Andlig urskiljning i den heliga Koranen – Del 1

8. Vi svarar på Guds barmhärtighet som uppenbaras i den gudomlig vägledning i enlighet med vår förmåga att höra, se, tänka
   och urskilja:

   Inga andra än de som lyssnar [med hjärtat] kan besvara [kallelsen till tron] (6:36)

   DENNA Skrift – här råder inget tvivel – är en vägledning för dem som fruktar Gud och ständigt har Honom för ögonen
   (2:2)

   I detta ligger förvisso en påminnelse till den som har ett öppet sinne och som lyssnar uppmärksamt. (50:37)

   och Jag skall låta dem som utan fog uppträder med högmod på jorden vända sig ifrån Mina budskap, och fastän de ser alla
   tecken kommer de inte att tro på dem, och även om de ser rättrådighetens väg kommer de inte att välja den. Om de ser
   misstagens och syndens väg kommer de däremot att slå in på den. Så skall det vara därför att de har påstått att Våra budskap
   är lögn och har över huvud taget inte fäst avseende vid dem. (7:146)

   Om ni kallar dem till [Guds] vägledning, hör de er inte, och [även om du tror] dig märka att de ser dig, ser de inte.”
   (7:198)

   Du kan inte förmå de döda att höra, inte heller de [andligen] döva som vänder dig ryggen, att lyssna till din kallelse;
   och de [andligen] blinda som har gått vilse kan du inte leda [på rätt väg]. Du får inga andra att lyssna än sådana som tror
   på Våra budskap och som har underkastat sig [Vår vilja]. (27:80-81)

   De som vägrar att lyssna till sanningen kan liknas vid [får] som hör [herdarnas] rop utan att förstå vad de betyder.
   Eftersom de inte använder sitt förstånd [förblir de] döva, stumma och blinda. (2:171)

9. Livets väg, ljuset och kunskapen skiljer sig mycket från den andliga dödens väg, mörkret och okunnighet.

   ÄR DÅ den som var [andligen] död och som Vi väckte till liv och skänkte ljus, med vars hjälp han kan finna sin väg bland
   människorna, att likställa med den som [omges av] djupt mörker varifrån han inte kan komma ut? (6:122)

   [Vad de har gjort] kan också liknas vid det djupa mörkret i ett bottenlöst hav, ytterligare förmörkat av vågorna som svallar
   över varandra och molnmassorna ovanför; skikt på skikt av mörker [så tätt att den som] håller upp sin hand knappt kan se
   den. Nej, den [vars mörker] Gud inte lyser upp med [Sitt] ljus finner aldrig ljus! (24:40)

   Och den blinde kan inte jämställas med den seende, inte heller mörker med ljus eller skugga med brännande hetta. Och de
   levande kan inte jämställas med de döda. (35:19-22)

   Den heliga Koranen lär oss att vår tillvaro här på jorden omfattar två nivåer som finns till för att hjälpa oss i vår
   förverkligande som människor. Vår gudomlighet är centrum för att bedöma att livet på jorden har ett syfte som överskrider
   våra materiella ambitioner.

   Och vår mänsklighet är den del som är försedd med de medel och verktyg för att uppnå vårt mål. Andlig urskillning får dessa
   två nivåer att samarbeta med varandra, så att säga, för att uppnå målet. Bristen på insikt gör oss förvirrade, förlorade och
   få oss att tveka.

   Dessa två slag av människor kan liknas vid de blinda och döva [å ena sidan] och [å den andra] sådana som har synen och
   hörseln i behåll. Är de jämförbara? Vill ni inte tänka över detta (11:24)

   Säg: ”Kan de som vet likställas med de som inte vet? Men bara de som har förstånd tänker igenom [dessa frågor].”
   (39:9)

10. Den praktiska vägen för att bli en av Allahs tjänare har två stigar.

    Den heliga Koranen lär oss att vår tillvaro här på jorden omfattar två nivåer som finns till för att hjälpa oss i vår
    förverkligande som människor. Vår gudomlighet är centrum för att bedöma att livet på jorden har ett syfte som överskrider
    våra materiella ambitioner.

