Aliha Rizvi

 

Vi kanske har hört om de många ”breaking news” då och då under våra liv om ”Israel-Palestinakonflikten”, som de flesta kanaler kallar det.

Tyvärr, att se denna konflikt utvecklas år efter år utan någon lösning kan ha normaliserat bland oss alla den yttersta styggelse som folket i Palestina har lidit. Men nyligen med de pågående attackerna verkar det vara som att folket har rest sig för palestinierna som aldrig förr.

I den här artikeln skulle jag vilja ge en avgörande och djupgående förklaring av hur denna konflikt började och några möjliga lösningar som har föreslagits. Att titta på sådana frågor är av yttersta vikt idag med de pågående konflikterna, så vi kan också tyda vilka faktorer i historien som öppnar dörrar för de grymheter vi bevittnar idag.

Det yttersta syftet med detta är att kunna iaktta vår plikt som människor att stå emot dagens förtryckare, givetvis med raka fakta.

 

Översikt: Hur började det?

Vad många av oss kanske inte inser är att frågan om att israelernas beslagtagande av Palestina inte startade 1948, som de flesta säger. Invasionen av detta land går långt tillbaka till slutet av 1700-talet.

Vid slutet av den franska revolutionen 1799, i försöken att invadera arabvärlden, utropade Napoleon Palestina som ett hemland för judarna (Damen, 2013). Detta var också ett sätt för fransmännen att behålla sin kontroll och närvaro i Palestina. Denna idé antogs inte vid den tiden men det var början på många konflikter om vem som skulle bo där, araberna eller judarna. Tänk på att det i generationer tidigare var det enda hemmet för araber som härstammade från det landet.

Sedan, i början av 1900-talet, efter det osmanska rikets kollaps i slutet av första världskriget, etablerades det palestinska mandatet. Emellertid beslutade britterna att häva mandatet genom att implementera idén som fransmännen hade föreslagit tidigare och skapa ett judiskt utrymme på palestinsk mark (Damen, 2013).

Med stöd av fransmännen och britterna bildades en sionistisk grupp. Sionism är termen för upprättandet av en stat för judarna i det palestinska landet med våld och aggression som ett sätt att förbli ”patriotisk” mot landet och inte tolerera palestinier och deras närvaro. Denna grupp skapade lobbykampanjer som uppmuntrade fler västmakter att stödja migrationen av judar till landet Palestina (Damen, 2013).

1917 utfärdades Balfour-deklarationen, uppkallad efter Storbritanniens utrikesminister, under vilken den brittiska regeringen uttryckte sitt stöd för ett ”nationellt hem för judarna” i Palestina. Vid den tiden var chefen för den sionistiska rörelsen i Storbritannien baron Rothschild. Denna deklaration validerades också av Storbritanniens premiärminister, David Lloyd George, som blev en fast anhängare av den sionistiska rörelsen 1915. Några ord som användes i detta brev var ”britterna skulle göra sitt bästa för att underlätta uppnåendet av detta mål …’ (Damen, 2013).

Detta pekar tydligt på den fullständiga åsidosättandet av varje mänsklig enhet som bor där och deras rättigheter över sitt hemland. Det var som om den tidens invasiva och koloniala makter antog att de var berättigade att få vilken mark de ville ha kontroll över, vilket möjliggjorde etableringen av extrema rörelser som sionismen.

Om grunden för att etablera ett hem eller mark för en grupp människor kommer från sådana korrupta idéer, är det orättvist att anta att resultatet kommer att bli positivt, någonsin. Det är inte bara fel idé att kolonisera mark som tillhört någon annan utan också hur mycket orubbligt stöd fick sionisterna som gjorde dem ostoppbara.

Jag skulle vilja kasta lite ljus över vad detta gröna ljus från världs ledarna gjorde för sionismen under de följande dagarna, veckorna och åren för palestinierna. Som väntat godkände inte palestinierna denna orättvisa rörelse och gjorde motstånd. De ständiga protesterna och motståndet som bröt ut av araberna i Palestina kallas ”Intifada”.

Detta hindrade dock inte sionisterna från att strömma in i Palestina, köpa hem och mark och fördriva miljontals palestinier. Således hade det som en gång var ett land av frihet för araber blivit invaderat. Hela denna process backades upp och underlättades av Storbritannien (Damen, 2013). 1922 reste sig Izza Al Din Qassam, en syrier bosatt i Haifa (en stad i Palestina) mot britterna och sionisterna. Qassam dödades mycket snabbt av de brittiska styrkorna, men hans uppror inspirerade många araber att göra uppror mot bosättarna 1936, och intifadan fortsatte. (Damen, 2013).

