Middle East Eye
Förbudet för franska kvinnliga idrottare att bära hijab vid de olympiska spelen i Paris avslöjar de franska myndigheternas ”diskriminerande hyckleri” och Internationella olympiska kommitténs (IOC) ”craven svaghet”, sade Amnesty International på tisdagen.
I en ny rapport med titeln ”Vi kan inte andas längre. Även sport, vi kan inte göra dem längre”, undersöker rättighetsgruppen de negativa effekterna av hijabförbudet på muslimska kvinnor och flickor på alla idrottsnivåer i Frankrike.
Rapporten fann att hijabförbudet bryter mot internationella lagar om mänskliga rättigheter.
I september förra året meddelade Frankrikes sportminister, Amelie Oudea-Castera, att ingen medlem av den franska delegationen skulle få bära huvudduken under de olympiska spelen, som äger rum i Frankrike från 26 juli till 11 augusti.
”Våra delegationers representanter i våra franska lag kommer inte att bära slöja”, sade ministern och betonade regeringens ”anknytning till en regim av strikt sekularism, strikt tillämpad inom sportområdet”.
”Detta innebär förbudet mot någon form av proselytism, den absoluta neutraliteten i public service,” tillade hon.
Några dagar senare klargjorde IOK att restriktionerna inte skulle gälla idrottare som representerar andra nationer vid evenemanget.
Förbudet strider verkligen mot IOK:s regler, som anser att huvudduken som bärs av många muslimska kvinnor är kulturella och icke-kulturella kläder.
I strid med rättsliga skyldigheter
Beslutet att förbjuda franska idrottare från att bära hijab under OS har mött skarp kritik från människorättsexperter och utlöst en våg av ilska på nätet, där vissa användare av sociala medier kräver en bojkott av evenemanget.
”Åh nej… Vi måste bojkotta de olympiska spelen 2024 i Paris eftersom idrottsministern precis förklarade att franska idrottare inte kommer att kunna bära hijab. Är det också för utländska idrottare!?! Om ja, då Amerikanen Ibtihaj Muhammad kunde inte ha vunnit sin bronsmedalj”, skrev en person på X efter att förbudet tillkännagavs.
”Välkommen till historiens första islamofobiska OS!” Den franske historikern Fabrice Riceputi skrev nyligen på samma plattform.
Under en pressträff i Genève efter tillkännagivandet av förbudet sa en talesman för kontoret för högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) att FN-organet ”tror att ingen ska diktera för en kvinna vad hon ska eller inte ska ha på sig”.
I oktober skrev sex FN-experter på mänskliga rättigheter till de franska myndigheterna och uttryckte oro över att förbudet kränker muslimska kvinnors och flickors rätt att delta i idrott och kan ”underblåsa intolerans och diskriminering mot dem”.
I Frankrike är kvinnor och flickor som bär sporthuvudbonader förbjudna att utöva många sporter, inklusive fotboll, basket, judo, boxning, volleyboll och badminton, även ibland på amatörnivå.
Bland 38 europeiska länder som granskats av Amnesty International är Frankrike det enda som har förbud mot religiösa huvudbonader i nationell lagstiftning eller individuella sportbestämmelser.
Genom att förbjuda hijab bryter landet som är värd för de olympiska spelen mot flera skyldigheter enligt internationella rättighetsavtal som det är part i, inklusive både konventioner om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor och alla former av rasdiskriminering, samt som åtaganden som beskrivs i IOK:s egna ramverk för mänskliga rättigheter, betonade Amnesty.
Till exempel säger den olympiska stadgan: ”Idrottsutövning är en mänsklig rättighet. Varje individ måste ha möjlighet att utöva idrott utan någon form av diskriminering.”
Det olympiska värdavtalet innehåller vidare ett villkor om att värdlandet måste ”skydda och respektera mänskliga rättigheter och se till att varje kränkning av mänskliga rättigheter åtgärdas”.
Frankrikes förbud mot sporthuvudbonader strider också mot klädreglerna för internationella idrottsorgan som FIFA (internationella fotbollsförbundet), FIBA (internationella basketförbundet) och FIVB (internationella volleybollförbundet).
