IF Redaktion
Abdullah ibn Jaffar, som var en av de mest generösa människor som levat, var på väg till ett stort hus som han hade på landet.
På vägen satte han sig under ett träd för att vila en liten stund. Då fick han se en slav som hade med sig tre brödlimpor.
Efter en stund kom en hund springande i riktning mot slaven. Slaven slängde en av limporna till hunden. Djuret åt den glupskt. Då slängde han även den andra och den tredje limpan åt hunden.
Abdullah såg allt detta och gick sedan fram till slaven och frågade honom: Vad får du själv till mat idag?
Det du såg, de tre limporna, svarade han.
Varför tyckte du då att det var viktigare att avstå dem till hunden? Undrade Abdullah.
På denna plats finns inga hundar och jag förstod att denna hund kom långväga ifrån hungrig och jag tyckte inte om att låta den gå härifrån hungrig.
När Abdullah hörde detta sade han till sig själv: Herre Gud, denne man är ännu generösare än vad jag är.
Då köpte han slaven och trädet och gav slaven både friheten och trädet i gåva.