Den palestinska Nakba (”Katastrofen”) – Snabbfakta

IF Redaktion

 

  • Nakba (”katastrof” på arabiska) hänvisar till den våldsamma utvisningen av ungefär tre fjärdedelar av alla palestinier från sina hem och hemland av sionistisk milis och den nya israeliska armén under staten Israels etablering (1947-49).
  • Nakba var en avsiktlig och systematisk handling avsedd att upprätta en judisk majoritetsstat i Palestina. Inbördes använde sionistiska ledare eufemismen ”överföring” när de diskuterade planer för vad som idag skulle kallas etnisk rensning.
  • Rötterna till Nakba och de pågående problemen i Palestina/Israel idag ligger i framväxten av politisk sionism i slutet av 1800-talet när några europeiska judar, influerade av nationalismen som då svepte över kontinenten, beslutade att lösningen på antisemitismen i Europa och Ryssland var upprättandet av en stat för judar i Palestina. De började emigrera till Palestina som kolonister, där de började fördriva inhemska muslimska och kristna palestinier.
  • I november 1947, efter andra världskriget och Förintelsen, godkände det nybildade FN en plan för att dela upp Palestina i judiska och arabiska stater, mot viljan hos majoriteten av den palestinska arabiska befolkningen. Det gav 56 % av marken till den föreslagna judiska staten, trots att judarna endast ägde cirka 7 % av den privata marken i Palestina och endast utgjorde cirka 33 % av befolkningen, av vilka en mycket stor andel var nyligen invandrade från Europa. Den palestinska arabiska staten skulle skapas på bara 42 % av Palestina, även om muslimska och kristna palestinier utgjorde en stor majoritet av befolkningen och var ursprungsbefolkning i hela landet. Jerusalem skulle styras av en särskild internationell administration. (Se här för karta över delningsplanen och 1949 års vapenstillestånd.)
  • Nästan omedelbart efter att delningsplanen godkänts började utvisningen av palestinier av sionistisk milis, månader innan arméerna i grannarabstaterna blev inblandade. När dessa miliser och den nya israeliska armén slutade täckte den nya staten Israel 78 % av Palestina. De återstående 22 %, bestående av Västbanken, östra Jerusalem och Gaza, föll under Jordaniens respektive Egyptens kontroll. Under kriget 1967 ockuperade den israeliska militären Västbanken, östra Jerusalem och Gaza, som Israel började kolonisera kort därefter.

 

Nakba med siffror

 

  • Mellan 750 000 och en miljon: Antalet palestinier som fördrevs från sitt hemland och gjordes till flyktingar av sionistisk milis och den nya israeliska armén under Israels etablering (1947-49), vilket uppgick till cirka 75 % av alla palestinier.
  • Mellan 250 000 och 350 000: Antalet palestinier som drivits bort från sina hem av sionistisk milis mellan antagandet av FN:s delningsplan den 29 november 1947 och etableringen av Israel den 15 maj 1948, innan kriget bröt ut med grannländerna, arabiska stater.
  • Flera dussin: Antalet massakrer på palestinier utförda av sionistisk milis och den israeliska armén, som spelade en avgörande roll för att få många palestinier att fly till sina hem.
  • Mer än 100: Antalet palestinier, inklusive dussintals barn, kvinnor och äldre, massakrerade i den palestinska staden Deir Yassin nära Jerusalem den 9 april 1948 av sionistisk milis ledd av de blivande israeliska premiärministrarna Menachem Begin och Yitzhak Shamir. Massakern i Deir Yassin var en av de värsta grymheterna som begicks under Nakba och ett avgörande ögonblick i Israels etablering som en judisk majoritetsstat, vilket utlöste palestiniernas flykt från sina hem i och runt Jerusalem och utanför. Massakern i Deir Yassin uppmärksammas årligen av palestinier runt om i världen.
  • Ungefär 150 000: Antalet palestinier som stannade kvar inom vad som blev Israels gränser 1948, en fjärdedel av dem internflyktingar. Dessa palestinier (ibland kallade ”israeliska araber”) beviljades israeliskt medborgarskap men fråntogs det mesta av sitt land och styrdes av våldsamt, odemokratiskt militärstyre fram till 1966. Från och med 2023 finns det mer än två miljoner palestinier med israeliskt medborgarskap, vilket omfattar mer än 20% av Israels befolkning, som tvingas leva som andra klassens medborgare i sitt eget hemland, omfattas av dussintals lagar som diskriminerar dem i nästan alla aspekter av livet eftersom de inte är judar.
  • Mer än 400: Antalet palestinska städer och städer som systematiskt förstördes av sionistisk milis och den nya israeliska armén eller återbefolkades med judar mellan 1948 och 1950. De flesta palestinska samhällen, inklusive hem, företag, gudstjänsthus och livliga stadscentra, förstördes för att förhindra att deras palestinska ägare, nu flyktingar utanför Israels gränser eller internt fördrivna inom dem, återvände. (Se här för en interaktiv karta över palestinska städer och städer som förstördes under Israels etablering.)
  • Mer än 7,2 miljoner: Antalet palestinska flyktingar idag, inklusive Nakba-överlevande och deras ättlingar. De finns mestadels på den ockuperade Västbanken, östra Jerusalem och Gaza, och angränsande arabländer som Libanon, Jordanien och Syrien förnekade sin internationellt erkända lagliga rätt att återvända till sitt hemland.
  • Ungefär 4 244 776: Antalet tunnland palestinsk mark som stulits av Israel under och omedelbart efter statens bildande 1948.
  • Mellan 100 och 200 miljarder: Den totala beräknade monetära förlusten för palestinier som fördrevs under Israels etablering, i nuvarande amerikanska dollar.