Efter många revolter som lämnade många oskyldiga döda försökte brittiska styrkor bromsa massinvandringen av judar till Palestina, i ett försök att få ett slut på oroligheterna. Detta orsakade mer ilska från sionisterna och de drev de brittiska styrkorna ut ur Palestina. På grund av den stora tillströmningen av judiska invandrare och sionistiska bosättare hade palestinierna blivit undermäktige och det var tydligt att det fanns en mer hård och aggressiv grupp, för att inte tala om, fullt stödd av tidens stormakter (Dame, 2013).

När sionisterna började bosätta sig i Palestina, arrangerade de möten från mars 1947 till mars 1948, och planerade den etniska rensningen av palestinier i landet. Under denna tid ökade sionisternas attack mot araber och britter och därmed beslöt Storbritannien att lämna över Palestinas ansvar till FN (Damen, 2013).

FN försökte närma sig resolutionen genom att försöka skapa två stater, Palestina och Israel. Det är viktigt att notera att under åren innan hade sionister bara bott i 5,5 % av Palestina. Under detta möte beslutade emellertid FN att tilldela dem orättvisa 55 % av hela landet. Palestinierna förkastade detta förslag och som ett resultat fortsatte sionisterna att kämpa för mer mark och gick inte med på att tilldela gränser till varje stat, och ville i slutändan ha kontroll över hela regionen. Detta orsakade mycket mer fördrivning, dödande och kidnappning av många palestinier. Deras mål var ganska okomplicerat, antingen borde palestinierna lämna eller så kommer de att dödas (Damen, 2013).

I maj 1948, när sionisterna tog över Haifa, en stor stad av araber i Palestina, blev palestinierna statslösa. Svaret från stormakter som USA och Sovjetunionen var att acceptera en ny stat kallad, Israel (Damen, 2013).

När fler och fler konflikter bröt ut mellan sionisterna och palestinierna, utsågs en svensk diplomat, Folke Bernadotte, av FN för att underlätta och stoppa den etniska rensningen av palestinier. Men hans försök att ge palestinierna deras rättigheter tillbaka resulterade i att han mördades av sionisterna.

År 1949 hade mer än 700 000 palestinier fördrivits och 13 000 dödats av den sionistiska regimen (Damen, 2013). Efter Bernadottes död utsågs en amerikansk ställföreträdare för att försöka förhandla fram fred och landutrymme till båda staterna, men detta resulterade i att Israel fick 78% av marken medan Palestina lämnades med Gazaremsan och Västbanken, endast 22% av landet. hela regionen de en gång ägde. (Damen, 2013)

Denna fördrivning, etniska rensning och avhumanisering av palestinierna är känd som ”Nakba”. Många generationer av dessa palestinier lever fortfarande idag i flyktingläger och kämpar för sina rättigheter när de bombarderas hårt varje dag, med andra ord, Nakba-händelsen upprepar sig (Damen, 2013).

 

Palestinsk etnisk rensning och hur sådan grymhet började

Den extrema smärtan som en människa tillfogar en annan är något som många mänskliga civilisationer har sett. Till ens bestörtning är det inget som ska normaliseras, och ändå ser vi här en oräknelig mängd barn som dör varje dag.

Många folkmord i det förflutna som aldrig borde ha ägt rum men som ändå hände på grund av ett par faktorer, lade grunden för att de diktatorer som har makten idag skulle upprepa de tidigare tyrannernas våldsamma handlingar, för deras eget intresse. När ens fokus enbart ligger på nyttan och välståndet för det egna landet utan att kunna se hela världen som en plats för kollektiv fred där alla är värda mänskliga rättigheter, en absolut styggelse inträffar.

Detta är den ideologi som nazisterna hade anammat. Idén om en ”överlägsen ras” på grund av vilken de såg judarna som ”djur”. Vi kan enkelt koppla sådana begrepp till det vi ser idag. I dagens värld ser någon som Netanyahu (Israels premiärminister) inte palestinier som människor som förtjänar att leva fredligt i sitt land. Många israeliska representanter har uttryckligen beskrivit att deras mål är att beröva araberna grundläggande förnödenheter, som vatten, mat och medicin.

