Syed Zain Al-Mahmud (The Guardian) – El País
Mohamed Hanif försöker fortfarande att rekonstruera natten som förändrade hans liv för alltid. Han satt tyst med sin familj för att ät middag när en mobb beväpnade med långa knivar och klubbar översållad med spikar gick in plötsligt. Inom några minuter var två familjemedlemmar döda. Inom några dagar var hela familjen skilda, i fattigdom och i flykt.
”De var våra grannar” säger den 65 årige Hanif, om angriparna som dödade hans son och svärson. ”De styckade dem inför mina ögon, de skar dem på samma sätt som du skär en kål med en kniv. Vi sprang för våra liv.” Hanif, hans fru och två döttrar lyckades nå piren där de visste att det fanns en båt förtöjd. ”Vi tappade bort min fru och min unga och de kom inte till båten” säger han. ”Vi väntade på dem.”
Men när folkmassan närmade sig var vi tvungna att åka iväg. En månad har gått och jag har inte hört av dem. De kan vara döda eller gått vilse.”
Berättelser som denna är vanliga i de avlägsna fiskebyarna i sydöstra Bangladesh, dit tusentals rohingya, drivna från sina hem i grannlandet Myanmar (Burma), anländer sedan början av juni när våldet bröt mellan rakhines, övervägande buddhister och rohingya, en muslimsk minoritet med sydasiatiska ursprung.
De flesta flyktingar har med sig ohyggliga berättelser om mord, mordbrand och våldtäkt som begåtts av rakhines, med direkt stöd från regeringen, säger de. FN: s flyktingkommissariat (UNHCR) uppskattar att 80 000 människor har fördrivits med våld från delstaten Rakhine eller Arakan i västra Burma. Även om både den burmesiska regeringen och Bangladesh säger att våldet har avtagit, hävdar flyktingarna som flyr regionen att massarresteringar och mordbrand attacker vars syftar är att fördriva rohingya fortsätter.
De bangladeshiska myndigheterna har vägrat att ta emot flyktingar och tvingade tillbaka båtlaster med rohingya. Förra veckan beordrade Dhaka tre internationella hjälporganisationer som hjälpte de rohingya med mat och medicin, Läkare utan gränser, Agera mot svält och Brittiska muslimska Aid, att stoppa all sin verksamhet omedelbart. De hävdade att deras agerande skapade en ”dragningskraft” för flyktingar.
Även om regeringen i Bangladesh sade att flyktingströmmen har stannat av, anländer båtarna hela tiden, oftast på natten för att undvika att bli arresterad av Bangladesh kustbevakningen eller bli beskjuten burmesiska soldater vid gränsen.
Mohamad Hanif, hans dotter Salma och hans fem åriga barnbarn Nafisa lyckades nå Teknaf, i Bangladesh sydöstra spets efter att ha tillbringat två dagar i en öppen båt. Bangladeshs gränsvakter omintetgjorde två försök att nå land, men vid den tredje, i skydd av mörkret lyckades de. Nu gömmer sig de tre i en fallfärdig hydda som tillhör en fiskare som riskerar att bli arresterad för att skydda dem. ”Jag har träffat folk från min by som har flytt hit” säger Hanif.
”Hela byn reducerades till aska av moghs med stöd av burmesiska gränstrupper. Regeringen sa att det skulle skydda oss, men de var tomma ord. De vill utrota oss.”
Rohingya som flyr bangladeshisk polis och utan någon legitim försörjning, står inför en dyster framtid i den bangladeshiska sidan av gränsen. Men det har inte hindrat Noor Shah, 23 år gammal, som gjorde den farliga resan över den Bengaliska viken till Teknaf.
