Dervischens Taverna

För länge sedan, när folk levde fortfarande ett nomadliv, livet gick under skyddet av enkla tält och man letade efter den mest lämpliga betesmarken för boskapen, korsade en beduinfamilj öknen.

Fadern, känd i regionen för sin godhet och visdom, samlade alla sina söner och döttrar, svärsöner och svärdöttrar och alla barnbarn, han bad alla att lasta sina tillhörigheter på kamelerna och sätta igång med en resa för att leta efter en ny destination. Men under resan, kamelen som bar alla skatter han hade samlat under många år av ansträngningar, snubblade och föll, och alla juveler föll på den fina sanden.

Mannen, när han såg vad som hade hänt, kallade sin familj och sade till dem: ”Titta, det är alla skatter som jag har samlar för er. Alla ska ta det ni gillar mest och ska behålla det.” De gjorde som han sa och den ene tog en krona, men han tittade först på sin far efter hans tillåtelse. En annan tog en spira och begärde också tillstånd. Vissa tog guldringar, andra tunikor av fina tyg, halsband, armband och andra smycken. Bara den minsta av bröderna var obeveklig kvar bredvid fadern. Men när mannen insåg det tittade han på sin son och frågade: ”Varför hämtar du inte det du gillar mest?” ”Far”, sa den lilla pojken, ”Kan jag verkligen få det jag allra mest vill ha?” ”Självklart, min son, ta den skatt du vill.” Då ställde sig den lilla pojken framför honom och kramade honom hårt och sade: ”Far, du är min enda skatt.” Och pappan som rördes i djupet av sitt hjärta, kramade också sin son mot bröstet, oförmögen att hålla tillbaka tårarna.”

Fadern representerar i denna historia Gud, som har erbjudit oss alla sina skatter. Och sonen är den frommes själ som trots att han kan välja vad som helst bland dem, väljer han Honom som han vet är den största av alla skatter, så omfamna denne Honom mot ditt bröst utan att titta på något annat.