    Och vår mänsklighet är den del som är försedd med de medel och verktyg för att uppnå vårt mål. Andlig urskillning får dessa
    två nivåer att samarbeta med varandra, så att säga, för att uppnå målet. Bristen på insikt gör oss förvirrade, förlorade och
    få oss att tveka.

    Koranen uttrycker på olika sätt harmonin mellan dessa två nivåer av existensen. Frasen ”de som har tro och agerar
    rättfärdig” upprepas flera gånger och lyser upp de två nivåerna: att tro pekar på den del inom oss som urskiljer vad som är
    ”inte tillgänglig för vår perception.”

    Och att agera rättfärdig pekar på de av våra handlingar som speglar fred, kärlek, kunskap, barmhärtighet och medkänsla,
    handlingar som har sitt ursprung i den gudomliga inom oss. Balansen mellan dessa två nivåer kallas
    ”underkastelse/överlämnande till Allah” så att både internt och externt uttrycker vi gudomlighet i handling, och är fria
    från hängivenhet till en tillfällig aspekt av livet. Koranen visar vägen och om igen:

    Nej, så förhåller det sig inte! De som med hela sitt väsen underkastar sig Guds vilja och som gör det goda och det rätta
    skall få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem. (2:112)

    Den som med hela sitt väsen underkastar sig Guds vilja och som gör det goda och det rätta har vunnit ett säkert fäste. Allt
    går till sist upp till Gud. (31:22)

    Var och en som med hopp ser fram mot mötet med sin Herre skall [sträva efter att] leva ett gott och rättskaffens liv och att
    inte göra någon delaktig av den dyrkan som han ägnar sin Herre! (18:110)

    Att överlämna oss, kapitulera inför Gud, innebär att ge den gudomliga delen inom oss chansen att växa och förverkliga sig
    genom att få andlig näring. När vi är anslutna till en källa av ljus och kärlek kan vi urskilja mellan det som är
    fördelaktig och det som skadar oss andligt. Det som gör möjligt att få näring och tillväxt är handlingar av dyrkan i dess
    vidaste bemärkelse; dhikr, meditation, rituella bön, och alla typer av asketiska metoder som utövas med sinnesnärvaro. Den
    andra nivån av att agera rättfärdig pekar på alla medvetna handlingar och beteende; perfektion i arbetet, oändlig sökande
    av kunskap, att öka medvetenheten, tjänstevillighet, samarbete, ödmjukhet och allehanda ärligt arbete grundad på tydlig
    mening med livet.

    Att följa Vägen betyder inte att alla människor kommer att göra samma val eller ta samma beslut, eller att de kommer att
    interagera på samma sätt. Det betyder bara att det finns en tydlig väg för att dem som söker förverkligandet som människor
    kan göra det med hängivenhet, var och en efter sin förmåga och förutsättningar.

    Och eftersom vi alltid vi kan komma bort i dimman av det materiella, bör vi alltid be till Gud om stöd och vägledning. Gud
    vet att det inte är lätt och att det hela kräver ansträngning:

    Men dem som strävar och kämpar för Vår sak skall Vi sannerligen leda på de vägar som för till Oss. Gud är alltid med dem som
    gör det goda och det rätta. (29:69)

Gemensamma attribut hos de som väljer den andliga urskillnings väg.

1. De är fria från att ge på en andlig nivå ett absolut värde till saker som tillhör det världsliga rike, makt, pengar …
   mm., de är fria från tillbedjan till falska gudar (Taghout).

