Ramzy Baroud – ramzybaroud.net

 

Den 22 februari 2024 yttrade Ma Xinmin, Kinas representant vid Internationella domstolen (ICJ), det oväntade.

Hans vittnesmål, liksom ett antal andras, var avsett att hjälpa Internationella domstolen (ICJ) att formulera ett kritiskt och länge försenat juridiskt yttrande om de rättsliga konsekvenserna av Israels ockupation av Palestina.

Ma Xinmin formulerade den kinesiska ståndpunkten, som, till skillnad från den amerikanska sändebudets vittnesmål, var helt i linje med internationella och humanitära lagar.

Men han fördjupade sig i ett tabubelagt ämne – ett som inte ens Palestinas närmaste allierade i Mellanöstern och det globala syd vågade beröra: rätten att använda väpnad kamp.

”Det palestinska folkets våldsanvändning för att motstå utländskt förtryck och fullborda upprättandet av en oberoende stat är en oförytterlig rättighet”, sa den kinesiske ambassadören och insisterade på att ”den kamp som folk utkämpar för sin befrielse, rätt till självbestämmande, inklusive väpnad kamp mot kolonialism, ockupation, aggression, dominans mot utländska styrkor, inte bör betraktas som terrorhandlingar”.

Som väntat gav Ma Xinmins kommentarer inte mycket ytterligare genomslag: varken regeringar eller intellektuella, inklusive många på vänsterkanten, använde hans kommentarer som ett tillfälle att utforska frågan ytterligare. Det är mycket mer praktiskt att tilldela palestinier offrets eller skurkens roll. En palestinier som gör motstånd – en som har handlingsfrihet och kontroll över sitt eget öde – är alltid farligt territorium.

Ma Xinmins kommentarer var dock helt och hållet förlagda till internationell rätt. Därför kunde vi inte missa möjligheten att diskutera ämnet i en nyligen genomförd intervju med professor Richard Falk, en ledande forskare inom internationell rätt och tidigare FN:s särskilda rapportör för Palestina.

Falk är inte bara en juridisk expert, hur framgångsrik han än har varit inom området. Han är också en djup intellektuell och en skarpsinnig historiestudent. Även om han talar med stor omsorg, tvekar han inte eller skräder orden. Hans idéer kan verka ”radikala”, men bara om termen förstås inom de begränsande intellektuella gränserna för mainstreammedia och den akademiska världen.

Falk talar inte om ”sunt förnuft”, enligt Gramscis princip, utan om ”sunt förnuft” – en fullständigt rationell diskurs, men ofta oförenlig med mainstream-tänkandet.

Vi frågade professor Falk specifikt om det palestinska folkets rätt att försvara sig, och specifikt om väpnad kamp och dess överensstämmelse (eller brist på densamma) med internationell rätt.

”Ja, jag tror att det är en korrekt förståelse av internationell rätt – en som väst i stort sett inte vill höra talas om”, sa Falk som svar på Ma Xinmins kommentarer den 24 februari.

Falk utvecklade: ”Rätten till motstånd bekräftades under avkoloniseringsprocessen på 1980- och 1990-talen, och detta inkluderade rätten till väpnat motstånd. Detta motstånd är dock beroende av att internationella krigslagar följs.”

Till och med ingressen till den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter anger att ”medan det är väsentligt, om människan inte ska tvingas tillgripa, som en sista utväg, uppror mot tyranni och förtryck, att mänskliga rättigheter skyddas av rättsstatsprincipen”.

Israel följer inte internationella krigslagar – till exempel är hela situationen i Gaza en av de mest uppenbara kränkningarna av Israels fullständiga ignorering, inte bara av krigslagarna, utan av hela den internationella och humanitära rättsapparaten.

Palestinier, å andra sidan, som befinner sig i ett permanent tillstånd av självförsvar, drivs av en annan uppsättning värderingar än Israel. En är att de är fullt medvetna om behovet av att upprätthålla moralisk legitimitet i sina motståndsmetoder.

