Koranen nämner flera gånger att troende bildar en gemenskap (21:92, 23:52), den bästa av alla (3:110), en gemenskap av de rättfärdiga
(2:143, 7:181) som har tro, ropar till det goda, befaller det rätta och förbjuder den anklagbara (3:104, 3:110) och som vägleder andra
enligt sanningen (2:143, 7:181). Det är förmodligen därför vi ofta hör att det bara finns en islam.

När man diskuterar en teologisk aspekt eller en religiös praxis och frågar man andra efter deras syn på exempelvis muslimer som presenterar
sig som progressiva eller som sufi, kommer det alltid att finnas någon som säger att de inte kan ha en specifik eller annorlunda åsikt
eftersom det bara finns en islam.

På sociala nätverk är många de som påstår sig tala för hela muslimska samfundet, uttalar sig bestämd om ”vad Islam säger” eller vägrar att
överväga vissa synpunkter, eftersom de inte återspeglar ”det som Islam säger”. Att lägga till en beteckning till ordet ”islam” som
”progressiv islam” eller ”liberal islam” är för vissa oacceptabelt. Andra går ännu längre och hävdar att de som inte följer ”vad islam
säger” inte är sanna muslimer, och till och med försöker korrumpera ”sann islam”.

Ändå är denna ”unika islam” ideologi en myt. Vi kan bara säga att det bara finns en islam om vi antar en heltäckande definition av det
muslimska samfundet så att det inkluderar alla som tror på Guds absoluta enhet och budskapet från profeten Muhammad. Detta
tillvägagångssätt är naturligtvis helt giltigt, men inom dessa mycket breda gränser täcks nödvändigtvis olika åsikter och metoder och det
är därför inte acceptabelt för förespråkarna för en islam.

Islam har alltid varit mångfaldig

Islam och dess praxis är mångfaldig och har alltid varit det. Islam har sedan dess födelse korsats av en mängd strömmar som ibland
presenterade fundamentalt olika visioner på vissa, och även på många, teologiska frågor eller praktisk tillämpning av de regler som Gud
fastställde. Förutom naturligtvis sunni och shia är det mest uppenbara exemplet att det hittills finns fyra stora juridiska skolor
(madhaber) inom sunni-islam, var och en med olika tolkningar av muslimsk lag. På samma sätt var och är fortfarande många muslimska
teologiska skolor, några av dem såsom Maturidism, Murjism eller Mutazilism, föregångare till Acharism, den dominerande teologin för dagens
sunniström.

Är alla dessa tankeströmmar förlorade? Nej, Koranen påminner oss om att Gud inte motsatte sig att de troendes gemenskap delades och
uppenbarade skillnader (2:213, 5:48, 10:19, 11:118, 16:93, 42:8). Bland var och en av dessa samhällen finns goda människor och andra som
inte är det, och varje människa testas så att han eller hon kan hitta sin väg till Gud (5:48, 6:159, 7:168).

I slutändan kommer alla att kunna återvända till Gud, och vem som helst, oavsett samhälle, som gör goda gärningar medan de tror kommer att
belönas och upplysas av Gud (5:48, 21:93-94, 45:28-30). Förresten, samhällen som pga. fåfänga håller fast vid sina egna sanningar, som
söker strid och rivalitet, de som är orättvisa, kommer att straffas (2:213, 23:53, 30:32).

Dessutom, som Omero Marongiu-Perria mycket väl förklarade i sitt bidrag till La Casa del Hikma (fransk videoserie om islam), kan en
muslimsk gemenskap endast göra anspråk på att vara verkligt ”den bästa” om dess medlemmar gör de ansträngningar som krävs för att
praktisera religionens värderingar.

På samma sätt påminner Koranen oss tydligt om att frälsningen är individuell och inte kollektiv, den som, man eller kvinna, oavsett sin
gemenskap, har tro, det vill säga att han/hon tror på Guds absoluta enhet utan att associera Honom med andra och göra goda verk kommer in i
himlen och lider ingen orättvisa (2:62, 4:122-124, 4:173-175, 5:48, 5:69, 22:17, 23:99-103, 35:18). Några av dessa verser gäller alla
troende, men även de som specifikt hänvisar till judar och kristna måste nödvändigtvis tolkas analogt som en vägledning som gäller även för
muslimer. Frälsning kräver därför inte att en person ska vara medlem i en specifik grupp av troende.

Så det finns inte, och har aldrig funnits, en monolitisk och oföränderlig islam. Alla försök att införa en enda ideologi misslyckades i
slutändan, och det gjorde det också inom islam. Till exempel mihna händelse, under vilket kalifen al-Maamun försökte påtvinga alla en viss
teologisk tolkning av Koranens natur (dessutom främst av politiska skäl), som inte ens varade 20 år.

Den unika islam, den muslimska versionen av den unika tanken

Trots Koranens budskap verkar dock många muslimer frukta en uppdelning av det muslimska samfundet. Att främja myten om en islam är att
skapa en ”unik islam”, den muslimska formen av den unika tanken. Förespråkarna för denna islam verkar inte inse att deras enda islam helt
enkelt är deras egen version av islam eller den mainstream de följer. För dem är detta tillvägagångssätt lugnande, reflektion och debatt är
värdelösa, ifrågasättande omöjligt och motsägelse oacceptabelt.

