Att förstå den muslimska definitionen av ”jihad”

Huda – learnreligions.com

 

Ordet jihad har på senare år blivit synonymt i många sinnen med en form av religiös extremism som orsakar en hel del rädsla och misstänksamhet. Det anses allmänt betyda ”heligt krig”, och särskilt representera islams extremistgruppers ansträngningar mot andra. Eftersom förståelse är det bästa sättet att bekämpa rädsla, låt oss titta på historien och den sanna innebörden av ordet jihad i sammanhanget av islamisk kultur. Vi kommer att se att den nuvarande moderna definitionen av jihad strider mot den språkliga betydelsen av ordet, och även mot de flesta muslimers tro.

Ordet Jihad kommer från det arabiska grundordet J-H-D, som betyder ”sträva”. Andra ord som härrör från denna rot inkluderar ”ansträngning”, ”arbete” och ”trötthet”. I huvudsak är Jihad ett försök att utöva religion inför förtryck och förföljelse. Ansträngningen kan komma i att bekämpa det onda i ditt eget hjärta, eller att stå upp mot en diktator. Militär ansträngning ingår som ett alternativ, men muslimer ser detta som en sista utväg, och det är inte på något sätt menat att betyda ”att sprida islam med svärdet”, som stereotypen nu antyder.

 

Kontroller och balanser

Islams heliga text, Koranen, beskriver Jihad som ett system av kontroller och avvägningar, som ett sätt som Allah satte upp för att ”kontrollera ett folk med hjälp av ett annat”. När en person eller grupp överskrider sina gränser och kränker andras rättigheter, har muslimer rätten och skyldigheten att ”kontrollera” dem och återställa dem. Det finns flera verser i Koranen som beskriver jihad på detta sätt. Ett exempel:

Och om Gud inte höll tillbaka [vissa] människor med andra [som redskap], skulle jorden helt visst fördärvas. Men Gud låter nåden flöda över hela Sin skapelse. (2:251)

 

Rättvist krig

Islam tolererar aldrig oprovocerad aggression initierad av muslimer, i själva verket är muslimer beordrade i Koranen att inte inleda fientligheter, ge sig ut på någon aggressionshandling, kränka andras rättigheter eller skada oskyldiga. Även att skada eller förstöra djur eller träd är förbjudet. Krig förs endast när det är nödvändigt för att försvara det religiösa samfundet mot förtryck och förföljelse. Koranen säger att ” ja, förtryck är ett värre ont än döden” och ” Om de då slutar [strida] skall alla fientligheter upphöra utom [mot] de orättfärdiga [som vill kämpa vidare].” (2:192-193). Därför, om icke-muslimer är fredliga eller likgiltiga för Islam, finns det aldrig en berättigad anledning att förklara krig mot dem.

Koranen beskriver de människor som får slåss:

de som i strid mot all rätt jagas bort från sina hem därför att de säger: ”Gud är vår Herre!” Och om Gud inte höll tillbaka [vissa] människor med andra [som redskap] skulle helt visst kloster och kyrkor, synagogor och moskéer där Guds namn åkallas utan uppehåll, ha jämnats med marken. Ja, Gud skall bistå alla som strävar för Hans sak – hos Gud ligger all styrka, all makt – (22:40)

Observera att versen specifikt befaller skyddet av alla gudshus.

Slutligen säger Koranen också: TVÅNG skall inte förekomma i trosfrågor. (2:256). Att tvinga någon med vapen (svärd) att välja döden eller Islam är en idé som är främmande för Islam i anda och i historisk praktik. Det finns absolut inget legitimt historiskt prejudikat för att föra ett ”heligt krig” för att ”sprida tron” och tvinga människor att anamma Islam. En sådan konflikt skulle utgöra ett oheligt krig helt och hållet mot islamiska principer som anges i Koranen.

Användningen av termen jihad av vissa extremistiska grupper som en motivering för utbredd global aggression är därför en korruption av äkta Islams principer och praktik.