Farid Tagounit – Participation et Spiritualité Musulmanes (PSM)

 

I en värld som grips av ständig oro, där en svårighet ersätter en annan nästan dagligen, där aktuella händelser förmörkar framtiden, förblir ett ljus orubbligt och strålande: ljuset från vägen som leder till vår Herres kärlek. Gud vet bättre än någon annan vad mänskligheten går igenom, och Han uppmanar oss i den heliga Koranen med följande ord: TROENDE! Sök med tålamod [Guds] hjälp i bönen! Gud är sannerligen med de tålmodiga, de som håller ut. (Koranen 2:153)

Detta gudomliga ord påminner oss om vikten av tålamod och bön, och uppmuntrar oss att förbli starka och trygga, även i svåra tider. Gud uppmanar verkligen de troende att söka hjälp i tålamod och bön, två viktiga pelare för tro och andlig tillväxt.

I samband med uppenbarelse uppmuntrar detta avsnitt de troende att hålla ut inför svårigheter, särskilt de inledande förföljelserna som muslimer utsattes för i Mecka och vid deras ankomst till Medina. Det tjänar som en påminnelse om nödvändigheten av tålamod och ständig tillflykt till Gud i prövningar.

 

Tålamod, de troendes ljus

Varje mänskligt liv är fyllt av hinder och svårigheter, vare sig individuella eller kollektiva. Detta återspeglar vår varelses bräckliga och sårbara natur. Och genom Sin barmhärtighet och Hans majestät tillåter Gud oss att stiga andligt och överskrida begränsningarna i vårt metafysiska tillstånd för att få kontakt med Honom, och därmed göra var och en av oss till en kanal för Hans ljus. I denna mening tillåter tålamod och uthållighet den troende att uppnå inre frid.

”Gud är med dem som håller ut”: detta uttalande är ett gudomligt löfte. Uttrycket ”maʿa aṣ-ṣabirin” betecknar Guds speciella närhet till dem som håller ut. Detta antyder Hans hjälp och stöd, Hans vägledning och beskydd, såväl som gudomlig belöning för dem som håller ut.

Denna vers föreslår således ett sätt att tänka och ett sätt att leva baserat på tålamod och kontakt med Gud i alla livets stunder:

Inför prövningar: den troende uppmuntras att vara tålmodig och inte förtvivla, samtidigt som de stärker sin kontakt med Gud genom bön.

I beslut och svårigheter: innan man agerar söker man andlig inriktning och visdom genom bön.

I mänskliga relationer: att vara tålmodig inför orättvisor, konflikter och mellanmänskliga utmaningar, och komma ihåg att Gud alltid är med den tålmodige.

I denna bemärkelse sa profeten, frid och välsignelser vare över honom: ”Den som håller ut, Gud ger honom tålamod.” Och ingen människa har fått en bättre och rikare gåva än tålamod.” (Bukhari) Således betecknar tålamod en stark vilja, människans storhet och hennes värdighet. Och denna gåva av tålamod är självbärande och bildar en dygdig cirkel av tålamod. Profeten Mohammed sa i detta avseende: ”Den som strävar efter att vara tålmodig, Gud gör honom tålmodig.” (Bukhari)

 

Bön, uttrycket för Guds kärlek

Vi hör ofta att ”det finns ingen kärlek, det finns bara bevis på kärlek” (Citat från Pierre Reverdy, fransk poet), och vilket större bevis på den kärlek vi har för Gud än flit och stringens i bön? Det representerar denna direkta koppling till Gud, denna närhet till den Allsmäktige, inför vilken vi faller ner i ödmjukhet och lydnad. Bönehandlingen i islam är inte begränsad till en formell ritual; den utgör en intim dialog med Gud, ett privilegierat ögonblick där den troende höjer sig andligt och förbinder sig med sin Skapare.

Profeten sade: ”När någon av er ber, vänder han sig direkt till sin Herre.” (Bukhari och Muslim) Detta profetiska ordspråk betonar att bön är ett personligt samtal med Gud, utan att det krävs någon mänsklig eller andlig mellanhand. Ett särskilt kraftfullt ögonblick är nedfall (sujud). Profeten sade faktiskt: ”Det närmaste en tjänare är sin Herre är när han är i prostration.” (Muslim) I detta ögonblick avstår den troende från sitt ego, böjer sig i ödmjukhet och uttrycker sin kärlek, tacksamhet och sina behov inför Gud. Bön är således en källa till kontinuerlig rening för själen och hjärtat. Varje bön är en möjlighet till andlig förnyelse, vilket gör att den troende kan lämna med en mer fridfull själ och ett renat hjärta.

I versen vi diskuterar i den här artikeln rekommenderar Gud att man söker hjälp genom bön och tålamod. Det är ingen slump att bön är en källa till psykologisk och emotionell styrka. Profeten hade denna reflex när han stod inför en svårighet: ”När något oroade profeten skyndade han sig till bön.” (Abu Dawud) Detta visar att bön inte bara är en skyldighet, utan ett naturligt sätt att hantera stress och prövningar. Den återställer den troendes självförtroende och lugnar dem genom att påminna dem om att Gud är med dem.

På liknande sätt avleder bön den troende från materiella bekymmer och dagliga ångestkänslor och för dem tillbaka till det som är väsentligt: Gud och livet efter detta. Den påminner dem om att prövningar är flyktiga och att det yttersta målet är mötet med Gud. Bön är den djupaste manifestationen av vår koppling till Gud. Genom att recitera Koranen, buga, falla ner och be till Gud känner sig den troende omsluten av Hans barmhärtighet. Detta ger honom en unik frid och ro.

 

Slutsats

Denna vers sammanfattar en grundläggande princip i islam: när den troende ställs inför utmaningar ger den inte efter för förtvivlan, utan hämtar styrka från tålamodets och bönens ljus. Den påminner oss om att Gud alltid är med dem som visar uthållighet och tro. Det är ett budskap om hopp, motståndskraft och djup andlighet, som kan tillämpas på alla situationer i livet.

Och låt oss komma ihåg att bön är mycket mer än en enkel religiös plikt; det är en intim förbindelse med Gud, ett privilegierat ögonblick då den troende anförtror sig direkt till Honom. Det är en tillflykt i svåra tider, ett botemedel mot ångest och sorg. Det ger frid, lugn och inre styrka.

Det är därför Gud har utsett den till ett hjäjpmedel; den gör att den troende aldrig känner sig ensam inför prövningar, utan alltid åtföljd av sin Herre.

Må Gud ge oss kärlek och uppriktighet i bönen och göra den till en sann källa till tröst och styrka för oss.