Alla berättelser om det förflutna kallas historia. Termen används som allmänt omfattande när man talar om civilisationens
historia, politiska historia, ekonomisk historia eller religionshistoria. Men när man formar läroplaner för skolan eller
lär ut historia som ett ämne, behandlar man generellt politik, ras, nationer, mänsklighet och befolknings historia, vare
sig vi lär ut historia om världen, nationer eller regioner så beskriver vi olika nationers resning och fall eller ökning
av politisk tillväxt eller nedgång för bostäder och familjer. Även när vi talat om civilisationer och kulturer betraktar
vi dem i en kontext av tillväxt, ökning eller nedgång för den politiska auktoriteten.

Det förflutna

Vad är det förflutna? Hur långt tillbaka går vi när vi arbetar fram t ex läroplaner?

Vilka speciella nationer och raser eller grupper av människor känner vi oss tillräckligt säkra för att tala om? Här
försöker vi vara vetenskapliga enligt det generella begreppet, som om bara de vetenskapliga metoderna kunde hjälpa oss
att nå fakta om det förflutna. Vi accepterar inte någon version av det förflutna som inte kan bevisas utan dokument och
annat material. Gudomliga uppenbarelser som mottagits av profeter ignoreras alltid, av olika anledningar.

Somliga människor tar dessa uppenbarelser för sanna medan andra inte gör det. Innebörden sammanlänkas till tro istället
för något som går att bevisa som sanna händelser. Men även om vi accepterar dessa uppenbarelser som sanna, kan vi samtidigt
anse allt som uppenbarats såsom helt överensstämmande med det sanna? Koranen utmanar en del av de uppenbarelser som
florerar inom tidigare religioner och anser den del av dessa vara förvanskade av senare generationer.*

Sanningen i uppenbarelserna styrks av senare uppenbarelser

Sanningen eller felaktigheten av det som påstås vara uppenbarelser kan bara styrkas av senare uppenbarelser. Så är fallet
med de uppenbarelser som kom till Islams Profet (fvmh). Profetens liv och verksamhet har blivit analyserad och styrkt ur
den rena, moderna vetenskapens synvinkel. Därigenom kan också dessa koraniska utsagor anses som något genuint även ur
modern historisk synvinkel. Om fallet är så att dessa kommer från Gud eller inte är helt beroende på personens tro på
Islam. Vi kan inte påtvinga en icke muslim att acceptera dessa uppenbarelser som sanna. Våra metoder kan med andra ord
inte anses som en universellt accepterad metod.

En del forskare är väldigt oroade av det restriktiva erkännandet av värdet i dessa uppenbarelser, De anser att det så
kallade vetenskapliga metoderna är de enda av värde för att dessa begränsar vår uppmärksamhet till något statiskt och
hindrar oss från att ge oss ut på en resa i det okända.**

Men detta rent vetenskapliga synsätt är i själva verket högst materialistiskt. Bara av det faktum att det finns människor
som inte har den rätta tron för att rätt kunna betrakta dessa uppenbarelser för vad de är. För att de kanske t o m är
ateister och inte tror på dem, skall vi då vara tvungna att ignorera vårt förflutna – vår historia – som en gång
uppenbarades för oss av Gud själv?

Uppenbarelserna – En spegel av det förflutna

De koraniska uppenbarelserna fungerar som en spegel av det förflutna för mänskligheten.

De som inte tror på Guds existens kan inte heller acceptera att det finns en bakomliggande, gudomlig plan i historien och
behöver inte bli övertygade, och vi behöver inte heller vara oroade för eller över dem. Islams Profet (fvmh) bevisade
bortom alla tvivel giltigheten av alla sanningar om det mänskliga livet. Dessa uppenbarades för honom genom Guds ord som
vi finner förvarade i Koranen. Vi måste av denna anledning acceptera mänsklighetens förflutna så som den uppenbarat för
oss av Gud, och följaktligen bör vi gå tillbaka till uppenbarelserna för att kunna rekonstruera mänsklighetens historia
här på jorden.

Förekomst och omfattning av det förgångna

Förekomsten och omfattningen av det förgångna omfattar hela mänskligheten, från människans första intåg på jorden till
Domens Dag. Mänsklighetens framtid är inte av avgörande betydelse i återgivandet av historien. Denna aspekt av det
mänskliga livet omfattas endast av religionen. Men det förgångna mänskliga livet som det återges om i Koranen, och som
ytterligare förklaras i hadither av Profeten (fvmh), bör betraktas som delar av mänsklighetens historia.

Denna förekomst har vissa kännetecken, som varierar med de gränser som satts för var och en genom det som hans eget
förflutna uppenbarat. Istället för att acceptera religiösa utsagor, har moderna historiker lånat evolutionsteorin från
antropologin samt en hel rad andra teorier ur olika discipliner.*** Eftersom de vet att nya undersökningar kan sprida
ljus över nya fakta som kan tvinga fram förändringar eller ändra på deras tidigare antaganden och slutsatser, så överväger
historiker sina tidigare kunskaper av tidig mänsklighet då det inte finns någon säker dokumentation.

De betraktar inte Guds uttalanden som säkra därför att de inte har (enligt sin bedömning) några påtagliga bevis, vare sig
för eller emot detta. Med andra ord kan man drista sig till att säga att detta beror enbart på arrogans och bristande tro.
De undviker dock diskussioner kring detta med hänvisning till att denna aspekt på historien inte går att bedöma eller
analysera. Alltså den kunskap som Gud har givit till mänskligheten via sin Profet (fvmh) anses inte som fullt acceptabel
kunskap!

Resultatet av detta är att dessa två historiska synsätt, det vetenskapliga och det islamiska, inte har många likheter.
Eftersom bägge täcker samma område och beskriver mänsklighetens liv från dess ursprung fram till livet i våra dagar
(och den koraniska synen även framtiden!), och eftersom det föreligger skarpa variationer dem emellan, bör den filosofiska
grunden i dessa båda synsätt utredas vidare. Detta skulle i sin tur kunna medverka till att mer kunna se både grundläggande
skillnader och likheter.

*Det finns ett flertal verser i Koranen som hänvisat till detta som t ex 2:40-42 0ch 2:79

** Vetenskapshistoriker gav sig till känna från början i Tyskland, men riktningen utvecklades i 1800 talets England.

*** Effekten av dessa krafter kan till och med märkas i ”The Study of History” av Toynbee, trots det faktum att han fokuserat sin uppmärksamhet på eviga värden som manifesterats i historien.

Ur Salaam Juli-Augusti 1996 Sidor 24-26