmässigt, där allt
har mening under förutsättning att det är underkastat Gud. I basmalas värld blir det vanligaste, det mest meningslösa initiativet en bön som
introduceras av basmalan. Ödmjukhet är grunden för denna värld, för ingenting börjar innan, allt börjar efter Hans namn.

Basmalan framkallas i den första koranens uppenbarelse: LÄS I din Herres namn, Han som har skapat… (96:1) Denna privilegierade status
förklarar att vi kallar basmala familjefirande traditionen som firar början av Koran lärande.

Beroende på kultur sker detta didaktiska korandopet när barnet går in i en studiecirkel eller precis efter att ha lärt sig sura Al-Fatiha. I
det senare fallet talar vi om Fatiha eller basmala ceremoni. Detta ögonblick är minnesvärt i en muslimsk familj. Barnet får gåvor, ofta en
Koran som blir hans följeslagare i studiet av det gudomliga ordet.

Barmhärtighet (rahma) förkroppsligar den gudomliga viljan som föregår tillvaron

Slutet på basmalan, ”den Barmhärtigaste, den Nåderike” är vers 2 av Sura Al-Fatiha. Två gudomliga egenskaper hos roten rahma som ordet
”barmhärtighet” inte är tillräckligt för att uttrycka. Eftersom rahma är den initiala impulsen som ligger till grund för all existens. Salah
Eddine Kechrid relaterar det till Gud i termer av väsen och förträfflighet.

Det är äventyrligt att tala om gudomligt väsen. Men om man skulle ge efter för frestelsen, är rahman det som kommer närmast. Ty i hans
oändliga majestät är Gud Herre över Allt som skapas genom Rahma (barmhärtighet). Ett sinne mindre fyllt med trångsynthet skulle tala om en
impuls av gudomlig kärlek. För rahma är impulsen av gudomlig kärlek som livet växer ur. Den förkroppsligar den gudomliga viljan som föregår
tillvaron. Denna väsentliga vilja utan vilken ingenting är. Rahma är det primära energitillståndet som ligger till grund för all
manifestation av Gud i hans skapelse.

Vi använder hänförda formler och absoluta superlativ för att närma oss en verklighet som undkommer vår användning av konceptualisering. Att
hitta rätt ord på svenska blir muslimens problem efter den kristna. När det ändrades från latin uppfann kristendomen ordet ”barmhärtighet” på
1100-talet. Mercy beskriver ordet rahma med risker för feltolkning.

Dess historia och dess användning placerar barmhärtighet som en attityd av vänlighet, av generositet mot andras elände. I Bibeln är Gud
riktmärket för denna dygd, Gud gynnar barmhärtighet i hans handlingar med människor. Genom att utöva barmhärtighet försöker den kristne att
kommunicera med Gud, att närma sig honom och vinna kungariket.

Denna kristna barmhärtighet är inte Koranens rahma. I basmalan är den barmhärtige varken ett generöst svar eller en förlåtelse som ges. Det
har inget med misär att göra. Men dessa vackra föreställningar finns i rahma såväl som andra gudomliga föreställningar. Men rahman ska ses
bortom dess dimension av mänskliga dygder. Det är bara en gudomlig dygd.

I den andra versen i sura Al-Fatiha kommer vi att återkomma till ordet rahma i detalj. Vi kommer att se naturen i skuggan mellan Rahman och
Rahim. Information som är giltig för basmalan men som vi förstår bättre genom att ta ett steg tillbaka som vers 2 tillåter oss att ta.

Det bästa av beröm är Hans. Han är den barmhärtige, den barmhärtige, den självförsörjande. Han behöver ingen. Alla behöver Honom eftersom Han
håller världarnas öde i sina händer. Det är Han som är vår Gud, genom Honom har vi tro. Led oss på barmhärtighetens väg, Bismillahs väg,
framgångens väg. Amin.