Sådana människor kan komma till makten och sedan påtvinga alla beslut de anser nödvändiga för ”sitt folks” intresse, de bygger en mur runt sitt hjärta som gör dem immuna mot förlusten av alla andra människoliv än deras eget. I vissa fall spelar inte ens deras eget folks liv någon roll eftersom deras baktanke är att ha makt och land.

Den främsta anledningen till sådan behandling mot människor går tillbaka till när allt började i slutet av 1700-talet. Sionisternas ständiga motstånd och deras idé om att Palestina tillhörde dem har graverats in i deras hjärtan och sinnen till den grad att att överfalla och döda hundratals barn åt dem är ett tecken på ”patriotism” eller ”självförsvar” som de bär med stolthet.

År av denna ideologi har fått sådana ”ledare” att bli helt immuna mot palestiniernas smärta och lidande. Denna brist på empati för palestinierna har byggts upp under många år och idag bevittnar vi ett av de största folkmorden som någonsin har inträffat.

En annan aspekt av orsaken bakom sådana konflikter är att hålla hat eller fördomar mot en grupp människor. Dessa fördomar utvecklas när du lever i ett samhälle som hjärntvättar en med en falsk känsla av överlägsenhet bland individer av deras ras. De intryckta ”fakta” att du är högre i rang och att vissa grupper därför alltid kommer att vara dina underordnade kommer naturligt med den här typen av tänkande. Lika mycket som folk påpekar i sociala medier idag att det inte är en religiös fråga, vilket vid sin grund inte är det. Huvudfrågan är det orättvisa tillgreppet av mark. Punkt.

Det finns dock anledningar till att övergrepp sker och det är på grund av fördomar för vissa etniska grupper. Det faktum att Storbritannien och Frankrike kände sig berättigade att utropa Palestina som ett judiskt land visar tydligt att de inte ansåg araberna i Palestina värdiga nog att bli konsulterade angående sitt eget fädernesland. Tyvärr visar detta hur skadligt det kan vara att stödja extrema ideologier som skapar oundvikligt trångsynthet och leder till det vi ser idag i Gaza.

Judar och muslimer är båda bokens folk och har många liknande övertygelser. Båda är respektabla religiösa grupper. Än idag stöder många judar tanken på att Palestina ska återlämnas till araberna och står fast vid deras tro. Men de som inte håller med om det och tror att Israel bara tillhör judar och att palestinier bör flytta till antingen grannländer eller ska skyllas för folkmordet har manipulerats till att tänka sådana maximalistiska idéer.

Det faktum att så många barn i dag har dött i Palestina och ändå finns det människor som fortfarande försvarar Israel visar kraften i propagandan skapad enbart i syfte att lura människor med falska berättelser. Falska nyheter, falska påståenden och att vilja ha falska sympatier. Det är detta som avhumanisering leder till.

Stormakterna i dag som USA har spelat en absolut negativ roll i att förblinda människor för de verkliga fakta, göra Israel till offer och skylla allt på militärgruppen i Palestina när de som är utbildade i denna fråga vet att detta började långt innan någon militär grupp ens fanns att hitta.

 

Västvärldens vanliga medias propaganda och dess konsekvenser

Avhumanisering har skett tidigare och fortsätter att hända idag. Men eftersom det blir mer och mer vanligt i dagens värld har det skapat hat och fördomar i hjärtat hos dem som tror på allt de ser online.

Ett exempel på detta är hyresvärden från Chicago som inte verkade ha så mycket kunskap om den pågående konflikten och baserat på det han såg på de partiska nyheterna, bestämde sig för att det skulle vara rättvist att överfalla och knivhugga en sexårig pojke som han en gång var vän med. Detta motiverades på grund av termer som ”terrorister” som används mot muslimer idag, vilket skapar fördomar och därför äger sådana fruktansvärda handlingar rum.

De vanliga mediakanalerna är lika klandervärda för det växande hatet mot muslimer i Nordamerika. Kraften att sprida ordet som dessa kanaler har, och ändå hur de använder det visar att det finns en falsk berättelse de försöker främja snarare än att tala upp för mänskligheten och vad som är moraliskt rätt. De har spelat en mycket orättvis och depraverad roll för att rättfärdiga Israels roll i konflikten.

Därför beslutade den okunniga 71-årige mannen från Chicago när han uttryckte sin ilska ”Ni muslimer måste dö!” att ta livet av ett oskyldigt barn enbart på grund av hans religion och bakgrund. Sådana avskyvärda brott kommer att fortsätta mot vilken gruppmänniskor som helst så länge propagandan och spridningen av falska nyheter fortsätter. Detta är kraften i mainstreammedia idag, även om den tyvärr inte kommer till användning.

