De mänskliga rättigheterna i Koranen (del 2)

Dr. Riffat Hassan

 

Rätten till frihet

Islam är djupt engagerad i att frigöra människan från alla former av slaveri. Gud är medveten om människans tendens till diktatur och despotism. Således, i den fantastiska Koranen som muslimer tror är Guds ord kan vi läsa följande: Det är otänkbart att en människa, som Gud har gett uppenbarelsens gåva och visdom och kallat till profet, därefter skulle säga till människorna: ”Tillbe mig vid sidan av Gud.” Nej, [vad han skulle säga är:] ”Bli Guds hängivna tjänare som undervisar [andra] och fördjupar sin egen kunskap i Skriften.” (Aal`Imran 3:79)

Institutionen av slaveri är naturligtvis oerhört viktigt i samband med människors frihet. Slaveri var allmänt förekommande i Arabien vid tidpunkten för införandet av islam och den arabiska ekonomin byggde på det. Koranen krävde inte bara att slavarna skulle behandlas på ett rättvist och humant sätt, utan uppmanade människorna att även kontinuerligt befria slavar.

När det gäller att behandla slavarna på ett humant sätt, Gud säger följande: TILLBE GUD och sätt ingenting, vad det än kan vara, vid Hans sida. Och visa godhet mot era föräldrar och nära anförvanter, mot de faderlösa och de behövande, mot grannen som står er nära och grannen som är främling, mot vännen vid er sida och mot vandringsmannen och mot dem som ni rättmätigt besitter. Gud älskar inte de högmodiga och skrytsamma. (An-Nisaa’ 4:36)

Genom att uppmana muslimerna att befria fångar (antingen genom en handling av nåd eller i utbyte mot en lösensumma), Koranen nästan avskaffade slaveriet, eftersom de flesta slavar var krigsfångar.

Sedan [kommer den tid] då ni skall ge dem fria, godvilligt eller mot lösen… (Muhammad 47:4)

Faktum är att Koranen inte uttryckligen säger att slaveri ska avskaffas. Men det säger inte heller att det bör fortsätta, särskilt med tanke på de många olika sätt som Koranen hänvisar till för att eliminera denna absoluta ondska.

En bok som inte ger en kung eller en profet rätt till att kräva absolut lydnad från en annan människa kan inte heller sanktionera slaveri i någon bemärkelse.

Den största garantin för den personliga friheten för en muslim ligger i det koraniska dekretet att ingen annan än Gud kan begränsa människors frihet.

Har de [satt upp] medhjälpare till [Gud], som utan Guds tillstånd har utfärdat föreskrifter för dem på religionens område? (Ash-Shura 42:21)

En garanti finns även i följande uttalande: Ingen dömer utom Gud… (Yusuf 12:40)

Koranen med följande uttalande: TVÅNG skall inte förekomma i trosfrågor. (Al-Baqarah 2:256), garanterar religionsfrihet och dyrkan. Detta innebär att enligt den koraniska läran, icke-muslimer som lever i muslimska territorier bör ha frihet att följa sin egen religiösa övertygelser och traditioner utan hotelser eller trakasserier.

Ett antal koraniska verser anger tydligt att profeten Muhammads ansvar (fvmh) var att förmedla Guds budskap, inte tvinga någon att tro på det. Rätten att utöva ett fritt val i fråga om tron är entydigt i Koranen.

Säg: ”Sanningen från er Herre [framstår nu klar och tydlig]; låt därför den tro som vill tro, och låt den förneka tron som vill förneka den.” (Al-Kahf 18:29)

I Koranen är rätten till religionsfrihet erkänt, inte bara i fråga om andra troende på Gud, men också när det gäller de icke troende (om de inte är aggressiva mot muslimer).

Men förolämpa inte dem som de åkallar i Guds ställe. I sin okunnighet kan de vilja hämnas genom att förolämpa Gud. Vi har också låtit [människorna i] alla samfund se sina [dåliga] handlingar i ett fördelaktigt ljus. (Al-An`am 6:108)

Denna rätt till frihet omfattar rätten att vara fri att tala sanningen. Den koraniska termen för sanningen är Haqq, vilket också är ett av Guds attribut. Att ställa upp för sanningen är en rättighet och ett ansvar som en muslim kan inte friskriva sig även om det innebär den största faran eller svårigheter.

TROENDE! Slå vakt om rätten och rättvisan som Guds vittnen, även om det skulle vara till skada för er själva eller era föräldrar och nära anförvanter. Vare sig det gäller en rik man eller en fattig stackare är Gud närmast [att döma] såväl den ene som den andre. Låt därför inte era känslor [för eller emot någon] påverka er; då är det fara att ni avviker [från rättens väg]. Och om ni förvanskar sanningen eller undandrar er [att vittna], är Gud väl underrättad om vad ni gör. (An-Nisaa’ 4:135)

Medan Koranen beordrar de troende att vittna om sanningen, den även instruerar samhället att inte skada dem som vittnar om det.

När ni köper och säljer, låt det ske i vittnens närvaro, men varken skrivare eller vittnen får [utsättas för påtryckning eller] tillfogas skada – gör ni detta, begår ni en svår synd. (Al-Baqarah 2:282)

 

Rätten till privatliv

Behovet av ett privatliv som en mänsklig rättighet redovisas i Koranen. Koranen fastställer också regler för att skydda en persons hemmaliv från otillbörligt intrång inifrån eller utifrån.

