Victoria Jorrat – Webislam
Lin kände sig energisk och optimistisk denna morgon. Efter så många år av lidande anade hon att något bra skulle hända. Hon hade äntligen hittat ett jobb relaterade till hennes utbildning och hon skulle aldrig arbeta mer med sina föräldrar på den tråkiga basaren som luktade plast. Nu kunde hon bevisa att invandrare har också drömmar, de jagar dem och… som i hennes fall, finns det hopp om att se dem uppfyllda. Hon hade äntligen fått ett jobb som skådespelerska. De sade till henne på intervjun att det inte spelade någon roll att hon var kinesiska så länge hon talade svenska.
Men samma morgon såg inte lika lovande ut för Khalil. Han saknade sitt studentliv. Han hade haft många framgångar under sin karriär och hans utbildning hade alltid åtföljts av bra jobb som översättare. Men nu, hemma, spelade det inte någon roll att han hade en doktorand i moderna språk. I ett land ödelagd av kriget är det mycket svårt att uppnå de målen man sätter upp. Det är mycket svårt att hitta ett jobb som översättare i ett land där de flesta av dess invånare inte ens har ett pass. Men Khalil gav inte upp i första taget och fortfarande efter två år, fortsatte han att stiga upp varje morgon för att hitta ett jobb, vissa morgnar mer optimistisk än andra. Men kanske denna morgon, även om det inte verkade alls lovande, skulle han få någon intressant erbjudande.
Hassan och hans hustru hade haft en dålig natt. De senaste två veckorna kunde de inte vila fridfulla som vanligt … alltför många orosmoln flög kring deras drömmande själar. Hassan hade arbetat i mer än trettiofem år på en bilverkstad han ärvt från sin far. Han hade arbetat hårt men han såg alltid belöningen. Hans fru beredd yoghurt hemma och sålde det i grannskapet. Med sina besparingar hade de kunnat skicka sin ende son att studera i Europa. Att se deras son komma tillbaka som kirurg, barnläkare eller neurolog betydde för dem att bli belönade för var och en av sina ansträngningar. Därför litade de på honom blint.
Hassan tog en paus på jobbet för att äta frukost och då ringde hans son honom från Europa. ”Pappa, jag har bekräftat det, det är säkert! Nu behöver vi bara göra vår del” sade han med säker ton. Mannen lät det inte dröja och bestämde sig för att hitta en bra översättare i området.
Khalil lämnade just moskén, han hade precis bett middagsbönen, när en äldre och lite nervös man kallade honom på hans mobil. ”Jag vill att du kommer till mitt kontor för att diskutera en känslig fråga. Jag har en mycket viktig affär på gång i Sverige och det är bråttom.” Han ville fråga mer men Hassan kunde inte ge fler detaljer per telefon. ”Jag försäkrar dig att när du har slutfört dina tjänster och löst frågan kommer du att få bra betalning.”
Det hände så att vid den tidpunkten hade Khalil en bil till hands, så han åkte till denna konstiga ”affärsmans” by.
”Min son har deltagit i en online tävlingar och vann 800 000 euro. Han hade mycket tur! Han fick svara på bara på några frågor och han var den lycklige. Sedan betalade vi en avgift och idag har de meddelat att kan ringa deras kontor när som helst. Men kontor ligger i Sverige och vi talar inte svenska.”
Khalil förstod genast att något mycket märkligt var på gång… Online tävling? 800 000 euro? Han skulle nu göra samtalet till Sverige men innan hade han frågat Hassan vad han menade exakt med ”en avgift.”
”Vi var tvungna att betala en deposition på 20 000 euro för formaliteterna. Det spelar inte någon roll, vi kommer att få det tillbaka med priset! Vet du hur mycket är 800 000 euro?” sade mannen upphetsad.
Khalil bestämde sig för att varna mannen, vars hopp hölls vid liv till sista stund. ”Hela den här historien är mycket märkligt, kanske ni har blivit utsatt för ett bedrägeri.” Men Hassan hade bråttom med att få honom att ringa: ”Unge man, oroa dig inte, jag har skickat in alla handlingar. De är tillförlitliga, och jag har betalat mycket för att underlätta processen. Du kommer också att få din del. Sätt i gång och ring!”
”Hallå?” sade en kvinnlig röst med en utländsk brytning. ”God eftermiddag, kan jag få tala med Fröken Maria?” ”Ja, det är jag.” ”Kan du berätta vad heter företaget du arbetar i? Var ligger exakt ert kontor? frågade Khalil envist. Men hon undvek svara på frågorna och det enda hon upprepade gång på gång var: ”Grattis, du har tur! Grattis, du har tur!” Och efter några besvärliga minuter med att försöka få någon information, lade han på luren, generad, som om de hade lurat honom.
”Hur mycket är jag skyldig?” frågade Hassan modfälld och förödmjukad efter att ha andats ut djupt några gånger när han tänkte på sin klumpiga naivitet… och hans 20 000 euro. ”Oroa er inte, ni är inte skyldig mig något.” Khalil var ledsen när han lämnade kontoret och återvände hem… han tänkte en del på vägen och bestämde sig för att hålla händelse hemligt för evigt. För Lin var denna hennes första och sista dag å sitt nya arbete… att svara på konstiga telefonsamtal framför en säkerhetskamera var inte alls ett arbete skådespelerska.
