Blodbadets ryska roulett fortsätter obarmhärtig att slå igen slumpmässigt med sina hemska turneringar. Efter Nya
Zeeland i mars var det Sri Lankas tur att chockas med en serie explosioner som riktade sig på lyxhotell och
kyrkor som var fullsatta med besökare som firade påskdagen. Oskyldiga människor vars enda fel var att befinna
sig på plats för dessa tragiska attacker, följde i graven de troende muslimerna i Christchurch, lika oskyldiga.
Skräckens välde orsakade 259 dödsfall, och det kan bli fler, bland dem 45 barn och ungdomar, alla oskyldiga offer
för den våldsamma och plötsliga döden som kännetecknar terrorattackerna i första hand.

Sedan den 11 september 2001 och därefter, förflyttar sig en obehaglig virvelvind, som en svärm av gräshoppare
hungriga efter blod, från land till land för att mata sammandrabbningars eld som kan färga vår framtid med andra
nyanser. Medan vi aldrig har producerat så mycket varor och tjänster som kollektivt för att skydda oss från nöd,
vrider och roterar ett riktigt illvilligt hjul som drar sin energi från sin egen rörelse. Det hotar ingenting
mindre än samhällets fred i våra länder som med historiens kraft känner till en ”multikulturalisering” som ett
faktum.

Vilka lösningar måste vi försöka oss på för att bryta denna onda cirkel och se vår värld ta bestämda steg in i
historiens slut, denna förutsägelse av Francis Fukuyama om att den liberala demokratin är, från en lika politisk
synvinkel som filosofisk, mänsklighetens ultimata och definitiva goda möjlighet?

Den extrema nyttan med att uppmana till enighet

Denna världs ledare har en skyldighet att var förbered på förhand. Att skydda befolkningen från de ansvariga för
dessa omvälvningar som kan utlösa allvarliga interkulturella konflikter är en del av deras uppdrag. Att rädda deras
nations integritet är för dem, om man vill tala som Kant, en kategorisk imperativ. Det finns ingenting att skämmas
över om denna observation, ingen tvekan att det är tillåtet. De som öppet säger emot det när grymheten kraftigt
skadar deras land missköter sina moraliska förpliktelser.

Det är anledningen till att, med tanke på terrorattacker, den klokaste reaktionen är att omedelbart uppmana alla
till enighet i det drabbade landet. Skrämmande bilder på attacken, slumpmässiga bomber, oskyldiga civila kroppar
och deras familjers sorg gör det inte lätt. Att ge upp, till följd av denna urskillningslösa och fega massaker, och
ta till sig hatets handlingar riktad mot en viss grupp kan till och med vara det föredragna alternativet. Vi måste
därför hylla de ledare som i sina uttalanden och offentliga handlingar vet hur man ska hålla fokus på bevarandet av
social harmoni.

Detta visades briljant av Jacinda Ardern efter terrorattackerna i Christchurch. Detta är den väg som för närvarande
följs av Sri Lankas ledare. Samarbetet mellan Sri Lankas vänsterinriktade president och den högerinriktade
premiärministern, hyllade denna princip. Minns hans namn för eftertiden, det handlar om Ranil Wickremesinghe, vi
hoppas att han kommer att fortsätta i detta förenande perspektiv, utan att glömma existensen av rivaliteten mellan
honom och landets president som skakade landets politik det gångna och som ger upphov till rädsla i landet om att
påsk attackerna kommer att bli utnyttjade.

Försvara de demokratiska idéerna om frihet och jämlikhet

Så länge som det finns människor som inte utvecklar någon form av koppling till den liberala demokratin, om man
förstår den som den arena där alla har rätt till att uttrycka fritt sina politiska, filosofiska eller religiösa
övertygelser, kommer ojämlikhet mellan människor att finnas kvar inom mänsklig intersubjektivitet. Det är
efterlevnaden av denna tro på ojämlikhet mellan människor som är fröet från vilket terroristerna i förväg
förbereder sin egen frikännande för de brott de kommer att begå.

Att döda andra eftersom de inte förtjänar att betraktas som ett jämlikt alter ego är den grundläggande motivationen
för all terrorism. Den onda cirkeln av hämnd och mothämnd sätter i rörelse och hindrar den andra att se att man är
densamma, det vill säga en individ med samma inneboendevärde. För att vända denna farliga tendens till det onda,
som riskerar att dra oss in i de värsta situationerna, är den goda handlingens praxis vår bästa allierade.

Var Christchurch verket en efterföljare av vit supremacism? Islamiska organisationer i länder där muslimer lever
tillsammans med ”vita”, särskilt de västerländska länderna, måste öka möjligheterna till dialog och åtgärder som
försvarar världens demokratisering, inklusive i muslimska stater.

Har Sri Lanka drabbats av jihadister i en vedergällning för attackerna i Christchurch i enlighet med vad Sri Lanka
myndigheterna säger? Landets kristna, mot vilka riktades uppmärksamheten, och buddhisterna, som omfattar
majoriteten av befolkningen, har nu ett tungt ansvar, nämligen att skydda sitt gemensamma samhälle i ett
multinationellt land som har upplevt ett långt inbördeskrig, vars sista eld släckte för bara tio år sedan.

Colombos ärkebiskops första uttalande där han begärde att förövarna ska ”straffas skoningslöst” måste åtföljas av
en dialog initierad av kristna myndigheterna i landet med sina muslimska motsvarigheter. Det skulle visa att de
inte blandar ihop terrorister som hävdar att de representerar en religion med de muslimer som lever fredligt.
Likaså buddhister, i ett land som har upplevt antimuslimska attacker under de senaste månaderna, har möjlighet att
stödja och upprepa om och om igen alla gester av tolerans samt idén om de lankesiska muslimer är deras jämlika när
det gäller medborgarskap och deras bröder i mänskligheten.

Mot slutet av historien

Vi verkar hjälplösa inför barbariet, vi är även rädda för att vi vet att det kan hända igen var som helts. Att
klamrar sig fast vid en unik inbillade identitet med överdrivna ansträngningar är det som legitimerar dessa brott,
terroristerna och de som stöder dem och som leder att vi glömmer att ett ”allas accepterande av alla” är utan
tvekan vår världs framtid i ”multikulturaliserings process” som inte kan stoppas.

Esther Benbassa säger det är bättre än oss, när hon talar om det som huvudsakligen definierar vår tid: ”Låt oss
tala (…) om multikulturaliseringen som en löpande process som ingenting kommer att stoppa, inklusive om man
hermetiskt tillsluten gränserna, förutsatt att detta är möjligt.” (Från ”Omöjligheten att bli fransk, våra nya
nationella mytologier”, Paris, 2012)

Harmonin bland ett folk kan inte leda till uteslutning av en eller några av deras kulturella komponenter. Därför
nationernas inneboende enhet, full frihet för alla sina medborgare och en verklig jämlikhet, representerar den
grunden som krävs för att engagera samhällets kollektiva krafter för att gradvis förinta terroristgruppernas
nuvarande framgången (och de ideologier som ligger till grund för dem). Försvaret av dessa tre värderingar är
grundläggande för att förbereda morgondagens värld, när våra efterkommande verkligen kommer att leva på vår
planet, vid Historiens slut.