Islam föddes i en multietnisk Arabien belägen 22 km. från Afrikas kust. Innan uppkomsten av islam, var Etiopien en supermakt
som under århundrade hade erövrat det som idag är Yemen och delar av Saudiarabien. Koranens berättelse om den mäktiga armé
under den etiopiska befälhavare Abraha, som åkte till Mecka med en grupp elefanter, vittnar om det gamla etiopiska imperiets
makt.

Afrikanerna finns bland de första grupper människor som accepterade profeten Muhammeds uppenbarelser. Det sägs att när Bilal
som var etiop, en av de mest legendariska och hyllade muslimer, fick höra talas om islam, kallade han det för ”den gamla
religionen.” Kallelse till bönen som genljuder i dag i de muslimska länderna gjordes för första gången av en afrikansk röst
(Bilals).

Islam blev ett vanligt inslag i Afrika när Profeten Muhammed (fvmh)
år 612 skickade till Etiopien en första grupp med de första muslimerna för att få skydd av Negus mot förföljelse av
araberna, den var den första Hijra (utvandring). Således Islam spreds genom Afrika innan den gjorde även i Medina.

Det är viktigt att notera att även om Islam spreds genom Afrika framförallt på ett fredligt sätt, var muslimerna även
tvungna att vinna strider, såsom riddah krig för att tvinga araberna att vara trogna islam. I mitten av 1000-talet under
den umayyadiske kalifen Abdul-Rahman III regeringstid (929-961), muslimer av afrikanskt ursprung seglade västerut från den
spanska hamnen i Delba (Palos) in i ”ett hav av mörker och dimma” . Efter en lång frånvaro, återvände med stora byten från
en ”främmande och ovanligt land.” Det är bevisat att människor av muslimsk bakgrund var bland de som följde med Columbus
till den nya världen och några andra efterföljande spanska upptäcktsresande.

Det rapporteras också att ättlingar till Kanka Musa från Mali genomförde en episk resa med en stor flotta på 2 000 fartyg i
jakten på den amerikanska kontinenten. Nyligen gjorda språkliga, kulturella och arkeologiska forskningar i Brasilien och
Peru har avslöjat bevis på att den muslimska västafrikanska mandinka folk besökte Amerika före Columbus. Islam spreds via
Västafrika genom afrikanska affärsmän som fulani folk så tidigt som 800- talet och var väl etablerad vid 1100-talet. Den
fredliga och toleranta vägen som islam tog i Västafrika berodde till stor del på den gemensamma kulturella och etniska
bakgrund som de som spred Islam och de som tog emot delade med varandra. De afrikanska inhemska religionerna hade också
mycket gemensamt med islam, t.ex. djuroffer, kommunala bön, respekt för förfäder, omskärelse, polygami, gåvor i form av
hemgift till bruden och en värld av djinns. Den afrikanska andevärlden zar och bori fungerade som en bro till den muslimska
världen av djinns, som i likhet med de afrikanska andar, kunde vara vänner eller fiender.

Dessa likheter mellan islam och de inhemska afrikanska religionerna möjliggjorde en fredlig omvandling och religiös tolerans
i Västafrika. Detta innebar att islam spreds över Afrika samtidigt som det afrikanska kulturen förblev afrikansk och
utvecklades till en traditionell sufi Islam genom århundradena. Denna sorts islam påverkade den islamiska kulturen även i
områden utanför Afrika.

I sin bok The precolonial black Afrika (sida 163) skriver Cheikh Anta Diop: ”Därför, den främsta orsaken till Islams framgång i Afrika
med några få undantag, var att ett fåtal araber och berber besökte några viktiga svarta kungar och inflytelserika personer
som sedan spred islam på ett fredligt sätt bland dem som stod under deras jurisdiktion […] Det vi vill lyfta fram här är
den fredliga karaktären av denna omvandling, trots de många rykte som omger det.” I ett annat avsnitt skriver författaren
(sida 102): ”De arabiska militära erövringarna nödvändiga för sociologernas teorier är inget annat än önskningar men de
existera egentligen inte. I dag finns det inga tillförlitliga historiska dokument som kan styrka dessa teorier.”

Molefi Asante skriver följande i sin bok Genocide in Afrika (sida 10) som publicerades 1991: ”Islam omvandlade varje
handlare eller muslimsk resenär till en potentiell missionär, och denna religions dragningskraft, med dess likhet med de
afrikanska religioner, var betydligt större än kristendomen.”

När Islam spred sig i Afrika runt 900-talet grundades ett av de första universiteten av afrikanska muslimer. Universitetet
hette Sankoré och byggdes i Timbuktu. Araber och andra kom till Sankoré för att lära av afrikanska intellektuella som
föreläste om islamisk tro och rättspraxis, astrologi, vetenskap och andra ämnen. Timbuktu var känd för sina många lärda och
bokhandlarna var de rikaste bland alla näringsidkare.

Det mesta av afrikansk historia efter det gamla Egypten har skrivits på arabiska både av svarta och av araber. Det arabiska
alfabetet användes också för att skriva språk som swahili, wolof eller mande. I hundratals år användes arabiska som ett
internationellt affärsspråk precis som idag används engelska. En del av Afrikas dolda historia finns i upp till 700 000
gamla arabiska manuskript skrivna av gamla afrikanska lärda. Ett av dessa manuskript, Tariq ul Sudan, beskriver Västafrikas
islamiska historia men det är fortfarande otillgänglig för dem som inte talar arabiska. Västerländska historiker föredrar
sådana dokument som Dödahavsrullarna, som finns kvar i sina sandgravar tills man hittar ett sätt att snedvrida dem och
avlägsna dess innehåll.