   Den som förnekar de onda makterna och som tror på Gud, har sannerligen vunnit ett säkert fäste som aldrig ger vika. Gud
   hör allt, vet allt. (2:256)

2. De urskiljer förekomsten av Osynlig visdom utöver vad sinnena kan uppfatta

   dem som tror på [existensen av] det som är dolt för människor… (2:3)

   för dem som när de drabbas av olycka och motgång säger: ”Vi tillhör Gud och till Honom skall vi återvända”
   (2:156)

   De som kände sin tro växa, när de varnades att [styrkor] hade dragits samman mot dem och att de borde vara på sin vakt,
   och svarade: ”Vi behöver ingen annan hjälpare än Gud. Var finns en mäktigare beskyddare?” (3:173)

   Det [som skett] var ingenting annat än en prövning som Du har låtit oss genomgå, och därmed låter Du den Du vill gå vilse
   och vägleder Du den Du vill. Du är vår Beskyddare; förlåt oss och förbarma Dig över oss. Du är den Bäste av dem som
   förlåter! (7:155)

3. De söker ansluta sig till en högre källa för att få vägledning, andligt näring och bli upplysta

   dem som förrättar bönen (2:3)

   de som tror och vars hjärtan blir stilla när Guds namn nämns (13:28)

   de som minns Gud när de står, när de sitter och när de lägger sig till vila, (3:191)

   Och ha tålamod med dem som morgon och afton anropar sin Herre och söker Hans välbehag (18:28)

   Men de troendes kärlek till Gud är starkare. (2:165)

   När de som fruktar Gud besväras av onda ingivelser från Djävulen, påminner de sig Guds [förmaningar och varningar] och då
   får de sin klarsyn tillbaka. (7:201)

   och i den tidiga gryningen bad de om Guds förlåtelse för sina synder. (51:18)

   … strävar efter renhet (87:14)

   Han steg inför sin Herre med rent hjärta. (37:84)

   Sann fromhet äger den… som håller sina löften och som med tålamod bär lidande och motgång och som håller stånd i farans
   stund. (2:177)

   som visade tålamod och uthållighet och som i allt litade till sin Herre. (16:42)

4. Alla deras beteende härrör från deras tro

   … och som ger åt andra av vad Vi har skänkt dem för deras försörjning (2:3)

   de som ger åt andra såväl i välfärdens dagar som i tider av brist och som lägger band på sin vrede och förlåter sina
   medmänniskor – Gud älskar dem som gör det goda och det rätta… (3:134)

   de som ger den fattige, den faderlöse och fången att äta – oavsett deras eget behov och det pris de sätter på [födan]
   (76:8)

   och som] med kärlek bemötte alla som sökte tillflykt hos dem och inte missunnade dem vad de fick ta emot, utan tvärtom
   gav dem företräde, trots att de själva måste göra uppoffringar. (59:9)

   De skall få dubbel belöning, därför att de är tålmodiga och fördriver ont med gott och ger åt andra av det som Vi har
   skänkt dem för deras försörjning. (28:54)

   som drar sig undan när de hör lättsinnigt tal (23:3)

   och som, när de erinras om sin Herres tecken, inte störtar ned, blinda och döva [som avgudadyrkarna inför sina
   gudabilder]; (25:73)

   som lyssnar till [Mitt] ord och som följer den bästa [väg som erbjuds där]. (39:18)

   De var alltid beredda att göra gott och ödmjukade sig inför Oss (21:90)

   och som, när de ger sina gåvor, ängslas vid tanken på att de skall stå till svars inför sin Herre; (23:60)

   utan en skymt av högmod; (32:15)

(Vad mer? Det finns många fler tecken att läsa i Allahs bok, uppenbarade i Koranen om i olika personer.)

