Är arabvärlden på vär mot en generationskonflikt?

Tarik Boubker – Mountains Media

Revolutionerna under den arabiska våren har varit skäl till återkomsten och uppkomsten av många frågor och grundläggande
principer för den arabiska och muslimska världen, och obestridda värderingar och frågor i århundraden som har ersatts med
beskäftiga och förändringsbenägna värderingar som har tvingats fram med eld och vapen av de invaderande styrkorna som
ockuperade många arabländer sedan ett halvt sekel. Värden som baserades på falska argument om modernitet.

Mycket av denna strålande förändring utfördes av det yngre segmentet av de arabiska samhällena. Men det visar sig att trots deras
viktiga roll och påverkan på nuet, lider ungdomar i arabvärlden idag från svår marginalisering i de äldres politik, brist på möjligheter,
och en hemsk tillväxt i arbetslöshetens siffror på grund av dysfunktionella utbildningssystem.

På politisk nivå, medan våra samhällen höll på att bli allt yngre, såg de inrotade politiska ledare i arabvärlden, trots deras åldrande,
allt klamrar sig fast vid sina positioner och hoppade förbi fritt efter varje valperiod, från ett departement till ett annat, utan någon
respekt för varje positions avskildhet eller dess motsvarande ansvar.

Med tanke på att den är nästan omöjligt för dessa unga människor att komma fram med sina egna röster och åtgärder i många
länder i arabvärlden, har de drivits att skapa parallella banor för förändring och mobilisering och förvandlat tekniken och medier till
sina huvud talesmän och verktyg utanför de traditionella politiska kanalerna. Sociala nätverk som Facebook och YouTube fungerar
som alternativa kommunikationskanaler i ett sammanhang där informations media är föremål för mycket strikt kontroll av inflytelserika
eliter.

Baserat på vissa trender och politiska ideologier uppstod en generationskonflikt av ideologisk format mellan vuxna som idealiserade
eller deltog i viss politik och en majoritet av unga människor som trodde att det fanns inget värde i att delta i politiken uppstod.

Ungdomarna med sina livliga fantasier, kreativitet, kompetens och intelligens lever i en hård värld, drivet av äldre personer med vilka
de är inte alltid överens. I sitt undermedvetna anklagar ungdomerna de äldre för att utnyttja fattiga människor, för överdriven kärlek
till pengar och välfärden för sig själva och sina barn, oärlighet i affärer, korruption inom politiken och extrem konservatism och
hyckleri.

De äldre, å sin sida, anklagar ungdomar för inkonsekvens mellan vad de säger och vad de gör, ansvarslöshet, deras destruktiva iver
utan att erbjuda en konstruktiv inställning till förändring, att leva i molnet, att inte etablera ett samband mellan myt och verklighet av en
vision av nuet som ignorerar det förflutna och en utopisk tänkande hörande i videospel världen, vilket inte leder till något praktiskt.
Samtidigt som de unga tror att de vuxna åsidosätter nuet och prisar överdrivet deras gångna tid.

Samtidigt lägger de äldre skulden på ungdomarna för att uppmuntra osäkerhet, utmana regler och myndigheten som håller dem,
anta utländska vanor och klädsel och protestera för mycket.

De äldres förändringar baseras på berömmelse av det förflutnas principer, som tillkomsten av Al-Andalus eran eller bedrifter av
forntida motståndssymboler för nationen. Medan de nya principerna för de yngre generationer är närmare knutna till den tekniska
utvecklingen och social förändring på grund av de tillhör en generation surfarna som har navigerat sina skepp genom internets
nätverk.

Denna uppdelning av ideologier och avgudar härleder en blyg och lugn konflikt mellan mönster av två mycket olika generationer
(TV-Geners och screenagers), en konflikt som antar en lugn och särpräglat karaktär även bland vissa medlemmar av samma familj.

Kort sagt, ungdomarnas nästan totala ovilja och icke deltagande i det politiska livet bör förstås som en seg respons av dessa
ungdomar till den nuvarande situationen.