Sally Ibrahim – The New Arab

 

För den 25-åriga palestinska fotojournalisten Fatima Hassouna var fotografering mer än ett yrke, det var ett uppdrag att spegla verkligheten i den krigshärjade kustenklaven.

Under 18 obevekliga månader av Israels folkmordskrig, beväpnad med sin kamera, gick Hassouna genom gränderna i Gaza stad, fast besluten att dokumentera den mänskliga katastrof som Israels militära offensiv orsakat: förstörda hem, sörjande familjer och den hoppfulla glimten i barns ögon mitt bland spillror och ruiner.

Hon fångade tusentals bilder som spreds över hela världen och erbjöd ett ofiltrerat fönster in i liv och död i Gaza. Hennes lins visade förödelse och värdighet, smärta och uthållighet, förlust och glimtar av glädje som vägrade att dö.

”Fatima skapade djupa känslomässiga band med de människor hon fotograferade”, berättade Asma Abo, Fatimas bästa vän, för The New Arab.

”Hon pratade med kvinnor som om de vore hennes mödrar och behandlade varje barn som sitt eget. Hennes empati var inte performativ; den var verklig”, tillade hon.

 

”Hon insisterade på att drömma”

Kollegor i Gaza brukade kalla Hassouna för ”Gazas öga”.

Den israeliska armén stängde det ögat permanent. En israelisk flygattack riktade sig mot hennes hem i Gazas stadsdel Tuffah och dödade Fatima tillsammans med nio av hennes familjemedlemmar. Hennes föräldrar överlevde, de är fortfarande i kritiskt tillstånd.

”Hon ville inte bli känd. Hon ville bara att folk skulle se sanningen”, sa Abo och tillade att ”Fatima trodde att varje foto hade ett syfte – att bevara en röst, att berätta en historia.”

Hassouna studerade multimedia vid University College of Applied Sciences i Gaza och fick snabbt erkännande för sitt gripande visuella berättande, enligt Abo. Hon samarbetade med många lokala och internationella kanaler, inklusive Untold Palestine, Tamer Institute for Community Education och den USA-baserade plattformen Mondoweiss. Hennes arbete publicerades i The Guardian och ställdes ut i internationella utställningar som Gaza, ”My Beloved” och ”SAFE”.

”Hon väntade aldrig på att nyheterna skulle komma till henne, utan hon sprang mot dem”, mindes Abo. ”Även under det kraftigaste bombardemanget brukade Fatima ge sig av tidigt varje morgon med kameran i handen, fast besluten att fånga det som andra var för rädda för att bevittna.”

Hassouna avslutade nyligen en kort dokumentär om kvinnor och barn i Gaza, som skulle ha premiär på årets filmfestival i Cannes i maj – en dröm hon hade och som skulle ha varit hennes första internationella framträdande.

”Hon var så stolt över den filmen”, mindes Abo. ”[Fatima] sa en gång till mig: ’Kanske kommer mina foton att överleva mig, det är det som ger mig frid.’ Hon visste inte att det skulle bli hennes sista ord till världen.”

Hassouna förberedde sig också för ett nytt kapitel i sitt liv. Hon skulle gifta sig i augusti, enligt Lama Abu Asi, en palestinsk journalist i Gaza.

”Trots kriget insisterade hon på att drömma. Hon [Fatima] talade med glädje om sin önskan att hålla bröllopsfirandet på en offentlig plats, en grönskande bit mark, där familjer och barn kunde delta – en slags kollektiv lycka som trotsade belägringen”, anmärkte Abu Asi till TNA.

”Hon försökte fånga ögonblick av lycka som om de vore fjärilar”, tillade Abu Asi. ”Även när världen omkring henne brann planerade Fatima för glädje.”

 

”Djup förlust”

Sedan början av Israels krig har Hassouna outtröttligt arbetat sig igenom personliga tragedier, inklusive hennes mormors och flera släktingars död. ”Det fanns dagar då jag bad henne att vila”, sa Abo. ”Men hon sa till mig: ’Om jag slutar kommer deras röster att försvinna.'”

”När nyheten kom sprang jag till sjukhuset. Jag letade överallt efter henne. En granne berättade till slut för mig att hon hade begravts utan huvud. Det var då jag bröt ihop”, beskrev Abo.

De två vännerna hade arbetat med ett gemensamt fotoprojekt med titeln ”Berättelsen återstår”, som syftade till att bevara palestinskt kulturminne genom bilder.

”Vi drömde om att ställa ut det utomlands”, tillade Abo. ”Nu vet jag inte om jag kan fortsätta. Allt känns som att det tog slut med henne.”

Både Abo och Abu Asi trodde att Hassouna inte bara var en fotograf. Hon var ett vittne, en berättare och en symbol för motstånd, då hennes arbete visade världen vad det innebär att vara människa under belägring.

Hassounas död inträffade mitt i en förnyad våg av israeliska attacker mot bostadsområden i Gaza stad. Medan den israeliska militären hävdar att den riktar sig mot militant infrastruktur, har människorättsorganisationer upprepade gånger dokumenterat massförluster bland civila, inklusive hela familjer begravda under sina egna hem.

”Fatimas fall illustrerar de dödliga risker som journalister i Gaza står inför varje dag”, sa Gazas regerings mediekontor i ett pressmeddelande och tillade: ”Mediearbetare måste skyddas och inte bli måltavlor.”

Sedan början av det israeliska folkmordskriget den 7 oktober 2023 har den israeliska armén dödat cirka 212 palestinska journalister, varav flera attackerades direkt av israeliska flyganfall, enligt Centret för skydd av palestinska journalister.

”Fatimas död är en djupgående förlust för Gazas mediesamhälle. Hon ägnade sitt arbete åt att fånga krigets mänskliga dimension. Hennes död representerar ett uppenbart brott mot internationella lagar som skyddar journalister”, sa centret i ett uttalande.

Centret hänvisade till FN:s säkerhetsråds resolution 2222, som betonade skyldigheten att skydda mediearbetare under väpnade konflikter. ”I Gaza ignoreras dessa skydd upprepade gånger”, sade centret och krävde internationella utredningar av hur mediearbetare riktas in.

”Varje namn på vår lista över journalister representerar en tyst röst. Fatima Hassounas namn kommer inte att glömmas bort, varken av Gaza eller av världen”, tillade centret.

 

 

Original text: Killing ’Gaza’s eye’: Who was Palestinian photojournalist Fatima Hassouna?