11. Gemensamma attribut hos de som väljer den andliga degenerations väg

    De är fångna i dyrkan av falska gudar (passioner av alla slag), och de agerar uppmuntrad av dem:

    Ändå finns det människor som sätter upp medgudar vid Guds sida och ägnar dem en sådan kärlek som [bör] ägnas Gud.
    (2:165)

    … de styrs bara av vad de själva önskar och hoppas, och vem är vilsnare än den som helt saknar Guds vägledning och
    styrs av sina egna önskningar och förhoppningar? (28:50)

    [Det är] de som har inriktat hela sin strävan på det som hör till denna värld och ändå tror att de har levt ett gott och
    rättskaffens liv. (18:104)

    och sprider sedefördärv på jorden… (13:25)

    … och människor till helvetet: de har hjärtan som ingenting förstår, ögon som ingenting ser och öron som ingenting hör.
    De är som kreatur, nej, de är ännu vilsnare: de är de tanklösa, de likgiltiga. (7:179)

    När en ny påminnelse från deras Herre når dem lyssnar de [förstrött], utan att överge sina tidsfördriv och medan deras
    sinnen är upptagna av andra tankar. (21:2-3)

    men de som förnekar sanningen vill få till stånd diskussioner för att med tomma argument försöka vederlägga [den klara]
    sanningen. Och de vågar skämta om Mina budskap och varningar. (18:56)

    ja, de hålls till och med på sådant avstånd att de inte [ens] kan lyssna [till den]. (26:212)

    [framför] dem vars ögon bundits för så att de inte kunde [se det som hjälper människor att] minnas Mig, de som inte kunde
    lyssna. (18:101)

    De försöker utsläcka Guds ljus med sina ord, (9:32)

    Och när de blir påminta, stämmer påminnelsen dem inte till eftertanke (37:13)

    Aldrig någonsin har ett sändebud kommit till dem, utan att de har gjort narr av honom! (36:30)

    Djävulen har helt tagit befälet över dem och kommit dem att glömma att åkalla Gud. (58:19)

    Gud har förseglat deras hjärtan och deras öron och täckt över deras ögon; (2:7)

    …dem som ger av sin rikedom så att människor ser [och berömmer deras frikostighet] och som inte tror på Gud eller den
    Yttersta dagen. (4:38)

    De följer enbart lösa antaganden och vad som faller dem in. Men ändå har vägledningen från deras Herre nått dem.
    (53:23)

    Och varje gång jag kallar dem [till tron] för att Du skall ge dem Din förlåtelse, sätter de fingrarna i öronen och sveper
    kläderna tätare om sig, och de förskansar sig i envishet och högmod. (71:7)

    … girigbukarna, som förmanar andra att hålla hårt om penningpåsen och gömmer undan vad Gud i Sin nåd har skänkt dem.
    (4:37)

    De som inte ser fram mot mötet med Oss och som är nöjda med [vad de kan uppnå i] detta liv och slår sig till ro med
    detta… (10:7)

    Var inte som de som glömmer Gud och som Han låter glömma själens [välfärd]; det är de som har förhärdat sig i synd och
    trots. (59:19)

    Det [onda] de har gjort har förlamat deras hjärtan! (83:14)

    men de valde att förbli blinda hellre än att vägledas, (41:17)

    (Vad mer?)

12. Det är en del av den Gudomliga viljan att hålla dörren öppen för alla som vill gå igenom det

    Anledningen är att ofullkomlighet är en del av den mänskliga naturen, vi har inte skapats som änglarna eller ofelbara
    helgon. Snarare har vi möjlighet att börja en andlig resa för att upphöja och göra oss tillgängliga för Guds nåd. Vi har
    potential för denna resa inom oss själva eftersom vi har en ren natur som kan urskilja, och vi har en gåva, den gudomliga
    egenskapen att urskilja sanningen från lögn genom att höra, se, tänka och känna. Vi har en fri vilja att välja den typ av
    liv som bäst passar oss, var och en av oss kan börja sin resa enligt sina befintliga förmågor.