”Förödande konsekvenser”
”Att förbjuda franska idrottare att tävla med sporthijaber vid de olympiska och paralympiska spelen gör ett hån mot påståendena om att Paris 2024 är det första jämställda OS och blottar den rasistiska könsdiskrimineringen som ligger till grund för tillgången till sport i Frankrike”, förklarade Anna Blus, en Amnesty International-forskare, när rapporten släpptes.
Trots upprepade krav har IOK vägrat att uppmana franska myndigheter att upphäva förbudet.
Den 11 juni publicerade en koalition av organisationer – inklusive Sport and Rights Alliance, Amnesty International, Human Rights Watch, Transparency International och Basket Pour Toutes – ett brev adresserat till IOK, där de krävde att organet offentligt uppmanar franska idrottsmyndigheter att störta dess förbud mot idrottare att bära hijab, inklusive i Paris 2024.
IOK svarade att Frankrikes förbud mot sporthijaber låg utanför den olympiska rörelsens ansvarsområde och påstod att ”religionsfrihet tolkas på många olika sätt av olika stater”.
I sitt brev förklarade rättighetsgrupperna att förbudet har negativa återverkningar för många muslimska idrottare ”som har blivit diskriminerade, osynliggjorda, uteslutna och förödmjukade”.
”De led av trauma och social utestängning. Vissa har lämnat landet eller övervägt att göra det för att hitta möjligheter att utöva sin sport någon annanstans.”
Detta förbud innebär att många muslimska kvinnor aldrig får de nödvändiga tränings- och tävlingsmöjligheterna för att nå de högsta nivåerna inom sina respektive sporter.
”Att förhindra muslimska kvinnor och flickor från att fullt ut och fritt delta i sport, för fritid och rekreation eller som en karriär, kan ha förödande effekter på alla aspekter av deras liv, inklusive på deras mentala och fysiska hälsa”, sa Amnesty i sin rapport.
NGO pratade med Helene Ba, en basketspelare som inte har fått tävla sedan oktober förra året: ”Mentalt är det också jobbigt eftersom man verkligen känner sig utanför. Speciellt om du går till bänken och domaren säger åt dig att gå till stegarna [läktaren]. Alla ser dig… Det är en skamvandring.”
En annan kvinna, identifierad som B, sa till Amnesty International: ”Det är sorgligt. Det är till och med skamligt att vid denna tidpunkt 2024 blockera drömmar bara på grund av ett tygstycke.”
”Det är synd eftersom vi kanske tappar kvalitetsidrottare”, sa en tränare i Paris till Amnesty International, medan sociologen Haifa Tlili talade om en ”våldsam” och ”medveten” rasism.
”De vill göra den här befolkningen osynlig, till deras nackdel”, sa Tlili i rapporten.
En annan kvinna, Faiza, som utövar olika sporter, delade denna uppfattning och fördömde ”hyckleriet” att fira framsteg inom jämställdhet och samtidigt diskriminera muslimska kvinnor.
”Så vi är osynliga. Vi räknas inte med bland kvinnorna eftersom du har uteslutit oss från start. Vi kan inte ens utöva den sport vi vill, säger hon till Amnesty.
Utnyttjande av sekulära begrepp
Aktivister och rättighetsgrupper har länge uttryckt oro över att det intensiva fokuset på hijab och muslimska kvinnokläder i allmänhet i Frankrike – ofta under täckmantel av laicit, en form av sekularism som förbjuder religiösa symboler inom statliga institutioner – är ett symptom på normaliserad islamofobi.
Amnesty konstaterade att, enligt internationell rätt, är statlig neutralitet eller sekularism inte ett legitimt skäl att införa begränsningar av yttrande- och religionsfrihet.
”Och ändå, under flera år, har franska myndigheter beväpnat dessa koncept för att rättfärdiga antagandet av lagar och policyer som påverkar muslimska kvinnor och flickor oproportionerligt mycket… underblåst av fördomar, rasism och könsbunden islamofobi”, tillade organisationen.
I Frankrike förbjuds offentliganställda att bära religiösa symboler på jobbet, och muslimska tonåringar är förbjudna att bära hijab i skolor. I september förra året förbjöd regeringen även abayaklänningen i offentliga utbildningsinstitutioner.
”Ingen politiker ska diktera vad en kvinna får eller inte får bära, och ingen kvinna ska tvingas välja mellan den sport hon älskar och sin tro, kulturella identitet eller övertygelse”, avslutade Amnestys Anna Blus.
