Kapitel 2 i boken Profeternas arvtagare

Låt oss börja med att förklara en hadith från Abu Darda, ”Den som reser på jakt efter den heliga kunskapen,
kommer Allah att placera på en väg som leder till Paradiset.”

I en annan version av hadithen sägs: ”Allah kommer att visa en väg som leder till Paradiset.” En annan
version från Muslim, baserat på Abu Hurairas (mGvnh)
auktoritet säger: ”Den som reser på jakt efter den heliga kunskapen, kommer Allah att visa en väg som leder
till Paradiset.”

”Att resa på jakt efter en väg som leder till den heliga kunskapen” kan vi förstå bokstavligen som att gå
till kunskaps församlingar.

Denna fras kan också innehålla en mer allmän mening, som att färdas genom en immateriell väg som leder till
kunskapsinhämtning. Detta inkluderar att memorera, studera, läsa, göra anteckningar, förståelse,
kontemplation och andra handlingar som underlättar inlärning.

Profetens uttryck (fvmh), ”Allah
kommer att ge en väg som leder till Paradiset” innehåller många betydelser. Bland dem att Allah hjälper den
som studerar denna kunskap i sin sökning, vilket underlättar dennes framgång. Detta stöd uttrycks i
Koranens aya, Vi har gjort Koranen lätt att minnas; finns det någon som bevarar [dess ord] i minnet
[och tar lärdom]…(54:17)

Vissa kommentatorer säger att detta aya betyder, ”Finns det någon uppriktig i sin strävan efter kunskap som
kan få hjälp?”

Det finns många vägar som leder till Allah, bland dem när Allah underlättar för sökaren som handlar i
enlighet med Hans diktat, förutsatt att det är rena kärleken till Allah som vägleder sökningen, om det är
så, kommer Allah att underlätta förvärvet av kunskap. Det är en väg som leder till Paradiset. Det har
sagts, ”Den som handlar i enlighet med vad han vet, kommer Allah att ge kunskap om det som han ännu inte
vet.” Det sägs också, ”Belöningen för det goda är det goda det sätter igång.” Detta bekräftas av Allah när
Han säger i Koranen: Allah Gud ger dem som vill låta sig ledas en allt klarare insikt om var den rätta
vägen går… (19:76) och … men de som vill låta sig vägledas, dem ger Han en allt fastare ledning
och fördjupar deras gudsfruktan. (47:17)

För de som söker kunskap med syftet att vägledas i rättfärdigheten, ökar Allah Hans vägledning och
användbar kunskap. Denna typ av kunskap resulterar i en korrekt agerande. Dessa är de vägar som leder till
Paradiset. Förutom allt detta gör Gud att sökanden av kunskap drar nytta i nästa liv av det genom att
hjälpa honom/henne att gå över Vägen och övervinna de fasor och hinder som föregår den.

Kunskap är väglednings kärna

Kunskap är det mest direkta sättet att nå Allah, för dem som följer kunskaps väg har vägarna rensas från
hinder, både i denna och den Andra världen som leder till Paradiset. Den som väljer en väg utan kunskap,
och tror att den är vägen till paradiset, har valt det svåraste och smärtsammaste väg och kommer aldrig att
nå sin destination trots hans enorma ansträngningar. Den väg som leder till den erfarenhetsmässiga
kunskapen om Gud är den som innehåller användbar kunskap som avslöjade till Hans budbärare och i Hans
skrifter. Detta är kunskap som leder till den raka vägen, i den härskar ljuset över okunnighetens mörker,
tvetydighet och tvivel. Allah hänvisar till det i sin bok som en ledstjärna genom mörkret, Ett Sändebud
från Oss har kommit till er [med budskap] som klargör för er mycket av det som ni har dolt [för er själva]
i Skriften; mycket [annat] har förbigåtts. Gud har skänkt er ett [nytt] ljus och en klar Skrift; (5:15-16)

Profeten (fvmh) jämförde dem som har kunskap med stjärnor som vägleder människor i mörkret. Ahmad ibn
Hanbal berättar från Anas (mGvnh) att Profeten (fvmh) sade, ”De visa på jorden är som stjärnorna på
himmelen genom vilken människor vägleds i land och havets mörker. Om stjärnorna släcks kan även genierna gå
vilse.”