    Trots att Gud gjorde oss alla till Hans representant på jorden, säger koranen att Han har höjt några av er några steg över
    de andra för att pröva er genom det som Han har skänkt er. (6:165). Så ingen själ uppmanas att bära en börda större än sina
    krafter. Men varje själ måste svara för sina talanger. Att göra misstag och försöka igen är en del av den gudomliga
    visdomen. Gud säger:

    ”Om ni inte skulle begå synd och sedan be om förlåtelse, skulle Gud skapa nya människor som syndar, be om förlåtelse, och
    Gud skulle förlåta dem.” (Hadith)

    De skall inte straffas som visar ånger och blir troende och lever ett rättskaffens liv. I stället för deras dåliga
    handlingar skall Gud sätta goda handlingar, därför att Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig; (25:70)

    SÄG [Muhammad] till Mina tjänare: ”Om ni har gjort orätt mot er själva genom att överträda [Mina bud], misströsta då inte
    om Guds nåd. Gud förlåter alla synder; Han är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet!” (39:53)

13. Vårt sökande efter kunskap är oändlig

    Även om mänskligheten har förmågan att vara en del av skapelsens kraft med vilket Gud har begåvat dem, är kunskapen om Allah
    större än vad vi vet och vad som är fattbar.

    Vi kan inte döma oss själva, vi kan inte heller döma andra, vi kan endast urskilja och agera i enlighet med det som är
    bestämd:

    Påstå därför inte att ni är rena från synd! Han vet bäst vem som fruktar Honom. (53:32)

    KALLA [människorna, Muhammad] med kloka och goda ord att följa din Herres väg, och lägg fram argumenten på ett måttfullt
    och försynt sätt; din Herre vet bäst vem det är som avviker från Hans väg och Han vet bäst vem det är som följer Hans
    ledning. (16:125)

    Gud skall på Uppståndelsens dag döma mellan dem som tror [på vad som har uppenbarats med denna Skrift] och dem som
    bekänner den judiska tron och sabierna och de kristna och parserna och dem som sätter medhjälpare vid Guds sida. Gud är
    vittne till allt som sker. (22:17)

    PÅ Uppståndelsens dag skall din Herre fälla avgörandet mellan [människorna] i de frågor där de var oense. (32:25)

    Ju mer vi strävar efter, desto mer öppnar vi oss för Guds nåd, och lär:

    Gud har allt i Sin makt och att Gud omfattar allt med Sin kunskap. (65:12)

    Han är Den som hör allt, vet allt. (2:137)

    Han vet allt vad [människor] kan veta och allt som är dolt för dem och av Hans kunskap kan de inte omfatta mer än Han
    tillåter. (2:255)

14. Svårigheterna vi träffar på Vägen är en andlig övning för att förbättra vår andlig kraft.

    Som allt här i livet, kräver varje kunskapsområde utbildning. Titta på en mästare när han/hon joggar eller hoppar, de har
    gått igenom rigorös träning! Hur många gånger har de fallit! För att bli mästare, var de tvungna att koncentrera sig,
    fokusera och veta vad deras mål var.

    Vi är övertygade om att fysisk och mental träning tar tid och ansträngning, hur mycket tid och möda kräver inte då andlig
    träning?

    Koranen säger oss att allt som händer i våra liv är till för att vi ska kunna urskilja något som kan hjälpa oss att uppnå
    högre andlig kraft och att möta livets mening:

    Vi satte dem på prov genom att [låta dem uppleva] både medgång och motgång, för att de skulle vända om [från sina syndiga
    vägar]. (7:168)

    En del av det som händer, sker för att vi saknar andlig kraft, och därför är vi ansvariga för den lidande vi orsakar för
    oss själva och för andra, (fattigdom, svält, krig, föroreningar, mm.).

    Ordningen har störts och fördärv har visat sig på fasta land och i havet, allt verk av människohand. Därför låter Han dem
    känna på några av [följderna av] deras handlingar; kanske kommer de att [ångra sig och] vända om. (30:41)

    Det faktum att vi känner en del smärta och lidande i det här livet är verkligen en nåd dold, eftersom den lär oss något och
    förbereder våra hjärtan för att gå genom sanningens stig som leder till evig lycka och som börjar här på jorden när vår
    gudomliga del befriar sig från det overkliga.