De som förespråkar förekomsten av en islam bjuder ofta in sina motståndare, som presenteras som okunniga, att studera texterna från
muslimska forskare. Men att läsa dessa forskare, ofta med olika åsikter, identifierar inte en enda islam, om man inte begränsar studien
till några av dem, noggrant utvalda för deras liknande åsikter. Även konsensus (ijma) är inte enhälligt, juridiska skolor och traditionella
forskare har olika åsikter om vilka som ska uppnå konsensus. För vissa är det samförståndet eller konsensus inom det muslimska samfundet
som helhet som är källan till lag, medan för andra är det bara profetens följeslagare eller forskare från Medina som ska uppnå konsensus
för att definiera lagen. Bland forskare finns det därför inte ens enighet om källan till konsensus.

Förespråkarna för en islam glömmer att en absolut sanning är bevarandet av okunnighet. Ju mer vi gräver in i ett ämne, desto fler frågor
finns det. Vad de kallar för lärandet är inte användningen av kritiskt resonemang, utan bara den passiva upptagningen av åsikter från vissa
forskare. Men i Koranen uppmanar Gud många gånger människor att använda sitt förnuft och tanke för att göra oberoende bedömningar, att väga
för- och nackdelar för att agera intelligent och att tänka självständigt (t.ex. 2:44, 2:164, 2:197, 3:7, 3:190, 5:100, 6:50, 10:16, 11:114,
12:2, 12:111, 13:3-4, 14:52, 16:11- 12, 16:67, 17:41, 20:54, 23:80, 30:21, 30:28, 34:46, 35:37, 37:155, 38:29, 39:18, 40:67, 43:3, 45:13,
54:17, 57:17, 59:21, 65:10, 67:10, 89:5).

Det är naturligtvis ingen fråga om att utplåna åsikter och rekommendationer från forntida kunniga och teologer. De har ofta arbetat med
hängivenhet, tro och visdom. Men att hävda att Guds ord tolkades på ett fullständigt och definitivt sätt av de förflutna lärarna är att
begränsa det gudomliga ordet i sig. Om intellektuella och teologer, många och flitiga, skulle kunna definiera Guds avsikt på ett slutgiltigt
sätt, skulle detta innebära att den är begränsad, eftersom människor kunde förstå den definitivt. Nu är Guds ord och avsikter otydliga,
oändliga och obegränsade. Att hävda att de förgångna kunniga lyckades, även kollektivt, att helt förstå dem är att begränsa, inte bara Guds
ord utan också Gud själv.

Mångfald är en källa till rikedom

Det är dock viktigt att skilja på meningsskiljaktighet och mångfald. Även om uppdelningen i samhällen inte generellt kritiseras av Koranen,
presenteras meningsskiljaktighet mer negativt. Meningsskiljaktighet är dock utestängning. Det leder till konflikt och avvisande av den
andra. Å andra sidan är mångfald inkluderande, och olika åsikter eller tolkningar betraktas konstruktivt och ses som källor till rikedom.

Som anges av Cyrille Moreno Al Ajami är mångfalden bland de troende en styrka för samhället, eftersom det möjliggör en dialog och en
öppenhet som gör att var och en kan utveckla sin tro och konkurrera i goda gärningar. Så det är meningsskiljaktighet som avvisar den andra
som ska förbjudas … och det just det de som förespråkar den ena islam gör, som systematiskt anklagar för vilseledande eller behandlar som
korrumperande de vars åsikter de inte delar.

De som främjar en unik islam, trots sin uppenbara säkerhet och påstådda rättfärdighet, är omedvetna livrädda över framväxten av nya idéer
som förespråkar en annan islam. Deras rädsla och deras vägran eller deras oförmåga att ifrågasätta sig själva förklarar de respektlösa
reaktionerna, till och med ibland våldsamma, som alla muslimska reformister tyvärr måste leva med. Måste vi påminna om att vissa muslimer
uppmuntrade mordet på liberala tänkare som till exempel Nasr Abu Zayd och Fazlur Rahman? Eftersom den unika islam inte tolererar dialog är
dess enda lösning i bästa fall att ignorera, oftare att hota och förringa, men tyvärr ibland också att försöka eliminera alla sken av
mångfald.

De som främjar den unika islam gör det ibland i ett försök att presentera en till synes enad front gentemot ”islams fiender”, en kategori
som för vissa kan innebära öppet islamofobiska rörelser och för andra de västerländska samhällena som helhet. Naturligtvis är det bra att
vara enade i en konfliktsituation. Men denna önskan om enighet kan inte och får inte dölja skillnaderna mellan muslimer. Så länge dessa
skillnader förstås med tolerans av andra muslimer, står de inte i vägen för en gemensam front. Tvärtom, en islam som ses som en totalitär
ideologi, kommer bara att ge argument till dem som bekämpar den.

Islam har alltid kännetecknats av mångfald. Att låtsas annorlunda är att visa blindhet, ibland omedveten eftersom det dikteras av rädsla,
arrogans eller lathet, ibland frivilligt eftersom det kommer från en önskan om dominans. Den unika islam, förutom att vara en myt, är
extremt farlig, inte bara för de samhällen där muslimer bor, utan också för de muslimer som bor där och för islam själv. En religion där
dialog och utbyte av idéer hånas eller förtrycks stagnerar och dör. För icke-muslimer ses totalitär islam som ett hot. För många muslimer
kommer en unik islam i slutändan att ses som en källa till förtryck. Endast Gud är helt unik. Låt oss överlåta dess mångfald till hans
religion.

Anteckningar:

Baudouin Heuninckx är doktor i juridik, doktor i samhällsvetenskap, författare, föreläsare, oberoende konsult och forskare vid flera
akademiska institutioner, medlem i Association pour la Renaissance de l’Islam Mutazilite (ARIM), och sitter i styrelsen för Voice of an
Enlightened Islam (VIE) vid Fatima moské i Paris Frankrike.