Således skulle ”efterlevnad av krigets lagar” innebära ett åtagande att skydda civila; respektera och skydda ”sårade och sjuka (…) under alla omständigheter”; ”förhindra onödigt lidande” genom att begränsa ”krigföringens medel och metoder”; genomföra ”proportionella” attacker, bland andra principer.

Detta tar oss till händelserna den 7 oktober 2023, Al-Aqsa flodvågen operationen inom det som kallas Gazahöljet i södra Israel.

”I den mån det finns verkliga bevis för grymheter som åtföljer attacken den 7 oktober, skulle dessa utgöra kränkningar, men själva attacken är något som i sitt sammanhang verkar helt berättigat och länge försenat”, sa Falk.

Ovanstående uttalande är minst sagt jordskakande. Det är en av de tydligaste skillnaderna mellan själva operationen och vissa anklagelser – av vilka många redan har bevisats vara falska – om vad som kan ha ägt rum under det palestinska motståndsanfallet.

Det är därför Israel, USA och deras allierade i västerländska regeringar och media arbetade hårt för att felaktigt beskriva händelserna som ledde till kriget, och tillgrep rena lögner om massvåldtäkter, halshuggning av spädbarn och meningslös slakt av oskyldiga deltagare i en musikfestival.

Genom att skapa denna vilseledande berättelse lyckades Israel flytta samtalet bort från händelserna som ledde till den 7 oktober och försätta palestinierna i defensiven, då de anklagades för att utföra outsägliga fasor mot oskyldiga civila.

”En av de taktiker som väst och Israel använt har varit att nästan lyckas dekontextualisera den 7 oktober så att den verkar ha kommit helt oväntat”, enligt Falk.

”FN:s generalsekreterare förtalades till och med som antisemit för att bara påpeka det mest uppenbara faktum – att det hade funnits en lång historia av övergrepp mot det palestinska folket som ledde fram till den”, tillade han, med hänvisning till Antonio Guterres helt enkelt konstaterande att den 7 oktober ”inte hände i ett vakuum”.

Falks ord, en ikonisk figur och en av de mest inflytelserika akademikerna och förespråkarna för internationell rätt i vår tid, måste inspirera till en verklig diskussion om palestinskt motstånd.

Det palestinska motståndets historia är inte en historia av väpnat motstånd i sig. Det senare är bara en manifestation av en lång historia av folkligt motstånd som når alla aspekter av samhällets uttryck, allt från kultur, andlighet, civil olydnad, generalstrejker, massprotester, hungerstrejker med mera.

Men om palestinierna lyckas placera sitt väpnade motstånd – så länge det följer krigets lagar – inom en rättslig ram, kommer försök att delegitimera den palestinska kampen, eller stora delar av det palestinska samhället, att utmanas och slutligen besegras.

Medan Israel fortsätter att åtnjuta straffrihet från alla meningsfulla åtgärder från internationella institutioner, är det palestinierna som fortsätter att stå anklagade, istället för att få stöd i sin legitima kamp för frihet, rättvisa och befrielse.

Endast modiga röster, som Ma Xinmin och Richard Falk, bland många andra, kommer i slutändan att korrigera denna snedvridna historiediskurs.

 

Referenser:

– Dr. Ramzy Baroud är journalist, författare och redaktör för The Palestine Chronicle. Han är författare till sex böcker. Hans senaste bok, redigerad tillsammans med Ilan Pappé, är ”Our Vision for Liberation: Engaged Palestinian Leaders and Intellectuals Speak Out”. Hans andra böcker inkluderar ”My Father was a Freedom Fighter” och ”The Last Earth”. Baroud är en icke-resident Senior Research Fellow vid Center for Islam and Global Affairs (CIGA). Hans webbplats är www.ramzybaroud.net

– Romana Rubeo är en italiensk författare och chefredaktör för The Palestine Chronicle. Hennes artiklar har publicerats i många onlinetidningar och akademiska tidskrifter. Hon har en magisterexamen i främmande språk och litteratur och specialiserar sig på audiovisuell och journalistisk översättning.

 

 

Original text: Breaking the Silence on Palestinian Armed Struggle: A Call for Legal Clarity