Anjuman Rahman – Middle East Monitor

Den avsiktliga attack mot sjukhus i Gaza har varit en sadistisk trend som lyfter fram normaliseringen av krigsförbrytelser i ett internationellt system som är allt mer likgiltigt för palestinskt lidande.

Sedan den israeliska militärens attack mot Al-Ahli Arab Hospital den 17 oktober förra året, vilket resulterade i att över 500 palestinska patienter och sjukvårdspersonal omedelbart förlorades, har den avsiktliga och systematiska inriktningen mot Gazas sjukvårdssystem bara intensifierats, vilket återspeglar ett bredare mönster av överfall som syftar till att förlama medicinsk infrastruktur och personal.

Senast bombarderades Kamal Adwan-sjukhuset i staden Beit Lahia, den sista fungerande intensivvårdsavdelningen (ICU) i norra Gaza, vilket lämnade den i lågor och ur bruk. Palestinska patienter på ventilatorer evakuerades ögonblick innan branden orsakad av Israel uppslukade intensivvården. Enligt sjukhusets direktör, Dr Hussam Abu Safiya, involverade attacken plötsliga och intensiva skottlossningar, med israeliska styrkor som medvetet riktade in sig på ICU.

”Plötsliga och galna skottlossningar avfyrades mot sjukhuset med alla typer av vapen, och ockupationen riktade medvetet intensivvårdsavdelningen genom att tydligt skjuta mot den”, sa Abu Safiya och noterade att bränderna släcktes med endast filtar och det begränsade dricksvattnet kvar på sjukhuset.

ICU, den enda i norra Gaza, är nu helt ur drift.

Israels våld stal också livet på Dr Said Joudah, den sista kvarvarande ortopedkirurgen i regionen. Trots att han själv ådragit sig skador, fortsatte Dr Joudah att resa mellan Kamal Adwan och Al-Awda sjukhus för att behandla de sårade. Tragiskt nog riktade en israelisk drönare ett dödlig anfall mot honom. Enligt det palestinska hälsoministeriet har hans död lett till att det totala antalet sjukvårdspersonal som har dödats till 1 057 sedan starten av Israels krig mot Gaza. Ministeriet rapporterade också en förödande tull på 45 000 martyrer och över 106 000 skadade sedan oktober förra året.

Innan bomber släpps på sjukhus eller hem finns det en avhumaniseringsprocess som lägger grunden och målar ut palestinier som oförtjänta av värdighet eller skydd. Denna process gör det lättare att ignorera deras lidande, eftersom de reduceras till enbart siffror eller avfärdas som ”collateral damage” eller ”mänskliga sköldar”, vilket berövar dem individualitet. Barn blir ”minderåriga”, mördade civila hänvisas till att ha ”dött” och massakrer stämplas som ”kaotiska scener”. Denna avsiktliga urholkning av mänskligheten, som vidmakthålls av mediainramning och selektivt språk, bedövar det globala psyket och bedövar det för Israels pågående militära angrepp.

Medias systematiska felrapportering förstärker osynligheten av palestinskt lidande samtidigt som de förstärker israeliska berättelser, legitimerar grymheterna under täckmantel av ”försvar” eller ”militära operationer”.

I Gaza, där det högsta antalet amputerade barn har registrerats, har förödelsens omfattning nått ofattbara proportioner. Varje ny tragedi, ett barn som tappar sina lemmar, ett annat som dör i ett luftangrepp, blir en del av en ständigt växande lista med fasor. Det som en gång var otänkbart ses nu som rutin, eftersom det internationella samfundets upprördhet avtar för varje dag som går.

Israels strejk på Al-Ahli Arab Hospital chockade världen, och för ett kort ögonblick var det globalt fördömande och tal om ansvarighet. Ändå, mindre än ett år senare, har dussintals andra sjukhus, FN:s skyddsrum och universitet bombats. Kamal Adwan-sjukhuset, som redan var ansträngt av vattenbrist efter israeliska attacker mot dess vattentankar, drabbades av fortsatta beskjutningar och till och med attacker från exploderande robotar och branden på dess ICU, vilket tvingade fram evakuering av patienter när sjukhuset kämpade för att fortsätta sitt arbete.

Dr Abu Safiya beskrev scenen som ”katastrofal och farlig”. Han vädjade om global intervention och noterade att sjukvårdssystemet i Gaza har vädjat om skydd i månader utan något svar. Sjukhuset utsätts för dagliga attacker, inklusive strejker på dess generatorer, vattentankar och syrgasnätverk, vilket lämnar det i ett prekärt tillstånd och oförmöget att betjäna det växande antalet sårade som anländer varje dag.

Dessa attacker mot medicinska anläggningar är ett uppenbart brott mot internationell lag, som skyddar sjukhus och medicinsk personal enligt Genèvekonventionerna. Ändå har dessa krigsförbrytelser blivit ostraffade. Israel fortsätter att rättfärdiga sina handlingar under flaggan ”självförsvar”, medan det globala samfundet, särskilt västmakterna, förblir delaktiga genom passivitet.

Israels handlingar skyddas av en exceptionell berättelse som ger staten immunitet från ansvar. Samtidigt som den kräver globalt erkännande av sin ”rätt till självförsvar”, förnekar den samtidigt palestinier rätten till en kropp, ett hem, ett liv. Denna dualitet sträcker sig till dess självutredande mekanismer, som konsekvent fritar militären från anklagelser om fel.

Samtidigt är det internationella svaret på palestinskt motstånd, vare sig det är våldsamt eller icke-våld, ifrågasatt. Bojkotter är stämplade som stötande, fredliga protester förtalas. Även vädjanden om medicinsk evakuering av skadade barn, som Ahmed, den fyraåriga amputerade som nu får vård i Italien efter att ha nekats inresa till Storbritannien, avslås.

Det obevekliga överfallet på Gazas sjukvårdssystem är inte bara en palestinsk kris, det är en global kris. Att rikta in sig på sjukhus och civila utgör ett brott på internationell rätt, en sammanbrott av de principer som ligger till grund för varje sken av världsordning. Eftersom sådana kränkningar har förblivit oemotsagda, har de skapat ett prejudikat för straffrihet och urholkar själva grunden för mänskliga rättigheter och rättvisa.

Kostnaden för avhumanisering bärs inte enbart av dess offer. Medan palestinier uthärdar det ofattbara – att begrava sina barn, förlora sina hem och överleva under ständig belägring – lider de som engagerar sig i eller möjliggör avhumanisering den långsamma erosionen av sin egen mänsklighet.

När Gazas sjukhus brinner och dess barn håller fast sina dockor under spillrorna, blir världens tystnad högre. De skyldiga till folkmord som Benjamin Netanyahu får stående ovationer från västerländska parlament, medan krigsförbrytelserna ökar okontrollerat. Varje dag som går minskar fönstret för ansvarsskyldighet och därmed chansen att återta en moralisk kompass som erkänner varje mänskligt liv som heligt.

Normaliseringen av Israels attacker mot sjukhus i Gaza måste upphöra. Det globala samfundet har inte råd att titta bort.

Originaltext: Normalisation of Israel’s war crimes in Gaza’s hospitals and dehumanisation of Palestinian patients must end