Denna metafor är djup, eftersom vägen för att förstå Allahs enhet, den erfarenhetsmässiga kunskapen om Gud,
Hans lagar, Hans belöningar och straff inte kan erhållas genom empirisk kunskap, men genom uppenbarelsen,
och det har framgår i Hans Bok och av Hans Sändebuds uttalande (fvmh).

De visa är vägledare i okunnigheten, otydlighet och galenskaps mörker. När dessa vägledare förloras blir
passagerarna förvirrade.

De visa, liksom stjärnorna, är innehavare av tre fördelar: de vägleder människor i mörker, pryder himlen
och är vapen som stöter bort demonerna som går upp till himlen.

De visa är försäkringen mot de som styrda av sina nycker inför innovationer i Din. Så länge kunskapen finns
kvar, kommer människan att vägledas, men den heliga kunskap finns kvar så länge finns kunniga och när de
minskar i antal, hamnar människan på fel vägar. Profeten (fvmh) berättade detta i en hadith: ”Allah tar
inte tillbaka kunskapen genom att extrahera den från människans hjärta, men Han tar de visa. När de visa
försvinner, tar människor som vägledare de okunniga, dessa okunniga utfärdar uttalanden och domar utan
någon kunskap. De har fel och leda andra till misstag.”

Tirmidhi berättade från Jubayr ibn Nufayr (mGvnh) på Abu Dardas auktoritet:

”Vi var med profeten (fvmh) som sade: ’Det kommer att finnas en tid då kunskap kommer att tas bort från
folket till den grad att de inte kommer att kunna dra nytta av det.’ Ziyad ibn Lubayd sa, ’O Allahs
sändebud, hur kommer Allah att bort från oss kunskapen om vi reciterar Koranen? Jag svär vid Allah att vi
kommer att recitera det och lära våra barn och kvinnor.’ Och han (fvmh) sa: ’Jag betraktar dig som en av de
vise män i Medina, judarna och kristna har Toran och Evangelierna, men drar de någon nytta av dem?’”

Jubayr ibn Nufayr sade,

”Jag träffade Ubada ibn al-Samit och sade till honom, ’Ska du inte lyssna på vad Abu Darda säger?’ Då
informerade jag honom om förlusten av kunskapen. Han sade, ’Abu Darda har talat sanning. Om du vill kan jag
berätta för dig om den första kunskap människorna kommer att förlora, det är ödmjukhet (det arabiska ordet
är jusuhu’a som innehåller mer än ödmjukhet, den även betecknar en känsla av litenhet inför Allahs storhet
och gränslöshet som överväldiga det mänskliga hjärtat), man kommer att gå in i moskéer och knappast hitta
en person med denna känsla.’”

Nasa’i berättade en liknande hadith från Jubayr ibn Nufayr, från Awf ibn Malik (mGvnh), om Profeten (fvmh),
som säger att han nämnde judarna och kristnas vilsenhet trots att de var i besittning av sina skrifter.

Jubayr ibn Nufayr rapporterade också:

”Jag träffade Shaddad ibn Aws och informerade honom om hadithen av Awf ibn Malik, och han sade: ’Han talade
sanning, vill du att jag talar om för dig om den första konsekvensen av förlust av kunskap? Ödmjukhet
kommer att försvinna till den grad att du inte kommer se en enda ödmjuka människa.’”

Imam Ahmad berättar en hadith där Ziyad ibn Lubayd (mGvnh) sade något medan profeten (fvmh) sa, ”Det kommer
att ske vid den tidpunkt då kunskapen är borta” Ziyad nämnde denna hadith och sade ”Har inte kristna och
judar Toran och Evangeliet och inte agerar i enlighet med dem?”

Alla dessa berättelser är överens om att förlusten av kunskap innebär att inte agera efter det.
Följeslagarna förklarade att anledningen till detta ligger i försvinnandet av kunskap från hjärtan, med
intern eller inre kunskap menade dem ödmjukhet (jusuhu’a). Om samma sak berättade Hudhayfa (mGvnh): ”Visst
är ödmjukhet den första kunskapen som kommer att gå förlorad.”