Att försöka lösa mysteriet med livet

Fatih Kocabas – Tidskrift Cascada

Strävan att lösa livets mysterium verkar fortsätta. Var kommer vi ifrån? Vad är materia och vad är bortom det? Var
och hur har livet började? Vad hände med Adam och Eva och med andra organismer? Självklart var vi inte tillåtna att
bevittna universums skapande och början av livet på jorden. Vi vet inte mycket om skapelsen, men vi kan se
resultatet.

Medan diskussionerna fortsätter om undervisning om skapelsen i skolor, växer generationer utan kunskap om Skaparen
och förståelse för Hans handlingar. Det nuvarande utbildningssystemet i gymnasieskolor och universitet ger kunskap
om universum, naturen, jorden och livet, men kurserna är inte inriktade att förstå Skaparens handlingar. Hur och var
kan man lära sig om sin Skapare? Även om det finns olika sätt, t.ex. Internet, och religiösa tidningar och grupper
är det inte alltid möjligt att förstå direkt och på ett tillräckligt sätt Skaparens handlingar utan god vetenskaplig
utbildning.

Lyckligtvis alla vetenskaper nämner ständigt Gud på sitt specifika språk, och talar om Skaparen. Men vi behöver en
synvinkel, ett fönster för att se bortom vår vision och kunskap, precis som vi behöver ett mikroskop för att se
mikroorganismer eller ett teleskop för att upptäcka universums djup. Med lite uppmärksamhet kan vi alla förstå vad
vetenskapen återspeglar av Guds handlingar. Det är därför vi måste lyssna på vad vetenskapen säger oss på sitt eget
språk.

Föreställ dig en simulerings program som analyserar en bilolycka. Säg att programmet omfattar olika parametrar såsom
hastighet, vikt, vinkels inverkan, den övergripande strukturen på bilen, kroppens hårdhet och väderinformation som
vindhastighet och vindriktning, och så vidare.

När du klickar på ”OK” i detta imaginära simuleringsprogram får du nästan samma resultat som med konkret fysiska
bevis på en testkrock. Detta visar naturligtvis en skicklig programutvecklare och hans stora kunskaper i matematik
och fysik. Givetvis består naturen av miljontals parametrar som bestämmer resultatet, precis som detta
simuleringsprogram. Till exempel, när du kastar en sten i en sjö, först faller den med en viss hastighet och sedan
bildas vågor, som sträcker sig från stenens träffpunkt. Hastigheten hos stenen vid en viss tidpunkt och plats och
bildandet av vågor på vattenytan kan förklaras av vissa fysikaliska lagar som beskrivs med matematiska ekvationer.

Han som etablerade reglerna för de fysiska omständigheterna skapade också universum i en perfekt matematisk ordning.
Från dessa och den kunskap vi får från datorer, fysik och matematik kan vi öppna fönstren för att förstå universums
härskare som en härlig Skapare.

Vi lever i en tid av stora framsteg inom genteknik och som i hög grad har ökat kunskapen om molekylärbiologi. Det är
nu känd individuella strukturer av biologiska molekyler, förutom stor mängd upptäckter rörande cellulära mekanismer.
Ju mer vi lär oss, desto tydligare är cellens minsta delars komplexitet och organisation. Cellen är inte längre ett
litet rum med en liknande gel struktur i våra tankar men en massiv fabrik som innehåller alla de maskiner som krävs.
Det fungerar automatiskt, det är perfekt balanserad, och kontinuerligt förnyas. Allt är i ständig rörelse, utsläpp
av ämnen följer absorptionen och externa signaler besvaras inifrån.

En ökad förståelse av hur levande organismer fungerar och behovet av att svara på hur detta började har genererat
diskussioner inom vetenskaplig forskning. Vissa forskare gillar att prata endast på vetenskapliga plattformar eller
de så kallade vetenskapliga ämne, men det förändrar inte verkligheten. Vi undrar om ursprunget och vill leva för
evigt. Vi är ändliga, men drömmer med det oändliga. Hur kan vi tänka på evigt liv om vi var en produkt av något som
inte är evig?

