Malika Ziri – Saphirrnews

Enligt ordboken kommer det engelska ordet för par, ”couple”, från copula, vilket betyder på latin ”kedjan”, ”länken”. Att leva som ett par är att bygga upp ett förhållande baserat på kärlek, ömhet, vänlighet, förtroende, broderskap som är viktiga värden för att konsolidera skyldigheterna och leva i symbios, i fas med sin maka/make. Gud påminner oss: Och till Hans under hör att Han har skapat hustrur åt er av er egen art, så att ni kan finna ro hos dem, och Han har låtit kärlek och ömhet uppstå mellan er. I detta ligger helt visst budskap till människor som tänker. (30:21)

Det kan ses att vänlighet och tillgivenhet är nödvändiga ingredienser för att leva i fred, i lugn och ro sitt liv som ett par, till skillnad från trakasserier och förminskande vilket genererar stora spänningar, även konstanta konflikter som aldrig försvinner.

När man inte längre vet hur man kommunicerar eller gör det dåligt, när man är upprörd, skrikande, smulas sönder förhållandet med tiden. Tillgivenhet ger plats åt kyla och avstånd. Godhet omvandlas till antipati och länken lossnar.

Vad behöver vi för att lära oss att hitta denna lugn? Vad behöver vi lära oss för att inte bryta den här ”länken”?

Hjärtats lärande om ett par relation

Vi behöver känna och förstå vår make / maka för att kunna leva tillsammans på bästa möjliga sätt. Vi måste lära oss att dechiffrera människans komplexa natur, för att förstå de interaktioner som finns i ett förhållande mellan två personer.

Faktum är att leva tillsammans med någon annan är ett extraordinärt äventyr som leder oss till människans hjärta. Det är upptäckten av den andra, i sina handlingar, i sina tankar. Man bli engagerad i att upptäcka sin make / maka sätt att vara i vardagen, i dennes sätt att tänka, att agera i ögonblick av tvivel, bräcklighet, styrka och svaghet.

Denna kunskap och förståelse för den andra skapar mycket starka länkar. De leder också till att man lär känna sig själv genom den andras kontakt, i våra egna reaktioner, i upptäckten av våra djupaste känslor. De konfronterar oss med oss själva, våra styrkor, våra svagheter, våra misslyckanden och våra gränser.

Vi lär oss genom den andras spegel, att se på oss, att höra oss, att förstå varandra. Vi lär oss att känna varandra i kontakt med andra, i svårigheter och i de goda stunderna, i ögonblick av glädje och smärta. Vi lär oss att leva tillsammans, att ta ner de masker som hindrar oss från att vara oss själva. Vi lär oss att hitta en balans mellan att vara bundna och frihet, mellan beroende och oberoende. En balans som sätts på plats, genom utbytet, över friktionen, över en ömsesidig förståelse.

Under tiden förstärks relationen, kärleken växer dagligen. Vi börjar älska den andra i sin helhet, för sitt väsen och inte för sitt utseende! Förtroendet expanderar, lugnet får plats. Vi är förankrade i ett hälsosamt förhållande, i en djup intimitet.

Skyddet, ett grundläggande värde i ett pars liv

En intimitet som ligger i hjärtat av relationen. ”De är en klädnad för er och ni är en klädnad för dem.” säger Koranen (2:187). Denna vackra liknelse av plagget påminner oss dels om denna osmos som skapas i ett pars liv och å andra sidan det nödvändiga skyddet för att identiteten som ett par ska växa fram, byggt med tid, tålamod, kärlek, förlåtelse, respekt, trohet, lojalitet, mm.

Ett skydd som ger säkerhet och självförtroende! Ett skydd som ger oss rätt att tala ut, rätten att göra, rätten att uppfylla ens behov, rätten att ge den andra rätten att få.

I dessa ögonblick kan vi närma oss den andres existens, hans/hennes fitra. Vi känner att vi kan vara oss själva, men genom att bli medveten om att vi lever i ett förhållande. Vi känner att vi kan utveckla vår personlighet utan att kvävas av förhållandet. Vi känner att vi kan hävda oss, men utan att någonsin bryta mot den andres integritet. Vi känner att vi utvecklar vår relation som närs av alla våra egenskaper. Vi känner att vi utvecklar en ”Vi”.

Att vara ett par innebär att bygga ett ”vi”

En ”Vi” som bygger på våra gemensamma värderingar, våra övertygelser, våra likheter. En ”Vi” som tillåter oss att starta en familj, att få barn, att överföra värderingar, övertygelser. En ”Vi” som är ett träd som är rotat i jorden och ger god frukt. En ”Vi” som är stark, för att den själv går mot gemensamma mål, mot samma riktning, samma vision.

En ”Vi” som strävar efter att stiga, överträffa sig inför alla prövningar, bortom svårigheter, bortom ens ego, bortom strider om makten. En ”Vi” som lärt sig att förlåta, som släpper för att inte bryta repet, länken. En ”Vi” som skapas i ett förhållande med ömsesidigt beroende, där alla är medvetna om sitt ansvar, sina gränser. Precis som solen som kretsar runt jorden och som bidrar till människans överlevnad i årtionden. En ”Vi” som helt enkelt strävar efter att leva ett liv fylld av fred, lugn och lycka!