    Koranen berättar att på grund av Hans kärlek till oss, gör vår Skapare det som händer med oss i våra liv på grund av orsak
    och verkan, till ett sätt att urskilja vår existens yttersta mål så att vi inte anstränger oss förgäves.

    Innan de får smaka det eviga straffet skall Vi helt visst straffa dem i denna värld – kanske [grips de då av ånger och]
    vänder tillbaka [till Gud]. (32:21)

    likväl var varje nytt tecken som de fick se mäktigare än det föregående. Och Vi lät Vårt straff drabba dem, för att de
    skulle vända tillbaka [till Oss]. (43:48)

    Ibland tillåter oss smärtan att upptäcka vår relation med vår Skapare, så motgångar blir en dold nåd:

    som Vi sedan satte på prov genom motgångar och lidande, för att de skulle [lära sig] ödmjukhet. (6:42)

    Vi kan ändra vår inställning gentemot lidande i livet. Vi kan inte undvika lidande eftersom den är en del av tingens natur
    och det jordiska riket. Men när vårt lidande har en mening, saker förändras dramatiskt. Detta händer när vi minns att vår
    Herres kärlek är ovillkorligt, och att Han inte finner någon glädje i att få oss att lida, tortera oss, förödmjukade eller
    straffa oss. Mitt i svårigheten finner vi Guds nåd. Slösa inte tid på skuldkänslor eller klagomål, utan låt oss sträva efter
    att öppna våra andliga sinnen och urskilja läxan vi lär oss, vi kan hitta en hel del i det. Med tiden inser vi att visdoms
    skatter vi finner i smärtan skulle vi inte kunnat hitta på ett annat sätt, och att skatten vi hittade på ett andlig nivå
    gör erfarenheten värdefull.

    Det är normalt att inte längta efter smärta och lidande, och när de händer i våra liv behöver vi inte förlänga det genom
    att skylla på andra eller göra anklagelser. Genom att öppna våra hjärtan och våra sinnen för vad Gud vill säga till oss kan
    vi snabba upp återhämtningen.

15. Livet efter detta är en fortsättning på detta livet

    Koranen säger att så länge vi är här på jorden, finns det en slöja. Ibland effekten av det vi gör avslöjas delvis för vårt
    lärandes skull, men oftast resultatet av våra handlingar på jorden avslöjas när vi dör.

    Och den Dagen skall du få se alla samfund ligga på knä [inför Domaren] och varje samfund kallas fram till sin bok: ”I dag
    skall ni få lönen för era handlingar. (45:28)

    Den Dagen kommer ni att undergå [rannsakan och dom] och ingenting, som ni höll hemligt, skall förbli dolt.
    (69:18)

    Den Dagen skall människan förstå vad hon gjorde och vad hon underlät; (75:13)

    [Han och hans medbröder skall uppmanas:] ”Ät och drick av hjärtans lust! [Detta är lönen] för de [goda handlingar] som ni
    sände framför er!” (69:24)

    [då] skall varje själ få veta vad den har fört med sig [till Domen]. (81:14)

    [Då] kommer hon att säga: ”Om jag ändå hade tänkt på [att med goda handlingar] förbereda mig för mitt liv [i evigheten]!”
    Ingen straffar så hårt som Han den Dagen skall straffa, och ingen kan fängsla med sådana bojor som Han. (89:24-26)

    Men den som på jorden var blind [för sanningen] skall i evigheten förbli blind och förirra sig allt längre från [den raka]
    vägen. (17:72)

    Då skall den vars vågskål [med goda handlingar] väger tungt gå till ett liv i lycksalighet (101:6-7)

    [och] de ber: ”Herre, låt vårt ljus lysa allt klarare och förlåt oss våra synder! Du har allt i Din makt!”
    (66:8)