Det finns ett kärnvapenhot men rysk gas fortsätter att strömma genom Ukraina. Varför?

Abhishek G Bhaya – TRT World

 

När kriget mellan Ryssland och Ukraina eskalerar och en kylig vinter skymtar över Europa, avslöjar kontinentens fortsatta beroende av rysk gas det komplexa samspelet mellan geopolitik, ekonomi och energisäkerhet.

Trots att de har fryst miljarder dollar i ryska tillgångar för att stödja Ukraina, betalar Europa fortfarande Moskva för naturgas. Samtidigt fortsätter rysk gas att passera via Ukraina, trots USA:s president Joe Bidens nyligen beslut om att förse Kiev med långdistansmissiler som kan slå djupt in i ryskt territorium.

Pavel Devyatkin, Senior Associate vid The Arctic Institute, betonar att ekonomiska imperativ förblir drivkraften bakom Europas beroende av rysk gas.

”Europa fortsätter att importera rysk gas av ekonomiska skäl eftersom den fortfarande är nödvändig för uppvärmning, strömförsörjning och industriell verksamhet”, säger Devyatkin till TRT World från Moskva.

”Medan Europeiska unionen (EU) diversifierar sin gasimport, kan det äventyra Europas energisäkerhet att vägra rysk gas helt.”

Denna motsägelse blir ännu mer uttalad mitt i växande rädsla för kärnkraftsupptrappning som härrör från Bidens beslut. Geopolitiska spänningar ökade efter att Kiev avfyrat USA-levererade missiler mot ryska militära mål, följt av brittisktillverkade Storm Shadow-missiler. Frankrike uttryckte också vilja att tillhandahålla långdistansmissiler till Ukraina.

Som svar uppdaterade Rysslands president Vladimir Putin Moskvas kärntekniska doktrin den 18 november, och tillåtit kärnvapenangrepp på icke-kärnvapenstater som stöds av kärnvapenmakter.

Och på torsdagen ska Ryssland ha avfyrat en interkontinental ballistisk missil (ICBM) mot Ukraina, första gången en sådan långdistansmissil har använts i något krig.

 

Ekonomisk nödvändighet eller strategisk motsättning?

Mitt i eskalerande spänningar och trots att europeiska ledare kräver ett minskat beroende av rysk energi, berättar uppgifterna en annan historia.

Enligt de senaste månadssiffrorna från oktober 2024 förblev EU den största köparen av rysk gas, och stod för 40 procent av Rysslands export, före Kina (29 procent) och Türkiye (25 procent).

Dessutom rankades EU som den fjärde största köparen av ryska fossila bränslen i oktober, med en import på totalt 1,8 miljarder euro (1,9 miljarder dollar), eller 13 procent av de fem största köparna. Pipeline gas utgjorde den största andelen av denna import (47 procent), följt av flytande naturgas (LNG) med 32 procent.

”Europa fortsätter att importera rysk gas via pipeline med en ökning på 17 procent under de första nio månaderna 2024 – de största ökningarna kommer från Turk Stream, men transiten genom Ukraina har också ökat med sju procent till 11,5 miljarder kubikmeter 2024” Devyatkin tillägger.

Detta kommer även när EU:s medlemsländer inför stränga sanktioner mot Moskva.

”Detta beroende tvingar europeiska beslutsfattare att reflektera över sin strategi” konstaterar Devyatkin. ”Diskussioner pågår om att införa ett totalförbud mot rysk gas och LNG, men ett sådant drag är fortfarande förenat med risker” tillägger han.

Mitt i hårda strider på ukrainsk mark är det oavbrutna flödet av rysk gas genom Ukrainas rörledningar slående. Det pågående transiteringsarrangemanget, som till stor del drivs av avtalsförpliktelser och logistisk nödvändighet, består trots ökad retorik om kärnkraftsupptrappning.

Devyatkin tillskriver detta Europas oförmåga att helt ersätta ukrainska transitvägar. ”Gasförsörjningen kan fortsätta genom TurkStream eller Blue Stream, men dessa rörledningar kan inte ensamma ersätta de volymer som transporteras via Ukraina” förklarar han.

Denna paradox är ännu mer uttalad med tanke på den senaste utvecklingen. Den 16 november stoppade Ryssland gasleveranserna till Österrike på grund av en betalningstvist, ett drag som fick de europeiska gaspriserna till de högsta nivåerna på ett år. Trots detta köpte Europa snabbt de osålda volymerna.

 

Hur betalar Europa för rysk gas?

Europas gasberoende understryker energins och geopolitikens sammanflätade natur. Medan EU har valt att frysa ryska tillgångar och använda intäkterna som ett viktigt finansiellt verktyg för att stödja Ukraina, fortsätter det att betala Moskva för gasimport, vilket komplicerar den övergripande berättelsen.

EU, tillsammans med USA, har infört stränga ekonomiska sanktioner mot Ryssland, med ryska banker och finansiella institutioner uteslutna från SWIFTs internationella betalningsnätverk. Med tanke på detta sammanhang, hur gör europeiska nationer och företag fortfarande betalningar för rysk gas?

Experter pekar på EU-riktlinjer som utfärdades 2022 som beskriver hur europeiska företag kan betala för rysk gas i enlighet med dessa sanktioner.

Medan EU från början ansåg att betalningar för rysk gas i rubel var ett brott mot sanktioner, tillåter de uppdaterade riktlinjerna nu europeiska företag att betala i euro eller dollar, under särskilda villkor.

För att uppfylla kraven måste företag öppna konton hos utsedda ryska banker, men betalningarna måste göras i den valuta som ursprungligen överenskommits i deras kontrakt.

Dessutom måste företag tillhandahålla ett tydligt uttalande som bekräftar att betalningar i euro eller dollar uppfyller sina avtalsenliga skyldigheter. Avgörande är att dessa transaktioner inte kommer att involvera den ryska centralbanken, vilket säkerställer anpassning till EU:s sanktioner.

Denna vägledning följer Rysslands krav i mars 2022 att ”ovänliga länder” betalar för gas i rubel som svar på frysningen av ryska tillgångar.

Ryssland införde ett nytt betalningssystem via Gazprombank, där betalningar i utländsk valuta skulle omvandlas till rubel. Länder som Bulgarien och Polen blev dock avskurna för att de vägrade följa rubelbetalningskravet.

”Sanktioner förbjuder inte engagemang med Gazprom eller GazpromBank. Europeiska företag får göra betalningar för att uppfylla befintliga avtalsförpliktelser”, förklarar Devyatkin.

Europeiska ledare har mött kritik för sitt tillvägagångssätt. Vissa hävdar att fortsatta betalningar för rysk gas undergräver EU:s moraliska och politiska auktoritet när det gäller att motsätta sig Moskvas agerande i Ukraina. Andra varnar för att energistörningar kan få allvarliga ekonomiska och sociala konsekvenser för europeiska nationer.

Fortsättningen av rysk gastransit genom Ukraina, även när kriget eskalerar, tjänar som en skarp påminnelse om det ömsesidiga beroendet mellan motståndare i en globaliserad värld. För Europa kommer att balansera energibehov med politisk strategi förbli en central utmaning när konflikten utvecklas.

 

 

Originaltext: There’s nuclear threat yet Russian gas keeps flowing across Ukraine. Why?