José Angel Hernández – Webislam
Enligt min mening har begreppet att göra rättvisa relativa konnotationer när det gäller att fängsla en man för att ha dödat andra människor.
Det finns en juridisk och moralisk rättvisa enligt min förståelse. Rättvisan från ett moraliskt perspektiv kan inte fastställas i lag på ett absolut sätt, eftersom känslan av att detta har fastställts av den ena eller den andra fällande domen beror på en individuell uppfattning som var och en har för varje särskilt fall.
Jag kan inte acceptera att en person som har begått ett hatbrott som dödade 77 människor, kan ha fått en moralisk rättvis påföljd genom att få en straff på 20, 40 år eller livstids fängelse.
Det finns ingen straff som kan skippa en moralisk rättvisa åt ett brott som har skördat 77 människors liv, de flesta av dem tonåringar.
Ett annat fall är den lagliga rättvisa som jag tror bör åtföljas ett intelligent resonemang som måste finnas i avsikten att tillämpa en flexibel straff, som den med det norska rättsväsendet.
I fallet med Anders Breivik, tror jag att man aldrig kommer att kunna skipa rättvisa, även om man hade dömt honom till 40 år eller på livstid, åtminstone i den moraliska meningen av begreppet rättvisa.
När det gäller den specifika straffen på 21 år, ska du veta att det kan omprövas.
Vid 21 år, den maximala tid som denna person kan vara i fängelse, kan detta förlängas med fem år om de rättsliga myndigheterna anser vid den tiden att Breivik inte har rehabiliterats, just därför att det norska rättsväsendet har rehabilitering som grunden för sitt fängelsesystem.
Det norska fängelsesystemet försöker rehabilitera och återställa sinnet och andan hos denna kriminella och fanatisk best. Om det lyckas, kommer kanske en dag Breivik att offentligt fördöma ideologin och ideologerna som fick honom att begå detta masshatbrott.
Eftersom skadan redan har skett och det är irreparabel, är möjligheten att Anders Breivik själv en dag kan koma att fördöma ideologin och ideologerna som fick honom att begå denna styggelse som ledde honom till fängelse, själv anledning till att överväga det positiva som kan finnas i det norska rättssystemet.
Men förutsättningen för rehabilitering enligt min förståelse öppnar en annan aspekt att beakta.
För att den dömda brottslingen ska kunna ha en verklig chans att rehabiliteras och en dag blir medveten om det onda i det brott som han begick och den orättvisa smärta den orsakad, är det viktigt att vi arbetar för att bygga ett samhälle som långt borta från det våld som styr den idag.
Vi måste vara medvetna, tror jag, att vi lever i ett extremt våldsam samhälle, våld som uppmuntras främst av det finansiella möjlighet som gör oss människor till skrupelfria rovdjur i jakten på en önskan att ackumulera rikedom till varje pris.
Lura er inte själva, det är detta möjlighet som tillåter manipuleringen av idéer och religiösa övertygelser så att de fungerar som motorer för det hat som underlättar konfrontationen mellan mänskliga samhällen.
Rehabilitering av brottslingar endast kommer att vara möjlig i en kontext med ett samhälle som är medveten att den måste rehabilitera sig själv först, eftersom denna nödvändiga rehabilitering av det mänskliga samhället i hela världen är en förutsättning för att avsikten med att implementera rättvisa ska vara möjligt.
Hur kan man rehabilitera en brottsling så att denne upphör att vara det i ett samhälle som med sina grundläggande premisser främjar våldet från den finansiella nivå genom den politiska och militära, som den enda möjliga formen av social organisation?
Vi kan inte ignorera, om vi verkligen vill bygga förutsättningar som gör möjligt ett fängelsestraff politik som syftar till rehabilitering av våldsamma brottslingar, att det är själva världens samhälle som är fjättrad till våldsamma vanor som uppmuntras av det nuvarande finansiella rov girighet, och som motiverar den militära och politiska strukturella våld som plågar vår värld.