Föreställ dig att dessa kanaler använder sina röster som humanitärt bistånd till offren för orättvisor runt om i världen utan någon partiskhet; världen omkring oss skulle vara helt annorlunda.

 

Sociala mediernas makt

Trots den extremt partiska bevakningen av västerländska kanaler har den fruktansvärda situationen i Palestina inte förblivit dold. Journalisterna i Palestina som täcker allt de ser, trots att de vet att de inte är säkra, gör det för medvetenhetens och mänsklighetens skull.

Förflyttningen av de svårt skadade spädbarnen, hjälplösheten hos dem som har förlorat alla sina familjer, staden helt reducerad till spillror, bristen på grundläggande förnödenheter som mat och medicin, visar karaktären hos människor som begår brott och tror sig ha rätt att göra vad de vill. Detta är helt klart ett sätt att få gruppen att känna sig svagare och värdelösa, i ett försök att behålla kontrollen över landet.

Men det har och kommer alltid att finnas hopp. Journalisterna som arbetar dag och natt för att täcka alla aspekter av belägringen i staden Gaza har visat oss vad det innebär att vara en sann hjälte bland många av de så kallade ledare vars samvete uppenbarligen är dött.

Den förändring vi ser i samhället idag när det gäller att många människor reser sig för Palestina beror på kraften i sociala medier. Om det inte vore för Instagram, Facebook, WhatsApp och liknande appar skulle världen vara mycket omedveten om de grymheter som äger rum idag. Den växande medvetenheten vi ser idag tillskrivs de ärliga, hårt arbetande, osjälviska journalister som sätter sina liv på spel för att visa världen vad som skjuts bakom gardinerna av mainstreammedia.

 

Möjliga lösningar som föreslås idag

Genom att veta vad som har hänt under de föregående åren när det gäller den ständiga förtrycket och belägringen av de infödda (palestinierna) som tvingats ut ur sitt eget land, en långvarig lösning måste baseras på ett rättvist beslut eller en vapenvila som har båda sidor nöjda och lyckliga, en idé som mest människor föreslår. Denna idé om att ”båda” sidor får vad de vill ha stöds vanligtvis av de som inte riktigt förstår sionismens historia. Varje förnuftig människa ser att ett maximalistiskt koncept var det som satte igång dessa ständiga krig och strider som har resulterat i förlusten av många människoliv.

Därför, med tanke på att sionister är skyldiga av att starta den ständiga orättvisan mot palestinierna genom att tillskansa sig deras land och avvisa fullständig tanken att de har på något sätt rättigheter över sitt hemland, visar att detta var ett fullständigt brott mot humanitära lagar. Idag bör återupprättandet av hela regionen som en Palestina stat borde stå i fokus för diskussionen. Detta betyder inte nödvändigtvis att judarna inte kan leva tillsammans med palestinier, som vi minns, det fanns en tid i historien när en minoritet av judar redan levde fredligt i Palestina.

Det är dock den extrema idén om sionismen som har varit källan till oupphörliga mord och förtryck som måste fördömas. Det har tidigare gjorts många försök av FN att dela upp landet i en israelisk och en palestinsk stat. Men återigen, sionismens korrupta natur har varit orsaken till den växande vreden i Israel när det gäller att få kontroll över hela landet. Denna idé är inte bara absurd utan motbevisar också helt konceptet om ett rättvist system.

Det är också avgörande att notera att de länder som ständigt har hjälpt, uppmuntrat och stött Israel i dess förtryck är lika skyldiga som Israel. Dessa nationer är de flesta av västmakterna. De vapen, stridsvagnar och andra medel som tillhandahållits de israeliska styrkorna har orsakat konstant blodsutgjutelse och förblindat människor att tro att sådana handlingar bara äger rum för att Israel försvarar sig själv.

Det pågående folkmordet som stöds av västmakterna måste fördömas. Ingen människa förtjänar någonsin att bli behandlad som om de inte är värda fred och frihet.

Som en slutnot vill jag påminna oss alla om att fortsätta att minnas Palestinas folk i våra böner, och som Gud har lovat är han inte omedveten och de som sprider tyranni kommer att ta konsekvenserna.

 

Referenser:

Damen, R. (2013). Al-Nakba: Palestinas historia sedan 1799 – Palestina Remix. Al Jazeera. Hämtad från https://remix.aljazeera.com/aje/PalestineRemix/al-nakba.html#/17 (20 oktober 2023).