Noor, som har tagit sin tillflykt till en bangladeshisk fiskhandlare, sade att sin mor skickade honom till Bangladesh i mitten av juli efter att polisrazziorna började bland unga rohingya. ”Jag vill inte åka iväg, men när polisen kom, svor hon för sig själv att hon inte kunde stå ut med att se hur de torterade mig”, förklarar han. ”Så jag sprang iväg och gömde mig i buskarna. Polisen sa till alla män att de skulle ligga på marken och sedan sparkade dem en efter en. Många människor greps och överlämnades till rakhines.”
Historier som denna är svåra att kontrollera, eftersom en stor del av norra Arakan staten är förbud område för journalister och oberoende observatörer. Men flyktingarnas påstående stämmer med rapporter från människorättsorganisationer som Amnesty International och Human Rights Watch (HRW), som ekar på att säkerhetsstyrkorna har fokuserat på de områden som bebos av muslimer efter upploppen. Rohingya folk har blivit slagen, våldtagen och dödad av säkerhetsstyrkor och buddhistiska rakhines, enligt Amnesty.
Burma utlyste undantagstillstånd den 10 juni och skickade sina trupper att kväsa oroligheterna. Men HRW anklagar regeringen för att organisera en ”brutal och godtycklig polisiär svar.” Brad Adams, Asien chef för NGO, sade att det internationella samfundet är ”förblindad av en romantisk berättelse om omvälvande förändringar” i Myanmar.
Rohingya som Shah Noor och Hanif anklagar regeringen för att uppmuntra slakten genom att prisa dödande av rohingya som kallas ”kala” (svart), en öppen rasistisk strategi som har förvandlat grannar till mördare.
Man har noterat att många av upploppens offer dog av skottskador, trots att upprorsmakarna var beväpnade främst med machetes och klubbor. ”Det var regeringen” säger Noor Shah med låg röst. ”Utan militärt stöd skulle moghs aldrig vågat attackera oss. Regeringen vill fördriva oss ur landet.”
Den 11 juli, sade den burmesiska president Thein Sein att landet kunde lösa problemet genom att utvisa alla rohingya eller genom att FN omplacerade dem, ett förslag som en FN-tjänsteman omedelbart avvisade. Burma betrakta rohingya muslimer som illegala invandrare från Bangladesh. Bangladeshiska tjänstemän säger att den geopolitiska verkligheten i regionen gör det osannolikt.
”Varför skulle någon bangladeshisk medborgare vilja flytta från detta land, där han är säker, till en där de med säkerhet kommer att bli förföljda och döda eftersom de inte har några rättigheter?” Frågade en tjänsteman på utrikesministeriet Dhaka.
”Sedan självständigheten från brittiskt styre 1947, har Bangladesh varit mer öppet och välmående än Burma.” Den bangladeshiska tjänstemannen uppgav att Burma hade tecknat avtal med Bangladesh för att acceptera tillbaka flyktingarna i 1979, 1994 och 2011. ”Folkräkningen från flera val i Burma under de senaste 50 åren, liksom de avtal som undertecknats med regeringen i Bangladesh visar att rohingya är Burmas folk” sade han.
Mohammad Hanif säger att Arakan är det enda hem han vet. ”Vi hoppas att världens länder hjälper oss att återvända. Vi vill att blodsutgjutelsen tar slut.”
Asiens förbannade folk
Rohingyas muslimer utgör en fjärdedel av de nästan fyra miljoner människor i regionen Rakhine eller Arakan i västra Burma. Även om de har levt i århundraden i regionen, erkänner inte den burmesiska staten dem som en av de 135 ”nationella etniska grupper.”
Konflikter mellan rohingya och den buddhistiska majoriteten är vanliga i Rakhine. I juni orsakade det sekteristiska våldet 78 dödsfall. Efter händelsen begick säkerhetsstyrkorna mord, våldtäkt och massa arresteringar mot den muslimska minoriteten, enligt Human Rights Watch.
De burmesiska myndigheterna hävdar att rohingya är från Bangladesh. Men i grannlandet är de inte välkomna och cirka 300 000 bor i överfulla flyktingläger.
Anteckningar:
Artikeln tillhör Guardian News & Media 2012