TROENDE! Gå inte in i främmande hus utan att först ha gett er till känna och hälsat husets folk. Detta är bäst för er [och mest passande]; detta sägs för att ni skall lägga det på minnet! (An-Nur 24:27)

I denna vers vägleder Gud muslimerna till att vara artiga genom att beordra dem att inte gå in i andra människors hus utan att be först om tillåtelse och att respektera deras integritet. Dessutom Islam tar även hänsyn till den personliga integriteten hos alla medlemmar i samma hus.

Gud förklara detta i Koranen: TROENDE! Vid tre tillfällen [under dagen] bör ni inte låta dem som ni rättmätigt besitter och dem som ännu inte uppnått manbar ålder, [få tillträde till er person] utan att först begära tillstånd: före gryningsbönen, då ni under middagshettan lättar på er klädsel och efter kvällsbönen, tre tillfällen då ni inte behöver skyla er kropp. Om ni, frånsett dessa [tillfällen], låter dem röra sig [fritt] omkring er, gör varken ni eller de något klandervärt. Så klargör Gud [Sina] budskap för er. Gud är allvetande, vis. Men när barnen i ert hem uppnår manbar ålder, skall de be om tillstånd [vid alla tillfällen], så som de [som växte upp] före dem [alltid måste] be om tillstånd. Så klargör Gud Sina budskap för er. Gud är allvetande, vis. (An-Nur 24:58-59)

I dessa två verser, Gud order rörelser huset medlemmar i huset som en fråga om vart och ett privatliv.

 

Förtal, baktal och förlöjliga

I Koranen erkänns också alla människors rätt till skydd mot ärekränkning, sarkasm, kränkande smeknamn och baktalen.

TROENDE! Män skall inte göra narr av andra män – det kan hända att de som de gör narr av är bättre än de själva. Och kvinnor skall inte göra narr av andra kvinnor – det kan hända att de som de gör narr av är bättre än de själva. Och förtala inte varandra och ge inte varandra skamliga öknamn; det är gement, troende emellan, att använda öknamn som leder tanken till synd och lastbarhet, och de som [beter sig så och] inte ångrar det gör sig skyldiga till en svår orätt. Troende! Undvik i möjligaste mån att göra lösa antaganden [och förmoda det ena och det andra om varandra]; det kan ligga synd i sådana antaganden. Och spionera inte på varandra och tala inte illa om andra bakom deras rygg. [Eller] skulle någon av er vilja äta sin döde broders kött? Nej, den [tanken] skulle ni finna vämjelig! Och frukta Gud! I Sin barmhärtighet går Gud den ångerfulle till mötes! (Al-Hujurat 49:11–12)

Koranen säger också att ingen skall behandlas illa på grund av lösa antagande om hans/hennes skuld. Man varnar för att sprida lösa rykte, de kommer att straffas hårt i både denna och nästa värld. Gud säger följande i Koranen: då ni tar upp på era tungor och för vidare med era munnar sådant som ni inte vet något om; ni anser det vara obetydligheter, men inför Gud är det allvarliga ting. Om ni ändå hade sagt, då ni hörde [ryktet]: ”Det är inte rätt av oss att tala om detta. Stor är Du i Din härlighet – detta är avskyvärt förtal!” Gud varnar er för att någonsin återfalla i denna [synd] om ni är [sanna] troende. Gud klargör [Sina] budskap för er. Gud är allvetande, vis. De som gärna ser att skamligt förtal sprids mot de troende har ett plågsamt straff att vänta i denna värld och i det kommande livet. – Gud vet, men ni vet inte [hela sanningen]. (An-Nur 24:15–19)

Gud uppmanar oss att behandla varandra med sensitivitet och medkänsla, Han säger i Koranen vad detta betyder: Gud vill inte att syndiga handlingar och skamlöshet omtalas öppet annat än av den skadelidande. Gud hör allt, vet allt [såväl när] ni öppet visar det goda [ni gör som när ni] håller det hemligt eller förlåter [ont som ni har lidit]; Gud utplånar [synd], fastän Han har [makt att straffa]. (An-Nisaa’ 4:148–149)

 

Kunskapsförvärv

Koranen lägger stor vikt vid betydelsen av att tillägna sig kunskap. Kunskap har varit i centrum för den islamiska världens tanke från början. Följande vers var den första uppenbarelsen som togs emot av profeten Muhammed: LÄS I din Herres namn, Han som har skapat – skapat människan av en grodd som sätter sig fast! Läs! Din Herre är den Främste Givaren, som har lärt [människan] pennans [bruk], lärt människan vad hon inte visste! (Al-`Alaq 96:1–5)

Följande vers frågar retoriskt om de med kunskap kan vara lika med de som saknar kunskap: Säg: ”Kan de som vet likställas med de som inte vet? Men bara de som har förstånd tänker igenom [dessa frågor].” (Az-Zumar 39:9)

Gud uppmanar de troende att be för framsteg i kunskap: ”Herre! Låt min kunskap växa!” (Ta-Ha 20:114)

Enligt det koraniska perspektivet, kunskap är en förutsättning för skapandet av en rättvis värld där giltig fred kan råda. Koranen understryker vikten av att söka kunskap även under krigstid. Gud säger följande i Koranen: Men alla troende bör inte gå ut i strid. Om några i varje grupp blir kvar kan de fördjupa sina kunskaper i religionen för att sedan [förmana och] varna de sina vid deras återkomst, [varna dem] att vara på sin vakt [mot det onda]. (At-Tawbah 9:122)