Malak El-Mousawi – TMV
I inledningen av kapitlen i Koranen gör Gud den allsmäktige sig känd för oss genom sin titel Den barmhärtige. Gud har sökt att skapelsen ska introduceras för honom genom hans barmhärtighet före allt annat. Detta är en djupgående verklighet som förtjänar eftertanke, eftersom Gud har många magnifika namn som kunde ha använts i stället. Det är tydligt att det finns visdom i det distinkta urvalet av denna storslagna titel. Låt oss utforska hur barmhärtighet betecknas som ett grundläggande begrepp inom Islam och hur det spelar en nyckelroll i vården av mänskligheten.
På vår resa mot gudomlig perfektion måste vi sträva efter att efterlikna Guds egenskaper i den utsträckning som är mänskligt möjligt. Gud har gett mänskligheten exemplen på profeter och budbärare som personifierar gudomliga egenskaper på det mest optimala sättet. Men vad är grunden som ger liv åt dessa gudomliga personligheter? I en berättelse som tillskrivs den helige profeten, säger han,
”Gud har skapat varenda av Sina ställföreträdare med generositet som deras naturliga läggning.” (1)
All renhet, ädelhet och kunskap som våra profeter och budbärare är kända för, har odlats på grund av generositet – det är Hans ställföreträdares natur. Gud kan i stället ha beslutat att skapa sina ställföreträdare med kunskap eller fromhet som sin naturliga läggning, men genom hans urval inser vi att kunskap och fromhet härrör från och sekundärt till generositet – detta ger oss en känsla av hur gudomlig prioritering kan se ut.
Om vi försöker bli människor av kunskap eller fromhet, då måste kunskap och fromma handlingar blir sådda i ett hjärta vars väsen drivs av barmhärtighet. Om vi inte har etablerat en ren grund för att adekvat plantera och skörda kunskap och fromhetshandlingar, kommer vi inte att internalisera deras näringsämnen – vi måste först lägga den korrekta planen för deras tillväxt.
I en annan berättelse som tillskrivs den helige profeten, säger han: ”Att vara vänskaplig mot människor är hälften av tro och att vara mild och vänlig mot dem är hälften av livet.” (2)
Detta sätter i perspektiv hur vänlighet är ett grundläggande begrepp både i tro och mänsklighet. Men hur kan vi underkuva våra hjärtan barmhärtighetens natur och bygga den rätta grunden för oss att vara människor av sann vänlighet?
Vi måste först acceptera att vi kommer att testas i allt vi strävar efter att uppnå:
”… för att var och en skall lönas för det som han har strävat mot.” (Koranen, 20:15)
Om vi strävar efter att vara godhjärtade, kommer vi säkert att testas i de ögonblick vi möts av arrogans, otålighet och särskilt ilska. I ett försök att vara ömmare kommer vi att bli mer medvetna om hur lätt man kan glida in i ett tillstånd av hårt temperament. I en artikel av Psychology Today skriver författaren och klinisk psykolog Laura Markham, ”…varje gång du motsätter dig att agera efter din ilska och istället återställer dig själv till lugn, blir det lättare. Faktum är att neurologer säger att du kopplar om din hjärna för att bli lugnare och mer kärleksfull.” (3)
Vi kan vända våra brister till en möjlighet till disciplin och att reglera oss själva till reaktioner av fred. Det kan låta enkelt, men det kräver mycket tålamod och osjälviskhet för att verkligen forma in detta i vår karaktär, oavsett omständighet. Detta kräver tålamod och ihållande träning för att mentalt normalisera lugna svar.
Men vi kan bara utnyttja dessa svagheter så att det blir inbjudningar till tillväxt om mindfulness är närvarande. Att vara medveten tillåter oss att navigera genom det dagliga livet med medvetandet om våra vanor, innersta tankar och bedömningar som manifesterar sig i handlingar och hur de inte bara påverkar oss utan kan påverka andra i hög grad. I ett Twitter-inlägg som delas av författaren Jason Garner, skriver han, ”I stunder av konflikt ger mindfulness en buffert mellan vår första reaktionära tanke och den handling vi i slutändan väljer att vidta. I det ögonblicket av medvetenhet har vi utrymme att känna igen våra vanliga triggers och att komma ihåg mänskligheten hos personen framför oss.”
Låt oss komma ihåg andras mänsklighet, både i verkliga livet och onlinemiljöer. Under känslan som ofta grumlar vårt omdöme, egots klädnader som försöker maskera vår äkthet, och alla etiketter som samhället följer, finns vår mänsklighets bräckliga mildhet. När vi ställs inför dåligt uppförande, argumenterande eller defensiva attityder, låt oss sträva efter att se igenom bristerna och erkänna det andliga förfall som det kommer ifrån. Genom att reagera försiktigt på ett härdat hjärta kan det mjukna upp dem. Det står skrivet i Koranen,
I Sin barmhärtighet lät Gud dig visa dem mildhet; om du hade varit sträng och hård och tillslutit ditt hjärta [för dem], skulle de helt säkert ha dragit sig ifrån dig. (Koranen, 3:159)
Här är det uppenbart att en resa så perfekt och gudomlig som profeterna inte kunde uppnås om det inte varit för hans barmhärtiga natur, även inför dem som gjorde honom orätt.