Tänk dig en liten, självständig högteknologisk vägfabrik, med lastbilar som kan bära föremål och bränslemotorer som
genererar energi som kan användas i många olika processer, och som innehåller solfångare. Den har stora
kopieringsmaskiner som kan producera en ny anläggning, och återkopplingssystem för att övervaka och reparera
eventuella problem. Utan att vi kan säga något emot, kontrollen av alla dessa processer och tusentals maskiner,
motorer, motorväg, i en så liten fabrik och utan någon form av problem innebär en perfekt ingenjör, vetenskapsman,
arkitekt och kemist.

Likaså, även om ni inte tror på det, är cellen en utmärkt förening av runt en miljon molekyler, tusentals maskiner
och energiproducerande motorer. Det finns vägar, lastbilar och andra återkopplingssystem, alla inom den känsliga och
väl ordnad domän för en så liten mekanism. Mitokondrierna, till exempel, är en av de viktigaste organeller. Den
producerar ATP-molekyler som är bärare av energi från organiska molekyler för energi som kräver cellulära processer.
Dessa och många andra exempel, som vi lär oss från biovetenskap, pekar på jordens härliga Skapare.

Antagandet att en cell kommer till stånd av andra skäl än händerna på en Skapare, med många nivåer av reglering,
samordning av subcellulära avdelningar och organeller, lagring av information i DNA, och användningen av denna
information till dess specifika funktion, innebär att tro att molekylerna binder varandra under inverkan av
naturliga orsaker för att bilda en cellulär struktur på ett förnuftigt sätt.

Detta påminner oss om ett berömt experiment som utfördes av Stanley Miller om skapandet av aminosyror, byggstenarna
i proteiner, genom vilka man ville visa att livet på jorden härstammar från naturliga orsaker och slumpen. Miller
placerade i sitt experiment de molekyler som är tänkta att representera de viktigaste komponenterna i den tidiga
jordens atmosfär i ett slutet system. I sitt experiment använde han metan (CH4), ammoniak (NH3), väte (H2) och
vatten (H2O) och tillämpade en elektrisk ström för att stimulera åska och orsaka dessa reaktioner.

Man fann att tre aminosyror syntetiserades under dessa betingelser. Senare konstaterade han att denna komposition
var annorlunda från jordens tidiga atmosfär. Dessutom restes upp allvarliga invändningar mot hans experiment,
eftersom kontinuerliga energitillförseln inte är möjligt i naturen. Men detta väckte känslor och vissa medier
publicerade rubriker som ”Miller skapade livet.” Men vad Miller hade lyckats med var att syntetisera bara några döda
molekyler.

De som inte tror på Gud tror inte heller på skapelsen. Därför tenderar de att dra slutsatsen att ”ingenting är
skapad från ingenting, och ingenting går till ingenting, att det finns bara sammansättning och nedbrytning.” Men den
Allsmäktige har två sätt att skapa. Den första är genom origo och uppfinningen och den andra genom kompositionen och
konst. Han skapar från ingenting med allt som behövs för att det, återigen, ska vara ingenting. I det andra sättet
att skapa, formar Han varelser från universums material, för att visa sin fina visdom, perfektion och Hans namns
manifestationer.

MÄNNISKOR! Frukta er Herre som har skapat er av en enda varelse och av denna har skapat dess make och låtit dessa
två [föröka sig] och sprida sig [över jorden] i väldiga skaror av män och kvinnor…
(4:1)

När vi tänker på lärdomarna från dessa exempel och naturvetenskap, med sina särskilda intresseområden, inser vi att
all vetenskap på något sätt proklamerar universums härliga Skapare. Trots detta kan det vara så att på skolorna inte
ges möjligheten att diskutera och fördjupa sig i förståelsen av Skaparens handlingar. Med fönstret som öppnas av
vetenskapen om Gud, kan vi avslöja dolda sanningar.

Anteckningar

Fatih Kocabas arbetar med sin doktorsexamen vid Southwestern Medical Center, University of Dallas, Texas.