Leila Nachawati – eldiario.es

”Den arabiska media dinosauriers möte.” Så refererar många arabiska internet användare till mötet mellan den 25 och 27 december i Bahrain. Detta var konferensen för Federation of Arabic News Agencies, en bra fingervisning på den avgrund som har öppnats mellan informationen som intresserar medborgarna och den parallella världen där mediekoncerner lever i, de skapades i en annan epok, både i form och i innehåll. Och ingen bättre plats för detta möte än Bahrain, där nyheterna om återkommande protester mot al-Khalifas regering sedan början av 2011 systematiskt ignoreras och bojkottas av de officiella medierna.

Informationen som vapen

Enligt Bahrain News Agency, försökte konferensen inleda en debatt om olika sätt att bidra till utvecklingen av arabiska nyhetsbyråer så att de håller sig à jour med den snabba tekniska utvecklingen. I sitt inledningsanförande, Bahrain informationsminister Samira Rajab, fokuserade på ”de villfarelser som dagligen dumpas om Bahrain” och varnade för ”uppkomsten av tusentals populära nyhetsbyråer via Internet och sociala nätverk, som har satt officiella organ i pinsamma situationer” tillade Rajab:

”Information har blivit ett farligare vapen än tidigare, så regeringarna måste använda sig av dessa vapen för att stödja våra länders utveckling framför internationella utmaningar.”

Bahrains prins, Khalifa bin Salman al Khalifa, betonade för sin del vikten av att arbeta på enande media diskurs mot de ”ärekränkande och separatist kampanjer mot den arabiska nationen.”

Det är en vanlig diskurs för medier som är fast förankrad i en auktoritär stil, när de refererar till Internet som en fiende och betecknar allt som inte ingår i deras officiella versioner som manipulationer. Enligt The Guardian journalist, Brian Whitaker, är ”dessa medier en av de sista bastionerna för ett ålderdomligt sätt att göra journalistik som talar med en auktoritativ ton och med en nästan total avsaknad av trovärdighet.”

Kontrollen över media i Mellanöstern och Nordafrika, som domineras av repressiva regeringar, är inte ny. Vad som är nytt är framväxten av ett offentligt svar på denna kontroll, som besvaras dagligen av ett innehåll som delas och sprids via Internets kanaler och plattformar. Som ett exempel kan nämnas de senaste protester som skakar Kuwait sedan slutet av oktober.

Medan statliga kanaler ignorerade protesterna och polisen attacker mot obeväpnade demonstranter, kuwaitiska sociala nätverk, särskilt via Twitter, fylldes med bilder och vittnesmål som togs direkt på gatan och dela ögonblicket. För att citera Naser AlAbduljalil en kuwaitisk aktivist, ”vi använde Twitter för att berätta vad som hände vid en tidpunkt då den nationella tv och radio sände lögner och manipulationer för att avleda uppmärksamheten från befolkningens krav och problem.”

En växande klyfta

Gapet mellan de regeringskontrollerade mediers berättelser och medborgarnas berättelser är dramatiska i fall som Syrien eller Bahrain, där den internationella pressen åtkomsten är begränsad och förtrycket mot dem som berättar om institutionellt våld är hård. Kampen för kontroll av informationen i dessa länder är en förlängning av regeringens krig mot sina medborgare i flera år, och särskilt sedan början av de folkliga upproren i regionen. Den öppna ifrågasättande av dessa regeringar har åtföljts av de statliga myndigheters förlust av den bräckliga trovärdigheten när årtiondens media monopol bryts.

Det kanske mest extrema exemplet är att Syrien, där deras officiella kanaler ständigt retas för sina vanföreställningar uttalanden och rapporter. Bland de mest omtalade är programmet där en reporter i AlAkhbaria, Syriens nyhetskanal, med hänvisning till de demonstrationer som skakade landet förklarade att ”människor går ut på gatan eftersom det regnar och syrierna älskar regnet.” En annan allmänt sprid bild i sociala nätverk visar en bild av en banan med texten, ”Detta är ett äpple” med logotypen för Addunia i botten.

Med hänvisning till den ansträngning de arabiska nyhetsbyråer lägger i byggandet av en verklighet utanför den man lever på marken, skämtade Whitaker på sin blogg med möjligheten att bevilja Sana, en annan syrisk statlig kanal, priset som delas ut vid konferensen till den bästa arabiska byrån ”även för dess uthållighet att försöka presentera en bild av normalitet mot vad de beskriver som ”de senaste händelserna i landet.”

Den 40th upplagan av Federation of Arabic News Agencies konferens visar, en gång till, de auktoritära regeringarnas oförmåga i regionen att inse att deras media problem är ett resultat av avståndet mellan medborgarna och deras politik. Ett avstånd som verkar oöverstiglig och som kommer att öka medan deras officiella talesmän diskuterar hur man kan förbättrar sina media utan att hänsyn till medborgarnas intressen.