I en annan vers säger Gud till profeten Moses: … men tala till honom i försonliga ordalag; kanske förmås han då till eftertanke eller grips av fruktan. (Koranen, 20:44).
Genom ett milt tal ligger potentialen att skaka arrogans även inom någon som Farao, och att göra dem ödmjuka på ett sätt där de påminns om Gud. Detta är kraften som vänlighet bär. Hade Mose svarat Farao med en skarp tunga, skulle det ha arbetat emot honom eftersom det bara skulle bidragit mer till Faraos befintliga hårdhet.
På samma sätt, om vi möts av arrogans eller brist på manér, välj att möta dem med vänlighet – detta kan väcka deras hjärta med ödmjukhet. Ta tröst i att veta att behärskning över våra egoistiska impulser kommer att lossa djävulens spänne från våra hjärtan, och vi kommer gradvis att höja oss över denna värld. Vi förlorar ingenting på att vara snälla.
Imam Al Sadiq har sagt, ”Visst är tron tio nivåer, som stegpinnarna på en stege, där varje steg klättras efter varandra. Den på andra steget kan inte säga till den på första: ’Du är ingenting’ förrän han har klarat de tio (nivåerna). Slå därför inte ner den som är under dig, så att den över dig inte slår ner dig. Och när du ser en under dig i rang, lyft upp honom till din nivå med mildhet. Och belasta honom inte med det han inte kan bära, så att du inte knäcker honom, för sannerligen måste den som bryter en troende sätta ihop honom igen.” (4)
Det är värt att notera att Imam Al Sadiq uppmuntrar oss att lyfta dem under oss med mildhet. Inte kritik eller hämndlystnad, utan mildhet. Vi måste vara medvetna om verkligheten att varje förbipasserande också är på en egen resa. Om vi kan bidra till en annans resa på något sätt, låt det ske genom uppfostrande medel. När vi märker en brist hos en person, fyll deras tomhet med din fullhet. Effekterna av ett skonsamt tillvägagångssätt kan vara transformerande, medan ett hårt tillvägagångssätt bara kommer att bidra till problemet. Som författaren Marvin J. Ashton vackert sa: ”Var den som vårdar och bygger. Var den som har en förståelse och ett förlåtande hjärta som ser efter det bästa hos människor. Lämna människor bättre än du hittade dem.”
När vi inser vårt eget medfödda behov av Guds barmhärtighet, då kan vi bättre förstå vikten av att vara en källa till barmhärtighet för hans skapelse. På ett sätt kan vi bli en mänsklig manifestation av Guds kärlek och barmhärtighet. Varje dag vi lever för att se, kommer det att komma till dig många tomhänta människor som tyst försöker bli fyllda av dina barmhärtiga handlingar – ett vänligt ord, ett leende, en hjälpande hand – du är någons välsignelse.
Låt oss vara de som sprider ett leendes välgörenhet. När vi går in i ett offentligt utrymme bara för att se människor som gör medvetna ansträngningar för att undvika mänsklig interaktion, var den som ler och hälsar dem. Kom ihåg mänskligheten hos de i arbetsstyrkan, bakom den professionella personlighet de upprätthåller, fråga dem ”hur mår du?”. När vi ser funktionshindrade eller äldre, rusa mot deras hjälp. När vi möter passiva attityder, inse att detta kan vara ett tyst rop på hopp – stärk dem genom vänlighet. Som författaren Robert G. Ingersoll sa: ”Vi reser oss genom att lyfta andra.”
När våra familjemedlemmar, vänner eller främlingar är i behov av hjälp, offra din fysiska komfort för deras skull – genom detta kommer du att finna inre tröst. Förvandla dagliga plikter till gudomlig tjänst. Låt allt du gör ske genom Guds kärlek. När vi lär oss att leva bortom vårt jag, då lever vi för Gud – i detta lever vi med oändliga syften. Låt oss inte underskatta krusningseffekten av vänlighet. En enkel vänlig handling har kraften att ockupera de största massorna av någons hjärta. Och ett vänligt ord kan eka i någons sinne för evigt.
Tävla därför med varandra om att göra gott. (Koranen, 2:148).
Den Helige Profeten sa: ”Sannerligen kommer en tjänare att nå höga rang och hedervärda poster i Livet Efter detta, genom sin goda natur, även om han är svag i tillbedjan.” (5)
Referenser:
- Kanz al-Ummal, nr. 16204.
- Al-Kafi, v.2, s.117.
- Så håller du dig lugn: Laura Markham – https://www.psychologytoday.com/ca/blog/peaceful-parents-happy-kids/ 201506/how-stay-calm-the-same-way-you-get -Carnegie hall
- Al Kafi, v. 2, sid. 45, nr. 2.
- Al Mahajjat Al Baydha, v. 5, sid. 93.
